Kvinna Liv Frihet!

Saied Tagavis anförande om kampen som pågår i Iran och den bakomliggande historien. Anförande hölls den 12 oktober 2022 under LOs Internationella salong - tema Iran.

Det som händer nu Iran är bara toppen på isberget. Mordet på Mahsa Aminis blev den gnista som behövdes för att starta elden. Under de senaste 43 åren av Islamisk styre blev kvinnorna förtryckta, diskriminerade, folkets krav på ett anständigt liv har uteblivit och folkets strävan och önskan om frihet har kuvats och uteblivit.

Därför Valets parollen ” Kvinna- Liv -Frihet ” den är numera det viktiga slagord som har förenat den iranska folket i kamp mot 43 år av tyranni och brist på respekt för de grundläggande mänskliga och samhälleliga rättigheter och frihet och demokrati.

Nu har de fackliga aktivisternas långvariga kamp för sina grundläggande samhälleliga och mänskliga rättigheter lämnat över pinnen till sina barn, döttrar och sina familjer för att föra den långvariga fackliga kampen vidare.

Ty de kvinnor och ungdomar som under de senaste veckorna protesterar och ropar att vi inte vill ha den islamiska mördarregimen är barn till just de arbetare, lärare, journalister, civila aktivister, advokater författare, pensionärer som sitter i regimens fängelser.
Dessa ungdomar kommer att föra kampen för frihet, ett anständigt liv och en ljus framtid.

De bidragande orsaker till den folkliga resningen grundar sig i många år av otrygga och ohållbara ekonomiska levnadsvillkor i ett rikt land som har styrts av en korrupt och inkompetent regim, i ett land där inflationen är på 45 %. 18,4 % av befolkning lever numera under fattigdomsgränsen. Forskarna brukar säga att var 5 människa som du passerar lever under fattigdomsgränsen. 60% av de som har ett arbete saknar arbetslivsförsäkringar som skulle hjälpa vid eventuella arbetsskador eller vid arbetslöshet.

Arbetslöshet bland kvinnorna i åldern 18–35 är dubbel så hög än hos männen (28,3 % i jämförelse MED männen som är 13,8 %). Ekonomi har stagnerat och BNP har under de senaste tio åren stått still och inte ökat. Samtidigt som landets befolkning ökar i en snabb takt. Vi har ca. 2 ,104 miljoner studenter varan 1,4 % är män och 1,6% är kvinnor. Detta visar på en strukturell diskriminering av kvinnor i prästerskapet Iran.
Dagens stora protestaktioner i vilken kvinnor och ungdomar är de mest dominerande och pådrivande krafter grundar just på den verklighet som jag försökte belysa.

Den Islamiska regimen i Iran bygger hela sin makt enbart på våld och kuvandet och fängslandet av de som kämpar för de sina medborgerliga och mänskliga rättigheter och trygghet.

Den obligatoriska Heijab hos de iranska kvinnorna motsvara den berömda Berlinmuren. Om den skulle falla då faller även hela den islamiska regimen. Denna process har börjat och intensifieras för varje dag tack vare kvinnornas massiva deltagande och deras hjältemodiga kamplust i möte med regimens förtryckare apparat.
Nasrin Sotoudeh, den advokat som på grund av sitt försvar av oppositionen, arbetarna i regimens domstolar fängslades och förbjöds att yrkesutövar sin lagliga rättighet i Iran. Skrev, ”När makthavarna tar ifrån oss rätten till ett arbete, som är vår identifikation och ett sätt till samhälleligt samarbete, då försvagas den sociala tryggheten samtidigt som den förstärker makthavarnas oinskränkliga makt ”.

