|
|
|
|
|
Tema: Värdetransportrån ”Samhället måste ta sitt ansvar för värdetransporterna” Attackerna mot kontanttransporterna i Sverige ökar dramatiskt. De spektakulära rånen mot värdecentralen i Akalla och värdetransportbilen i Hallunda visar på en total hänsynslöshet hos förövarna. Trots ständiga tekniska förbättringar ligger Sverige högt på Europatoppen när det gäller värderån. Enligt uppgifter från Tidningarnas Telegrambyrå har 700 miljoner kronor hamnat i värderånarnas fickor under de senaste sju åren i Sverige. Transport och branschen kräver nu krafttag för att trygga väktarnas arbetsmiljö. Med hjälp av en hjullastare knäcker ett gäng rånare ytterväggen till Securitas värdedepå i Akalla. De lyckas ta sig in i uppräkningscentralen men inte i valvet och kommer över en okänd summa pengar. Några dagar senare sprängs en av Securitas värdetransportfordon och därefter nio personbilar på E4:an mitt på dagen utanför Hallunda. Trafiken stängs av under fyra timmar. Av en ren tillfällighet skadas ingen människa i samband med de kraftiga sprängningarna. Reaktionerna på attackerna har blivit starka och bristerna i samhällets ansvar för kontanthanteringen i landet och värdeväktarnas arbetssituation kommer i dagen. Alla aktörer diskuterar nu hur hanteringen ska ändras för att säkerheten ska bli bättre. Svensk Handel vill öka kontantuttagen i affärerna. Bevakningsbranschen kräver att samhället griper in och tar ett större ansvar för pengaflödet och Riksbanken vill att bankerna tar över depåerna. Skydda medlemmarna – Vi måste få en lagstiftning som skyddar våra medlemmar, säger Ronny Fredriksson, Transports centrala ombudsman för bevakningsavtalet. Riksdag och politiker måste inse att värdetransportörerna utför en samhällsviktig tjänst. Arbetet måste kunna ske under trygga förhållanden. Han pekar på den förändring av penningflödet som skett i och med att Riksbanken och bankerna har lagt ut all kontanthantering på säkerhets- och bevakningsföretagen. Statens värdedepåer har successivt avvecklats. Av Riksbankens kvarvarande fyra depåer läggs snart två ned. Trenden med fler och längre värdetransporter på vägarna förstärks. – Transports medlemmar är inte någon kommandostyrka. För att garantera att transporterna ska fungera i framtiden måste samhället lösa den akuta situationen tillsammans med oss i Transport och värdebolagen, säger Ronny Fredriksson. Transport emot beväpning Han betonar att Transport är emot en beväpning av väktarna. Det är fel väg att gå. Han tror att det skulle leda till en ökning av våldsspiralen och att riskerna för värdetransportörerna skulle öka. Angriparen har alltid ett övertag. Ronny Fredriksson får stöd av Ulf Jarnefjord, väktare och regionalt skyddsombud i Göteborg. Han tycker att det vore rena vansinnet att beväpna värdeväktarna. Det skulle öka hotbilden mot värdetransportörerna betydligt, tror han. – Jag har bara väntat på att en attack mot en uppräkningscentral skulle komma. Det är nytt i Sverige med privata depåer och i England har de haft flera tillslag mot centrallager för kontanter, säger han. Ulf Jarnefjord tror inte att det räcker med att bygga på mer pansar för att skydda de anställda. Det finns andra metoder. – Ett sätt är att allt värde pulveriseras vid en attack, säger han men är också inne på en mer öppen samverkan mellan bolagen och Transport. Han tror att facket och företagen kan diskutera fram alternativa lösningar och göra riskanalyser tillsammans. Som det har varit hittills har allt utgått från bolagens villkor. Denna öppna samverkan har nu startat och pågår på flera nivåer. Transport och de två största aktörerna i branschen, Securitas Värde AB och blivande Falck Värde AB, har bildat speciella värderåd. Råden diskuterar bland annat interna arbetsmiljöfrågor, säkerhetspolicyn och utrustningen av fordonen och personalen. Liknande råd finns redan inom övriga bevakningsbranschen. Transport och värdebolagen har också samlats runt ett projekt på BYA, Bevakningsbranschens Yrkes och Arbetsmiljönämnd. Syftet är att analysera hotbilderna mot transporterna och enas om förslag till åtgärder. Projektgruppen, som består av representanter från branschorganisationen Sweguard, Transport, BYA och de tre värdebolagen, Securitas, Falck och Panaxia, har konstaterat att de är överens på en rad områden. Martin Viredius, Transports andre vice ordförande, sitter med i arbetsgruppen