Iranska arbetare och lärare vädjar om internationellt stöd

Den iranska valutans extrema fall, inflationstakten med över 60 %, utbredning av fattigdom i samhälle, uteblivna löneutbetalning, uppsägningar, otrygga arbetsmiljöer, genomförandet av destruktiva privatiseringarna och korruption utgör grunden till lärarnas och arbetarnas protestaktioner särskild inom Olje och Gasindustris i hela landet.

Regimens “Högsta anti Arbetare rådet “beslut om att fastställa lönenivån på 5 miljoner /toman (Iransk valuta motsvara 1,221 kr/mån) har föranlett till en otrygg försörjning, fattigdom, hunger,         en osäker och otrygg framtid för miljontals arbetare och deras familjer.

Under en sådan situation har arbetarrörelsen två alternativa lösningar framför sig. Antingen accepterar man det rådande villkoret eller förbereder sig för landsomfattande strejker och fortsatt kamp i syfte att ta makten över beslut över sina löner och arbetssituation.

i vilket land I världen baseras priset på konsumentvaror i dollar, men arbetarnas och löntagarnas löner i enlighet med den nationella valutan? När lönen hamnar hundra procent under den beräknade fattigdomsgränsen som är 25 miljoner toman

Enligt International Trade Union Confederation ITUC i global Rights Index rankas Iran bland de sämsta länder om tillämpning av arbetarrättigheter i världen. Den Islamiska regimen I Iran vägrar kontinuerligt att godkänna och implementera ILO:s konventionerna 87 och 98 om rätten att bilda egna fackliga organisationer och rätten att förhandla. Den islamiska regimen respekterar inte heller FN:s deklaration om de Mänskliga Rättigheterna, Artikel 22” Envar skall äga rätt till föreningsfrihet och att ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen” trots detta har landet en inflyttande i de beslut som fattas i ILO?

Facklig Plattform för Iran har vid olika tillfällen väckt frågan om stöd i att isolera och begränsa regimen inflytande i ILO men har mött hinder. Men nu har världen börjat få dagliga informationer           om de landsomfattande folkliga protesterna och om regimens brutala behandling av de protesterande, fängslande av arbetare, lärare och civila aktivister i Iran. 

Nu vädjar arbetarna och lärarna om internationell solidaritet i allmänhet och stöd ifrån de ITUC fackliga organisationerna om stöd i att isolera den islamiska regimen i synnerhet i ILO och även i               alla andra internationella organisationer i allmänhet.

Arbetarna, lärarna, de civila aktivister och de politiska organisationernas senaste och organisering om sina fackliga och samhälleliga rättigheter i det s.k. Manifestet och Minimikrav, har förstärkt arbetarnas position på arbetsmarknaden i landet. Arbetarna är nu överens om att de inte längre accepterar regimens arbetarfientliga ”Högsta arbetarrådets” beslut om löner och arbetsvillkoren.

Facklig plattform för Iran är av den uppfattning att det pågående förföljelse och förtrycket måste få ett slut. Vilket kräver nationell enhet och ett rikstäckande solidaritet och samordning. Under en sådan förhållande kan arbetarna stå pall och vinna över.


Iranska arbetarna och lärarna kämpar nu för:

  • En total förändring och sammansättning av regimens Högsta arbetarrådet.
  • Att de gällande regler och bestämmelser skall ändras på ett sådant sätt som ger arbetarna. möjlighet och makt om att påverka och förändra dessa regler och får rätten att godkänna dem.
  • Att deras löner skall öka i takt med inflationen och levnadsstandarden.
  • Minimilöner skall vara över fattigdomsgränsen och inte svältgränsen
  • Rätten till strejk och protester skall vara självklara rättigheter.

Stockholm, april 2023