Svenskt Näringslivs förslag är en krigsförklaring mot LO-förbundens medlemmar

20201023 | I tisdags beslutade LO:s representantskap att enhälligt rösta nej till Svenskt Näringslivs slutbud i de så kallade LAS-förhandlingarna. Det var ett synnerligen enkelt beslut att fatta. Arbetsgivarnas förslag till uppgörelse skulle få förödande konsekvenser för våra medlemmar och kraftigt flytta balansen på arbetsmarknaden till arbetsgivarnas fördel. Ett splittrat PTK skrev däremot under överenskommelsen med Svenskt Näringsliv och vill nu enligt medieuppgifter gå vidare med uppgörelsen till regeringen som underlag för lagstiftning. Precis som den statliga utredningen, som kallas för Toijer, skulle detta minska tryggheten för våra medlemmar och öka arbetsgivarnas makt.

Hur kunde det bli såhär? Det är inte särskilt konstigt. Det stavas klåfingriga politiker. Förhandlingarna har omöjliggjorts med anledning av Januariavtalet där regeringen, Centern och Liberalerna hotat med lagstiftning om inte arbetsmarknadens parter själva kan nå en förhandlingsuppgörelse som bland annat ska innehålla förändringar i LAS, Lagen om anställningsskydd. Utredningen är kraftigt obalanserad och innehåller en mängd förändringar till arbetsgivarens fördel.

Vi är därför inte förvånade över Svenskt Näringslivs benhårda motstånd i förhandlingarna mot att öka tryggheten för våra medlemmar. Svenskt Näringslivs slutbud visar bara att det inte går att förhandla med kniven mot strupen, med ett hot om lagstiftning där arbetsgivarna drar vinstlotten. Det är tyvärr detta vi nu ser effekten av där vår motpart, Svenskt Näringsliv, har kunnat ställa krav som de vet att vi aldrig kan godkänna. De har ju redan en utredning som kan bli lag om förhandlingarna misslyckas. Varför skriva under en uppgörelse med oss, som ur deras perspektiv är sämre än det lagförslag som i princip ligger färdigt för beslut i Sveriges Riksdag? Det är bara att konstatera att Svenskt Näringsliv, genom lagförslaget, fick en förhandlingsposition som varje förhandlare bara kan drömma om. Resultatet talar sitt tydliga språk.

Att säga nej till detta slutbud var enkelt. Det var enkelt för att det inte skulle lösa de problem som våra medlemmar brottas med varje dag. Det var ännu enklare när det blev tydligt att det dessutom skulle öka otryggheten på arbetsmarknaden. Vi vill dock vara öppna med att den omställningslösning som finns i slutbudet är bra och viktig för många medlemmar. Men då denna till största del ska finansieras av skattebetalarna kräver den ingen överenskommelse mellan parterna. Denna lösning kan regering och riksdag fatta beslut om imorgon. Slutbudet innebär också en del kosmetiska förbättringar på några områden, såsom bemanning, visstid och hyvling. Men dessa var inte ens nära att lösa de gigantiska problem vi ser på dagens arbetsmarknad, eller för den delen nå de gemensamma mål vi varit överens om inom LO. Men priset vi skulle få betala för dessa justeringar i form av kraftigt försämrad trygghet för våra medlemmar är alldeles för högt. Vi är helt övertygade om att vi kan driva dessa frågor betydligt bättre i en traditionell avtalsrörelse, utan fredsplikt.

Skulle Svenskt Näringslivs förslag bli underlag för en ny lagstiftning så är det en krigsförklaring mot LO och alla medlemmar i ett LO-förbund. Det skulle skapa tysta arbetsplatser och godtyckliga uppsägningar. Det klassiska begreppet ”sist in först ut” skulle få en helt ny innebörd när antalet undantag från turordningen skulle öka i en aldrig tidigare skådad omfattning. Vi skulle helt enkelt få en arbetsmarknad som kommer präglas av rädsla och oro. Detta är helt oacceptabelt för oss.

Förslaget till uppgörelse går dessutom rakt emot det beslut som LO:s representantskap fattade tidigare i höstas. Beslutet innebar bland annat att LO inte kan medverka till förändringar av exempelvis det som kallas saklig grund i lagstiftningen, alltså det som gör att den anställde inte kan sägas upp av ren godtycklighet. Svenskt Näringslivs förslag innebär tydliga förändringar i detta.

Vi är särskilt glada för att LO gemensamt landade i att Svenskt Näringslivs förslag till uppgörelse var oacceptabelt och utgår från att detta beslut även försvaras fullt ut av LOs ledning. Vikten av solidaritet inom LO och mellan LO-förbunden är kanske viktigare är på mycket länge. Ska vi klara att möta kommande utmaningar på svensk arbetsmarknad behöver vi samla oss som en enad kraft. Splittring tjänar bara arbetsgivarna på.

Det finns nu starka politiska krafter som nu vill använda Svenskt Näringslivs förslag som ett alternativ till Toijerutredningen. Att bakvägen försöka försämra tryggheten för Sveriges löntagare är helt oacceptabelt. För oss är ett nej – ett nej.

Vårt uppdrag som förtroendevalda i fackföreningsrörelsen är att företräda våra medlemmar och deras intressen. Vi befinner oss i en tid där våra medlemmar behöver mer trygghet, inte mindre. Vi tänker inte medverka till att våra medlemmars trygghet äventyras genom att Svenskt Näringslivs förslag eller den obalanserade Toijerutredningen blir lag.

 

Tommy Wreeth, förbundsordförande, Transport
Johan Lindholm, förbundsordförande, Byggnads
Urban Pettersson, förbundsordförande, Elektrikerna
Magnus Pettersson, förbundsordförande, Fastighets
Mikael Johansson, förbundsordförande, Målarna
Pontus Georgsson, förbundsordförande, Pappers