och ger exempel på ett antal punkter där parterna är ense. De handlar om att få i gång ett bättre samarbete med polisen, att kräva auktorisation för värdetransporter, att få depåerna klassade som skyddsobjekt, att värdet ska transporteras enbart genom slutna system, att Riksbanken och samhället ska ta ett större ansvar och att kontrollen av de anställda ska bli bättre. Delade meningar Men några viktiga arbetsmiljöfrågor råder det ännu delade meningar om, förklarar han. Det är bland annat frågor om beväpning av väktarna, ensamarbetet, skyddsvästar och att värdet kan totalförstöras vid angrepp. – Det viktigaste som jag ser nu är att få igång värderåden med de halvtidsanställda förtroendemännen och att bankerna och företagen tar ett större ansvar för kontanthanteringen, säger Martin Viredius. En form av värdetransporter pratas det aldrig om. Det är de som Riksbanken själva ombesörjer från sedeltryckeriet i Tumba till sina egna depåer med egen utbildad personal. Säkerhetschefen Jan-Olof Andersson bekräftar att dessa transporter aldrig blivit utsatta för något rån. Men han vill inte ge några ledtrådar till vad det kan bero på eller kommentera hur dessa transporter går till. Vad är då den största skillnaden mellan Riksbankens och värdebolagens transporter? – Det är två helt olika saker. Bevakningsbolagens värde i bilarna är betydligt mindre, säger han. Svensk Handel har reagerat starkt efter de senaste rånen och vill se ett ändrat beteende för kontanthanteringen i samhället. Dick Malmlund, säkerhetschef på Svensk Handel, berättar att cirka 170 miljarder kronor körs runt till bankomaterna varje år. Dessa pengar ska sedan användas i affärerna. ”Cashback” Dick Malmlund vill därför se en utveckling av det system med ”cashback” som flera butiker redan börjat med på prov. Det innebär att kunderna erbjuds att få göra direktuttag i butikerna. Den som handlar kan i samband med köpet begära att få ut upp till 2 000 kronor i kontanter direkt i kassan. – Det finns 2 800 bankomater i landet men 20 000 butiker, säger han. Fördelarna med detta system är att butikerna inte behöver beställa hämtningar av dagskassorna i samma utsträckning som nu och att det blir färre kontanter som transporteras på vägarna. Men under överskådlig tid kommer stora värden att fortsätta köras på vägarna. För att förstå bakgrunden till varför den svenska kontanthanteringen just nu är så utsatt och under lupp behövs en tillbakablick. När Riksbanken nu lägger ned två av sina återstående fyra depåer i landet fullföljer de den policy som staten beslutade för tre år sedan. Syftet, som då slogs fast, var att avreglera kontanthanteringen och lägga över ansvaret på marknaden, i första hand bankerna. I början av 2003 hade Riksbanken 14 depåer men avvecklade dem i februari det året i en sväng till fyra lagringscentraler. Resultatet blev självklart längre transporter. Värdebolagen fick dessutom ta över en stor del av lagringsansvaret och hela äkthetskontrollen av sedlarna. I Riksbankens omstruktureringsplaner ingick att bankerna ska bygga upp egna depåer och därmed successivt ta över hela ansvaret för hanteringen. En rapport med den inriktningen presenterades för ett år sedan. – I den modellen får bankerna en räntekompensation som motsvarar kostnaden för att hålla med egna depåer, säger Kai Barvéll, avdelningsdirektör på Riksbanken. Han förklarar att i dag betalar bankerna ränta till Riksbanken för alla pengar de hämtat hos Riksbanken så länge de ligger kvar i kundbanken. Det gör att bankerna inte vill ha stora summor pengar liggande i sina valv. Bankerna har alternativet att skicka tillbaka kontanter till Riksbanken, men får då betala för varje insättning eller uttag de gör. Samma villkor gäller för värdebolagen när de hämtar, lämnar eller har kontanter i sina depåer. Det bästa och billigaste för aktörerna är därför att pengarna är i ett ständigt flöde (se illustration) tills de ska makuleras, vilket i dag sker hos Riksbanken. Bankerna och bolagen vill helt enkelt inte ha mer pengar i sina depåer än som kommer att beställas eller användas nästa dag. Kai Barvéll förklarar att tanken med de nya räntekompenserade depåerna är att bankerna går samman om att ta över ansvaret för pengarna. Det kan ske i gemensamma nya lagringscentraler eller i värdebolagens nuvarande depåer. Insättningar och uttag hos Riksbanken blir då avgiftsfria och de får