Transport om hamnfrågan

Nu räcker det: Transport tar ansvar för den svenska modellen

Uttalande från Transport med anledning av situationen på APT Terminals i Göteborgs hamn:

Transportarbetareförbundet är en demokratisk organisation som tar ansvar för våra medlemmar, för de branscher de är verksamma i och för den svenska modellen. Situationen på APM Terminals i Göteborg är beklaglig för alla parter som drabbats av den, men den är också parternas ansvar att lösa. Svenskt näringsliv ser dock detta som ett utmärkt tillfälle att sätta vår arbetsmarknadsmodell i gungning och det kan vi aldrig acceptera. Vi har haft hållningen att detta inte är vår konflikt och vi har varit återhållsamma i debatten. Men nu räcker det.

 

Transport har sina rötter i hamnen och vi bildades av hamnarbetare år 1897. Idag är vi ett förbund med 60 000 medlemmar inom många yrken. Vi representerar 55 procent av Sveriges hamnarbetare i Sveriges 55 hamnar och är alltså majoritetsfack inom området. På APM Terminals i Göteborg har vi idag 37 procent av medlemmarna. Vi har genom vårt riksavtal med Sveriges Hamnar fått till stånd saker som exempelvis Portside som möjliggör förtida pensionsavgång från 63 års ålder, yrkesutbildningen Hamn & Stuveriskolan och, om man faktiskt skall se till vad hela LO-kollektivet åstadkommit tillsammans, tjänstepension. Detta hade inte varit möjligt genom små lokala avtal.

Transport är i allra högsta grad ett demokratiskt förbund som genom förtroendevalda på alla nivåer företräder medlemmar och tillvaratar deras intressen. Genom en sådan representativ demokrati kan vi både noggrant och effektivt arbeta för våra medlemmar, och genom våra valda förhandlingsdelegationer tecknar vi starka kollektivavtal. Alltid med bästa möjliga villkor för medlemmarna i fokus.

Hamnarbetarförbundets har en annan ordning. De arbetar med direkt demokrati, det vill säga i deras fall att varje enskilt beslut som exempelvis detaljerna i ett avtal skall förankras hos medlemmarna. Det är inte fel, men det är ett annorlunda sätt att arbeta och det är en av anledningar till att vi inte tror att ett trepartsavtal är en framkomlig väg. Det skulle helt enkelt bli komplicerade förhandlingssituationer med väldigt många direkta viljor inblandade och vi tror inte att det skulle gynna våra medlemmar.

Hamnarbetare behöver stå enade i ett förbund och vi kan ärligt säga att vi önskar inget hellre än att det skall bli verklighet i framtiden. Tillsammans är vi starka och genom LO får vi en stark arbetarröst när den behövs mer än på många, många år. Det behovet visar inte minst högerns utspel om vikten av att luckra upp LAS och att begränsa konflikträtten. Nu räcker det. Vårt budskap till Hamnarbetarförbundet är därför, om ni verkligen är intresserade av ett kollektivavtal med tillhörande fredsplikt, välkomna till oss så tar vi ansvar tillsammans!

 

 

 

Rent historiskt så var vi ett förbund fram till 1972 då en del av förbundets hamnarbetare bildade ett eget förbund.

Övergripande kan man säga att det var deras vilja att ha ett självständigt yrkesförbund med egna beslutsvägar istället för att ingå i LO-familjens industriförbund.

Eftersom det här inte är Transportarbetareförbundets konflikt så är vi som förbund inte fullt insatta i dess detaljer och vill därför heller inte försöka redogöra för det.

Vi förstår att man vill veta det men det är trots allt inte vår uppgift att recensera ett annat fackförbund. De får stå för sitt agerande och vi tar ansvar för vårt. Det vi kan säga är möjligen generellt att vi skulle önska mer tydlighet i vad de eftersträvar gentemot arbetsgivaren, men det tycks vara en inställning vi delar med många andra. Det minsta vi kan begära är att de behandlar våra medlemmar med respekt.

Idag har vi ingen formell relation mer än att våra medlemmar arbetar tillsammans och det är klart att vi pratar med varandra, men det finns ingen ”formell” dialog.

