Vägen till jämställdhet är lång

Den 8 mars är viktig för Transport. Vi jobbar för fullt för att fler kvinnor och tjejer ska vilja och våga söka sig till våra yrken. I dag är cirka 20 procent av våra medlemmar kvinnor. Yrkesstoltheten är stor bland dessa medlemmar och vi arbetar ständigt med att den fortsatt ska vara det.  

Den 8 mars är inte en dag som ska firas. Det vet vi nog vid det här laget. Det är en dag där vi, alla i samhället, ännu en gång behöver påminnas om att det faktiskt inte är helt jämställt mellan kvinnor och män. Att kvinnor fortfarande tjänar mindre än män, för samma arbete dessutom. Att kvinnor i högre utsträckning blir fattiga när de går i pension. Att många av de mest lågavlönade yrkena är kvinnligt dominerade. Att kvinnor ofta arbetar i slitsamma yrken i kombination med att de också ansvarar för hemmet. Att vi i Sverige ännu inte har haft en kvinnlig statsminister. Och så mycket mer. Läs vad Helena som jobbat som yrkeschaufför i 15 år tycker:

Hur ser du att branschen har utvecklats sedan du började? 

Jag ville bli lastbilschaufför för friheten och ansvaret som följer med yrket. Det är en glädje att köra och att vara verksam i branschen. Dock fanns det en del utmaningar med att vara kvinnlig chaufför. I början var jag mer av ett objekt och jag var ifrågasatt om jag verkligen kunde köra lastbil. Idag upplever jag att jag är respekterad. Det är inte lika sexistiskt längre, jag slipper bli tafsad på, eller kallad gnällspik när jag påtalar en händelse eller anmäler, vilket är skönt. Det kan vara en och annan fredagsfräckis, men det är inget som är nedvärderande längre.   

Vad tror du har påverkat kvinnosynen i branschen?  

Den förändrade kvinnosynen tror jag beror på flera faktorer. Dels tar arbetsgivare mer ansvar och lyssnar på anställda som tar upp händelser som gjort dem obekväma. Dels spelar det fackliga arbetet en stor roll. Att veta att facket finns där för mig har betytt mycketFacket går in och pratar med arbetsgivaren och ställer krav på dem att agera. Då börjar det hända saker, för arbetsgivaren vet att det blir konsekvenser om de inte gör det.   

Dessutom ser jag även en förändring i mina manliga kollegor som har börjat se saker i nytt perspektiv, och vill veta hur jag känner för vissa saker. Det är positivt att de är villiga att ta en öppen diskussion.  

Slutligen, och kanske det främsta skälet till förändringen, är att vi är fler kvinnor på arbetsplatserna idag. Fler än vad vi var för 15 år sedan. När vi är fler vågar vi säga ifrånvilket bidrar till förändring.  

Vad tycker du facket kan göra för att förbättra för kvinnor i din bransch? 

Förbundet behöver fler kvinnor på de lokala avdelningarna och som arbetar mer riktat mot sexuella trakasserier. Det är henne vi ska anmäla eller ringa till om vi har någon fråga eller råkat ut för något. Det vore väldigt skönt att ha en kvinna att ringa för det kan vara svårt att prata med en man om en händelse som begåtts av en annan man, och som upplevts som hotfull eller kränkande.  

Jag skulle även vilja se att facket tar upp ämnen som fallit mellan stolarna och där vi behöver mer kvinnoanpassad hantering. Till exempel behöver vi arbetskläder som är anpassade för kvinnor så vi slipper få urinvägsinfektion och vara obekväma hela dagarna. Dessutom är det brist på tillgången av toaletter, vilket är ett ganska stort problem speciellt ddagar man har mens.