betala en lägre ränta för pengar de själva deponerar. – Visionen är att även makulationen av sedlarna ska kunna göras på uppräkningscentralerna i bankdepån. Och vi lägger oss inte i om depån administreras av värdebolagen eller bankerna själva, säger han. Kortare transportsträckor Med ett flertal bankdepåer i landet minskas transportsträckorna betydligt. I denna vision är det därför möjligt för Riksbanken att avveckla samtliga depåer och enbart behålla ett centrallager. Problemet är bara det att bankerna anser att de inte haft tillräckligt lång tid på sig att ställa om. Depåerna finns inte ännu. Bankföreningen är därför kritisk till att Riksbanken lägger ned de två depåerna redan den 30 september och är rädd för att det då kan bli brist på kontanter i samhället. Men Leif Trogen, som förhandlar för Bankföreningen, vill inte säga var parterna står för tillfället. En tänkbar tillfällig lösning i denna fråga är att nedläggningsbeslutet av de två depåerna åter måste skjutas upp. – Det är angeläget för alla parter att säkerställa kontantförsörjningen, därför anser vi det nödvändigt att Riksbanken senarelägger den planerade stängningen av de två kontoren, säger Leif Trogen. Björn Wiberg FAKTA/pengaflödet Bankerna beställer en summa pengar av ett värdebolag. Bolaget gör en bedömning om de har tillräckligt med pengar i sina egna depåer eller om de måste hämta kontanter på någon av Riksbankens depåer. Transportören kör ut summan till bankens ATM-system (bankomater och kassor). Konsumenter tar ut pengarna via banksystemet och handlar för dem. Affärerna sätter in pengarna på banken eller har dem kvar i sina kassor. Värdebolagen hämtar överskotten på bankerna och i butikerna och kör dem tillbaka till sina depåer/värdecentraler för förvaring och kvalitetskontroll. Sedlarna går sedan runt mellan banken, handeln och uppräkningscentralen ett antal gånger tills de inte håller kvalitetsmässigt längre. Då kör värdebolaget tillbaka de kasserade sedlarna till Riksbanken för destruktion. Målet är att hålla snurr på flödet. Det är den som för tillfället sitter på pengarna som betalar ränta till Riksbanken.  Johan Eriksson. Foto: Björn Wiberg Så vill Securitas få stopp på värderånenHårdare tag mot rånare, bättre kontakt med polisen och skyddsklassade uppräkningscentraler. Det är några åtgärder som Johan Eriksson, vd för Securitas Värde AB, vill se för att få stopp på eskaleringen av rån mot värdetransporterna. Johan Eriksson är medveten om att hans bolag har drabbats av fler rån än konkurrenterna i år. Men han ser ingen koppling till brister i Securitas säkerhetssystem utan tror att orsaken till den statistiken hänger ihop med att bolaget har en dominerande ställning på värdemarknaden. Johan Eriksson vill i stället sätta fokus på politikerna och samhället för att komma till rätta med problemen. När Riksbanken för några år sedan bestämde sig för att avreglera kontanthanteringen och lägga ut den på marknaden överförde man ansvaret på bankerna och värdebolagen. Johan Eriksson tycker inte att det är rimligt att de ensamma ska ha skyldighet att förse marknaden med pengar. Samhället måste ställa upp med vissa grundläggande garantier för att bolagen ska kunna ge denna service, tycker han. – De kriminella tillåts gå ute på gatorna. Procenten uppklarade rån är för låg i Sverige och påföljderna är inte tillräckligt höga, säger han som exempel på faktorer i samhället som bör förändras. Han vill också öka samarbetet med polisen och tycker att myndigheten ska avsätta en speciell grupp som har kontinuerlig kontakt med värdetransportörerna. – Vi måste kunna lita på att polisen kommer inom ett visst antal minuter. Skalskydden byggs ju utifrån att de bara ska hålla under en bestämd tidsperiod, säger Johan Eriksson. Han vill också att polisen punktmarkerar det hundratal identifierade grova brottslingar som har möjlighet att begå dessa tunga rånbrott. – Vi får inte ge dem det fria spelrum som de har i dag, säger han. En annan samhällelig åtgärd som står högt upp på Securitas önskelista är att få uppräkningscentralerna och depåerna klassade som skyddsobjekt. Det skulle innebära att bolagen får tillåtelse till extern kameraövervakning, beväpnade skyddsvakter och möjlighet till en utvecklad kontroll av de anställda. Däremot vill Johan Eriksson i nuläget inte beväpna värdetransportörerna. I det avseendet är Transport och Securitas