Vi har en konstant dialog med medlemmarna i hamnen via avdelningen där och senast andra veckan i februari var förbundsledningen och vår avtalssekreterare i Göteborg för att lyssna in vad de har att säga. Det finns naturligtvis en oerhörd frustration kring den här situationen som påverkar dem varje dag. För oss är det viktigt att lyssna för att förstå hur vi kan stötta och stärka dem. Det har tyvärr blivit alltmer tydligt att det inte bara handlar om att skapa arbetsro utan också om att säkerställa att våra medlemmar kan känna sig trygga när de kommer till jobbet. Det är sorgligt att det skall behöva vara så.

Transport tar ett ansvar för våra medlemmar, för branschen och för den svenska modellen. Det gör vi genom att vi har ett nationellt kollektivavtal med Sveriges Hamnar och är därmed bundna till fredsplikt.

Vi är väldigt olika organisationer med olika beslutsstrukturer. Vi ser helt enkelt att det skulle riskera att bli oerhört komplicerade förhandlingssituationer som inte skulle gynna våra medlemmar. Vår styrka är våra nationella kollektivavtal och vår hemvist i LO med industriförbundsprincipen.

Vi är väldigt olika organisationer med olika beslutsstrukturer. Vi ser helt enkelt att det skulle riskera att bli oerhört komplicerade förhandlingssituationer som inte skulle gynna våra medlemmar. Vår styrka är våra nationella kollektivavtal och vår hemvist i LO med industriförbundsprincipen.

Hamn- och stuveriavtalet bygger på att alla former av arbetstidsförläggningar skall vara en överenskommelse mellan arbetsgivaren och Transport. Det innebär att vi egentligen är i konstant förhandling, även mellan avtalsperioderna. Detta är utan tvekan det avtal som innehåller flest förhandlingar om arbetstidsförläggning. Med våra strukturskillnader så bedömer vi att detta skulle vara ogörligt inom ramen för ett trepartsavtal, även lokalt.

  • Transport är störst i 44 av Sveriges 55 hamnar
  • Vi har ca 55 procent av hamnarbetarna i Transport
  • På APM Terminals i Göteborg har vi ca 37 procent av medlemmarna

Det är en fråga som man får ställa till Hamnarbetarförbundet. Det vi dock kan konstatera är att hade de valt att teckna hängavtal så hade de fått många av de fackliga rättigheter de efterfrågar.

Vår hållning är att vi kan ha respekt för att man vill se över frågan. Däremot kommer vi aldrig att ställa oss bakom ett förslag där man vill begränsa konflikträtten. Det är något som vi i fackföreningsrörelsen historiskt sett har dött för och den är en avgörande del i den svenska modellen.

Just nu är det ju viktigt att komma ihåg att det inte är någon konflikt. I övrigt är det en fråga som APM Terminals och Hamnarbetarförbundet får svara på.

Vi tycker att det vore djupt olyckligt om det skulle vara så. Den svenska modellen är beundrad världen över och fungerar i de allra flesta fall alldeles utmärkt. Ofta har vi en mycket bra dialog med arbetsgivarna.

Tyvärr är det att förenkla saken något. ”Ja men hur svårt kan det vara?” frågar sig då vän av ordning. Det hela beror i grunden på att vi har valt stå bakom industriförbundsprincipen. Sedan har vi med hjälp av representativa demokrati skapat goda möjligheter att effektivt och med tyngd teckna starka nationella kollektivavtal för våra medlemmar och också representera dem i vardagen på deras arbetsplatser. Hamnarbetarförbundet jobbar på ett helt annorlunda sätt gentemot arbetsgivare och sina medlemmar. Det skulle helt enkelt inte fungera och de som skulle få lida för det både på kort och lång sikt är våra medlemmar.

Vi är ett av 14 medlemsförbund inom LO och den styrkan att ha 1,5 miljoner kamrater i ryggen har inneburit oerhört mycket för svenska arbetare. Vi är glada att ha stöd av LOs ledning i den här frågan. Sedan vad som ha sagts i möten mellan LOs ledning och Hamnarbetarförbundet vet inte vi och kan därför inte heller uttala oss om.

Vi vill skapa en ännu starkare facklig motkraft. Om Hamnarbetarförbundet verkligen är intresserade av kollektivavtal med tillhörande fredsplikt så är de välkomna till Svenska Transportarbetareförbundet för att ta gemensamt ansvar. Vi välkomnar gärna fler medlemmar tillbaka till LO-familjen, till en federation med gemensamma och välkända stadgar och organisationsprinciper. Om de verkligen vill.