Under de senaste dagarna har många av mina kamrater frågat, var är de fria och obundna fackliga organisationerna? Vi måste hitta svaret i ett historiskt perspektiv:

• Den första fackliga organisationen bildades av Målarna som arbetade i Teheran.
• År 1921 bildades ytterligare 15 fackliga organisationer.
• Under 1925–1930 strejkade oljearbetarna för bättre löner.
• År 1937 blev arbetarna mer facklig politisk aktiva.
• De så kallade 53 facklig politiska aktiva ledarna krossades av Shahens pappa- Reza Shah. Många fängslades, avrättades eller flydde landet.
• 1944–1953 betraktas som fackliga kampens renässans. Arbetarna krävde 8 timmar arbetstid och sociala försäkringar. Under denna period Iran var på väg till ett modernare samhälle. Då bildades Arbetsmarknads och Försäkrings departementen.
• 1953 störtades den folkvalde iranska premiärminister Mohammad Mosaddegh som nationaliserade oljan. Under denna period valde Shahen och många närstående till honom att lämna landet. Genom en CIA iscensatt militär statskupp störtades Mossadegh. Prästerskapet stödde statskuppen och gav sitt stöd till Shahen. Många fackliga och politiska aktivister flydde landet eller fängslades.
• Iranska revolution 1978.

En jämförelse med dagens folkliga resning
Under perioden 1953–1978 utvecklades den iranska Industry och många länder började investera i landet. Sverige valde landet som forum för att därifrån investera i andra länder i Mellanöstern med över 50 anställda.
Arbetarna började åter igen organisera sig i sina respektive yrkesområden. Oljearbetarna hade en bra facklig organisation.

Men förföljelse av de demokratiska och socialistiska rörelserna fortsättes. men de religiösa krafterna kunder verka ostört. Shahen blev som sin far en envåldshärskare och regimens säkerhetstjänst arbetade effektiv i att tysta ner all opposition.

De flesta iranier var traditionellt religiösa men var emot den snabba ändring av landets kulturella och levnadsvillkor till det västerländska levnadssättet. Där religion var en privat angelägenhet. De religiösa har under hela 1900 talet spelade en viktig politiska roll och stödde de styrande, började reagera mot shahens förda program för att styra landet mot västerlandet i allmänhet och amerikanernas inflytande i synnerhet.

Khomeinis betraktade shahens styrning och program till land reform ” Den vita revolutionen ”som ett hot mot Islam. 1964 skickades Khomeini till Irak och därefter till Frankrike. Under denna period bestämde Amerika, England, Frankrike vid sitt möte i ön Guadeloupe att inte stödja Shahen och lät Khomeini flytta till Frankrike. Därifrån styrde Khomeini det iranska folkets resning med hjälp av prästerskapet.

Khomeini spelade en central roll och genom sin starka folkliga position tvingade han även oppositionen som var hittills kämpade emot shahens diktatoriska styrning och amerikanska inflytande i Landet att agera i samklang.

Organisering av det folkliga upproret skedde ofta i moskéer. Den avgörande segern i den landsomfattande strejk som skedde då oljearbetarna börja strejka och armen demoraliseras. De flesta soldater som tillhörde de fattiga samhällsklasser och var ofta religiösa brukade lyssna på prästerskapet budskapet.

Bildandet av en religiös folklig armé
Efter maktövertagande började regimen bilda sin religiösa armé – Pasdaran, Basij, revolutionsgardister med fler. Detta för att kunna slå ner all varje motstånd mot sitt styre. Under denna period avrättades många människor i opposition och eller fängslades. Den 8 åriga kriget med Irak gav regimen all möjlighet att bygga sitt styre och sin religiösa arme.

Organisering av islamiska ” gula fackliga organisationer” i ett historiskt perspektiv
Regimens nästa steg var att skapa kontrollinstanser på alla arbetsplatser för att förhindra organisering av arbetarnas i sina fri och obundna fackliga organisationer. 1981–89 Ali Khamenei var Irans president började regimen igångsätta sin politik genom att bilda:

• Workers House ( khane karegar). Detta organ skulle arbeta med organisering och samordning av regimens antifackliga politik
• Islamic Workers organisation (Shoraye Islami kar). Under denna period Ali Rabei som var Arbetsmarknadsminister hade fått order att rensa arbetsplatserna från de fria och obundna fackliga aktivisterna.
• 1983–84 Regimen fattade beslut om att Shoraye Islami kar i lag förklara som det enda laglig s.k. ” facklig organisation på arbetsplatser”
• 1989–1993 under president Ali Akbar Hashemi Rafsanjani utökades Shoraya Islami Kar inflytande på arbetsplatserna genom att reformera det så kallade Revolutionära rådet till Islamisk Organisationer detta för att hålla de fria och obundna fackliga aktivister borta från all inflytande på arbetsplatserna.
• 1997–2005 under president Khatami bildades Arbetarnas intresseråd ( anjoman senfi kar) Detta i syfte att rekrytera arbetare som medlemmar i sina gula s.k. ”Fackliga organisationer”
• 2005–2013 under president Ahmadi Nejat. Bildades de. S.k. Församling för arbetarrepresentanter ( Majamae omomi namayandegan kargaran) .
• Detta i syfte att bilda en nationell s.k. ” Facklig organisation” som högsta beslutande organ.