överens. När det gäller Svensk Handels önskan att öka kontantuttagen i affärerna och därigenom få en bättre återcirkulation på pengarna, tror han att det kan bli ett komplement till dagens pengaflöde. Men uttagen i affärerna kommer aldrig att kunna ersätta nuvarande system. Det beror på att pengar måste kvalitetsgranskas och garanteras vara äkta och det sker inte i ett slutet omloppssystem inom handeln. Risken för att fler falska sedlar kommer i omlopp ökar också med Svensk Handels flöde, tror han. Johan Ericsson är därför övertygad om att behovet av uppräkningscentraler kommer att vara säkerställt även för framtiden. Dessutom pekar han på att användningen av kontanter i handeln ökar trots alla försök att få oss att handla med kredit-, cash- och bankkort. 80 procent av alla pengar hamnar i dag i bankomaterna. Resten går till bankerna, post och handeln. – Och där har vi en för central roll eftersom det är vi som förser automaterna med kontanter och hämtar kassorna i serviceboxarna, säger han. Securitaschefen är kritisk till att Riksbanken ska stänga två av sina fyra depåer redan den sista september. – Det kommer att leda till fler transporter. Vi kommer att ligga mer frekvent ute på vägarna. Och det är onödigt, säger han. Förslaget om de nya bankdepåerna som Riksbanken och affärsbankerna diskuterar sedan ett år tillbaka (se artikel intill) kan han inte ta ställning till ännu. – Vi har ännu inte fått se ett färdigt förslag till hur bankerna ska lösa det. Det är först när det är klart som vi kan tycka något. Men Johan Eriksson slår ändå fast att någon form av nya depåer måste byggas upp i och med att Riksbanken nu kliver ur. Björn Wiberg Storbritannien värst drabbat Varje år rånas europeiska värdetransporter på mellan 40 och 80 miljoner euro, enligt siffror från branschorganisationen ESTA. Om man räknar per invånare är Sverige bland de mest utsatta i Europa. – Alarmerande, säger Falcks värdechef Leif Svensson. Det finns också ett annat land som sticker ut: av nästan 6 500 värdetransportrån i Europa 1998–2004, har 4 600 inträffat i Storbritannien och dessutom ytterligare 170 på Irland. Dock är rånbytena generellt sett mindre. I ESTA:s riskklassning ligger Sverige som fjärde land, efter Irland, Storbritannien och Malta. I Finland skedde bara tre värdetransportrån under dessa år. Finska väktare i allmänhet har – som i Sverige – inga särskilda rättigheter till beväpning eller ingripande. Värdebolag får bestämma att värdeväktarna ska vara beväpnade, men har valt att avstå för att istället låta polis och militär skydda vissa transporter. Detta samarbete fungerar ”mycket bra”, enligt Jyrki Sinkkonen, väktaransvarig på fackförbundet PAM. Polisen har också en väldigt hög uppklarningsprocent, enligt Sinkkonen: – Den allmänna uppfattningen är att det är väldigt svårt att begå sådana brott och klara sig. I Norge har polisen lagt ned stort arbete på att kartlägga och bevaka de kriminella nätverken. Det har fått ett tydligt genomslag i statistiken; från ett tiotal värderån per år genomfördes förra året bara ett. En liknande minskning finns i Danmark men på högre nivåer. Svårt jämföra Det finns förstås problem med att jämföra statistik. Både eftersom värderån klassificeras med olika brottskoder, men också då värdetransporter sker på olika sätt. Ett exempel är Frankrike, där två olika sorters värdebilar används: dels bepansrade och med tre beväpnade vakter, dels vanliga skåpbilar som kör med värdeväskor men i övrigt bygger på anonymitet, berättar Patrick Noszkowicz på franska facket CGT:s transportsektion. Våren 2000 strejkade franska väktarna i protest mot den dåliga säkerheten och mot yrkets låga status, efter att två värdeväktare dödats i två olika rån. Resultatet blev att jobben fick riskklassning, värdeväktarna fick risktillägg på 1 500 franc i månaden, och även allmänna löneökningar. Dessutom tillgodosågs kraven om skyddsvästar och fler bepansrade bilar. Nya regler infördes bland annat om hur lastzoner, parkeringar och trottoarer ska vara utformade. Företagen fick statliga subventioner vid inköp av bepansrade bilar, och antalet rån halverades på ett år. Samråd kring säkerhet Dessutom infördes på försök obligatoriska samråd kring säkerhetsfrågor, under ledning av prefekturen (motsvarar svenska länsstyrelsen) där branschen, facket, polisen, och kunder såsom banker och handel måste delta. Men sedan 