”Fackets arbete är avgörande för levnadsvillkoren”

Wilfred Mandhla började engagera sig fackligt när han jobbade i taxiväxel i Zimbabwe. Idag är han Transports representant i de organiserings- och utbildningsprojekt som Transport och Union to Union har i Botswana och Malawi. Wilfreds uppdrag är att på plats stödja och vägleda fackföreningarna i deras arbete.

Vad är syftet med Transports arbete i Malawi och Botswana?

Det övergripande syftet för projekten är att få de lokala fackföreningarna att stå på egna ben och ha reellt inflytande över arbetsvillkoren i branscherna. Det har i sin tur en direkt påverkan på livssituationen för arbetarna. I de här länderna är det fackliga arbetet avgörande för levnadsvillkoren.

På vilket sätt är det avgörande?

Ett exempel är fackföreningen för väktare i Malawi. När vi började engagera oss i föreningen 2007 hade den 500 medlemmar. Minimilönen var extremt låg och de anställda och deras familjer levde under en väldigt låg levnadsstandard.  Idag 10 år senare  har föreningen 9 000 medlemmar och tack vare den ökade fackliga styrkan finns nu ett kollektivavtal, mer rimliga löner och ett bättre liv för arbetarna och deras familjer.

Hur går man tillväga konkret för att uppnå de resultaten?

Dels handlar det om medlemsvärvning. Fler medlemmar kan sätta hårdare press på arbetsgivaren att teckna och leva upp till kollektivavtalen. Det är även viktigt att fackföreningen har ekonomi för att kunna klara arbetsrättsliga mål som går till domstol.

Men minst lika viktigt är det med utbildning. Genom att vi utbildar medlemmarna kan de själva ta förhandlingar med arbetsgivaren och aktivt företräda sina arbetskamrater.

I både Botswana och Malawi har vi dessutom sett exempel på hur fackföreningarna med påverkansarbete förmått regeringen att godkänna att de organiserar arbetstagare inom angränsande sektorer. Exempelvis kommer fackföreningen för väg-, sjö- och flygtransporter i Malawi inom kort även att börja organisera järnvägsarbetare. Det bidrar till en ännu större och stabilare förening.

Vilka utmaningar brottas de afrikanska fackföreningarna med som vi inte har i Sverige?

En stor skillnad ligger förstås i den ekonomiska situationen. I Malawi består statsbudgeten till allra största del av bistånd, vilket gör att det är svårt att veta hur ekonomin och arbetsmarknaden utvecklas.

I utvecklingsländer som Botswana och Malawi råder ofta en annan kultur i relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare än ni har i Sverige. Parterna står långt ifrån varandra vilket kan göra det svårt att kommunicera.

Vilken är din roll som koordinator?

Jag lyssnar på vad representanterna för fackföreningarna anser att de bäst behöver det ekonomiska stödet till. Under arbetet finns jag till hands både för att vägleda och för att följa upp aktiviteterna på plats. Det kan till exempel handla om utbildningstillfällen eller värvningskampanjer. Jag rapporterar kontinuerligt till Transport och Union to Union, och två gånger om året kommer jag hit till Sverige för en mer grundlig genomgång av arbetet.

Hur kommer det sig att du började arbeta tillsammans med Transport?

Hemma i Zimbabwe var jag fackligt aktiv i min anställning på en taxiväxel. Efter att ha gått en utbildning blev jag utvald att driva ett utbildningsprojekt i vår fackförening. Projektet var finansierat av ITF och Transport och liknar de projekt jag jobbar med nu. När Transport och Union to union långt senare sökte en representant för de tre projekten fick jag förtroendet att axla rollen som koordinator.

Fakta: Projekten i Botswana och Malawi

Transport har tre biståndsprojekt i Afrika. Två i Malawi och ett i Botswana. I projekten sker samarbetet direkt mellan Transport och de afrikanska transportfacken.

I Malawi stödjer vi TGWU som organiserar transportarbetare. Vi samarbetar även med väktarfacket TGLSSWU och stödjer deras arbete att organisera väktare.

I Botswana jobbar vi med förbundet BRAWU som organiserar transportarbetare inom järnvägen.

Wilfred Mandhla är Transports representant i Botswana och Malawi