Bildandet och återskapandet av fria och obundna fackliga organisering. Många fria och obundna fackliga aktivister som var tysta kunde inte längre sitta still och se på regimens förda anti fackliga organiseringen i bildandet av sina ” Gula fackliga organisationer”. En fackförening består av personer som finns på arbetsmarknaden oavsett religiös, etnisk och könstillhörighet. Alla i en sådan facklig organisation har samma rättigheter. Att kalla en facklig organisation som Islamisk facklig organisation kan man bara hitta hos regimen i Iran.

• Syndica Vahed (Teheran Bussförarnas fackliga organisation) bildades redan år 1958 och var aktiv till 1982. Nu har man efter 20 år i kylan åter igen började arbeta aktiv facklig.
De mest kända fackliga ledare är Reza Shahabi, Davood Razavi, Hassan Saidi. De sitter i fängsling förvar och anklagas för Konspiration mot landet säkerhet och samarbete med utländska spioner.
• Socker Arbetarnas fackliga organisation Haf Tape bildades 1974 och var aktiv under den iranska revolutionen men efter 1982 hamnade i samma situation som de övriga fria och obundna fackliga organisationen.
• År 2007 ansökte man om tillstånd om åter kunna börja blir verksamma som facklig organisation för sockerarbetarna.
• De har genom sin fackliga kamp gått emot privatisering av sockerföretag samt begärt återbetalning av obetalda löner samt ändring av kontraktet för de tillfälligt anställda.
• Många av deras fackliga ledare har fängslat och torterades och sparkats ifrån sitt jobb.
Kanon senfie moaleman Iran KSMI / CCITTA

Organisation Lärarföreningen i Teheran har varit aktiv redan under Shahen styre och är det bäst organiserade fackförbundet i Iran. Organisationen har bedrivit en aktiv kampanj för den pågående privatiseringen av utbildningssystemet, det ojämlika lönesystemet inom den offentliga och privata utbildningssektorn, brist på socialförsäkringar och frekventa förseningar och uteblivna betalningar av månadslöner och krav på ovillkorlig frigivning av fängslade lärare och arbetare.

Lärarnas fackliga organisering och deras protestaktioner har varit ett hot mot regimen ett bidrag och budskap till de övriga obundna fackliga organisationerna till ett ökat samarbete i bildandet av nationella fackförbund.
Av den anledningen regimen krävde att lärarnas centrala organ som jag nämnde i början av detta stycke skall avslutas och en decentraliserad organisation skapas.

Detta förändrade inte lärarnas kamplust utan ledde till en ännu starkare och demokratisk organisation som numera kallas Coordinating Council of Iranian Teachers Trade Union Association (CCITTA) med ännu mer demokratisk ledarskap som byggde på bildande av ett råd och ett beslutande organ bestående av 7 ledamöter.

Oljearbetarna fackliga organisationer
Är en mycket välorganiserad facklig organisation som kämpar för sina arbetskamraters mycket usla arbetsförhållande, otrygga anställning och osunda privatisering. År 2021 strejkade ca. 10 000 olje och petrokemiska projekt och avtalsarbetare i söder Iran för bättre arbetsvillkor. Deras protestaktioner och strejk fick ett berett internationellt stöd, särskilt ifrån IndustriAll lyckades.

De strejkande lyckades uppnå en del av sina krav såsom höjda löner, 20 dagars arbete, 10 dagars ledighet, direktanställning av alla visstidsanställningar som motsvarar en fastanställning samt återanställning av avskedade kollegor.

Iran som medlem i ILO
Iran är sedan 50 år tillbaka medlem i ILO (Internationell Labour Organisation). Medlemsstaterna i ILO:s skall ratificera och respektera organisationen 8 grundläggande kärnkonventionerna. Dessa konventioner är nummer; 29, 87, 98, 100, 105, 111, 138, 182. Dessa konventionen förpliktar medlemsländerna att arbeta emot Tvångsarbete, Barnarbete, diskriminering i anställning och yrkesval, föreningsfrihet och organisationsrätt och rätten till att förhandla om kollektivavtal. Iran har enbart ratificerat 5 av ILO:s 8 kärnkonventionerna som regimen hittills vägrat att ratificera speciellt dessa två viktiga konventionerna:

• Konvention nr. 87 (Rätten till bildandet av och organisering av fria och obundna fackliga organisationer).
• Konvention nr. 98 (förpliktar regeringar att stödja fackliga organisationer och deras rätt att förhandla om kollektivavtal.

Sammanfattning
Vi kan konstatera att under dessa 43 år av islamiska styre och makthavarnas försök att kontrollera och stoppa arbetarnas strävan till bildandet av sina egna Fria och obundna fackliga organisationer har misslyckats. Men regimens Förföljelse, hoten och det olagliga fängslandet och avskedandet av fackliga aktivister i Iran har accelererat.

Under de senaste månaderna har de samhälleliga och politiska protesterna mot de rådande levnadsvillkoren hos de flesta samhällsklasser i allmänhet och yrkesgrupper i synnerhet tilltagit. Denna situation har ytterligare föranlett till att klassklyftorna och ekonomisk fattigdom drabbat den iranska medelklassen hård och övriga yrkesgrupper såsom Olja och Gas Arbetare inom oljeindustri, lärare, Bussförare, gruvarbetare, järnvägsarbetare.

De pågående strejkerna och protestaktioner har ändrat inställningen hos gemene man och visar att de inte längre är rädda för den korrupta och våldsbenägna regimen. Det är nu regimen som är rädd för den tilltagande kamplusten hos folket. Av den anledningen försöker de genom sin lönnmördande armé; Basij, Pasdaran, Revolutionsgardister och även sina avlönade beväpnade grupper i Bagdad och Syrien kuva det iranska folket.

Regimen har under den senaste perioden varit aktiv och väl medveten om att folkets resning varit nära och rädd för generalstrejker. Därför började man arrestera, fängsla många facklig aktivister såsom Reza shahab, Hassan Saidi, Davood Razavi, Rasool Bodaghi, Esmail Abdi, Mohammad Habibi, Masoumeh Asgari och många fler och anklagade de för konspiration mot landets säkerhet , Uppvigling i syfte att skap oro i landet och senast anklagas de för samarbete med utländska spioner ( de två franska fackliga aktivister). Regimen hade föreställt sig om att vid gripandet av de fackliga aktivisterna skulle mycket lätt kuva en eventuell folklig resning.

Men regimen missade viktig information om att dessa kvinnor och ungdomar är barn till de fackliga aktivisterna.

De här kvinnorna och ungdomarna har under 43 års kuvande lärt sig hur de ska organisera sig och välja en paroll som skulle komma att förena befolkningen i hela landet till seger. Mordet på Mahsa Amini var precis den gnista som startade elden i hela Iran som ledde till att förena befolkningen kring parollen ”Kvinna Liv Frihet ”.

Nu är det kvinnor och ungdomar i staden och på landet som är de verkliga ledarna i den folkliga befrielsekampen mot den islamiska tyranniska regim och hela dess korrupta systemet.

Nu har kvinnor och folket i Iran fått internationellt stöd som är på väg att bli ännu starkare. Det är en stor glädje att kunna uppleva att vi iranier utomlands har förenat oss och på så sätt blivit de iranska kvinnorna och ungdomarnas röst i Sverige, Kanada, USA, Frankrike, Storbritannien och hela världen.

Jag vill tacka LO:s initiativ till anordnandet av detta panelsamtal. Vi fackligt aktiva anser att Fackliga Rättigheter är Mänskliga Rättigheter!
Enighet Kamp och Seger!

Saied Tagavi

Läs mer om Transports projekt Facklig plattform Iran