2004 är dessa möten inte längre obligatoriska och branschens intresse har minskat. – Företagen har återgått till konkurrens snarare än att ta itu med gemensamma problem, säger Patrick Noszkowicz på CGT. CGT idkar nu påtryckningar mot regeringen för att samråden ska återupptas. Dessutom har andelen icke bepansrade bilar ökat igen. Rånrisken mot dessa är högre, även om bytet blir mindre. Antalet rån är nu på väg att passera rekordåret 2000 och Noszkowicz är oroad. På Irland är hans fackliga kollega mer optimistisk. Regeringen, polisen och branschen har till slut agerat, berättar Kevin McMahon på irländska facket SIPTU. Trösklarna har tidigare varit låga när det gäller exempelvis auktorisationskraven. Följaktligen finns många bolag på säkerhetsmarknaden. Särskilt bankerna har i sin tur utnyttjat denna konkurrenssituation till att köpa värdetransporter billigt, vilket minskat möjligheterna att investera i säkerhet. – Dessutom finns ATM-maskiner (alltså bankomater) överallt, på bensinmackar, småaffärer och utan att någon som helst riskanalys gjorts av miljön där de ska laddas. Facket har tidigare genomfört flera strejker och lyckats höja lön och status för värdeväktarjobbet. Men vad gäller säkerheten krävdes också en ständig ökning, till ”i princip ett rån per vecka” under 2003 och 2004, innan något hände och den konservativa regeringen deklarerade att kontantkedjan var ett samhälleligt ansvar. Bland annat hade en värdeväktares familj kidnappats och hotats till livet för att tvinga honom att samarbeta. Vid ett annat rån blev en värdeförare skjuten. Samtliga inblandade i värdekedjan har nu mer eller mindre beordrats av regeringen att ta krafttag. Arbete pågår med att få fram gemensamma tekniska standarder; målet är bland annat ett slutet system, liknande det som finns i Sverige. Regeringen vill införa nya regler för auktorisation, inklusive en särskild för värdetransporter, och enligt ett liggande förslag blir det ett lagbrott då banker och handel anlitar en transportör som saknar auktorisation. Kartlade gängen Polisen lade förra året ned ett omfattande arbete på att störa och kartlägga den kriminella gängmiljön. Och möjligheterna att få poliseskort har ökat – dock är värdeväktare obeväpnade, och det är så facket vill ha det. Sammantaget har åtgärderna bidragit till att antalet rån minskat från 63 år 2004 till en handfull i år, enligt McMahon som hoppas och tror att situationen fortsätter förbättras. Hos fackföreningsinternationalen UNI är Bob Ramsay en av två samordnare i arbetet med väktarfrågor. Han tvivlar på att det finns enkla lösningar. Om beväpning minskade rånrisken, borde det ha synts i statistiken. Men sådana länder (exempelvis England, Spanien, Frankrike) återfinns i bägge ändorna av skalan, resonerar han. Om utbildning för värdeväktarna skulle hjälpt, borde Sverige och exempelvis Finland haft en liknande situation – men verkligheten visar på motsatsen. Vilken teknik som används, vilken roll de övriga aktörerna i kontantkedjan – banker, försäkringsbolag, samhället och handeln – spelar och sambandet med den allmänna kriminaliteten är bara några ytterligare faktorer som komplicerar bilden. – Det verkar inte finnas några enkla samband, sammanfattar Bob Ramsay, som tror att det kommer att krävas mycket samarbete och diskussion, särskilt om värdekedjan internationaliseras. Enligt Leif Svensson, värdechef på Falck, finns dock en sak som är viktigare än andra för att komma till rätta med rånen: – Mer samarbete, där har du svaret. Han framhåller Frankrike, Irland och Norge som goda exempel. Där har regeringen och samhället tagit sitt ansvar – främst genom att avsätta polisiära resurser men också genom att ställa krav på samtliga inblandade, sammanfattar han. Och det är vad branschen vill i Sverige också (se tidigare artikel). Få oberoende analyser Utanför branschen görs dock få oberoende analyser. I det internationella polissamarbetet tycks värdetransportrån vara en alltför liten del i det stora hela för att vara av intresse. Den europeiska polisbyrån Europols årsrapport om organiserad brottslighet nämner knappt frågan. Och EU intresserar sig visserligen för värdetransporterna, men ur ett annat perspektiv, enligt Lars Lindgren, Transports internationella sekreterare. Efter att den gemensamma valutan euron infördes, såg EU-kommissionen ett stort problem i att pengatransporter i praktiken ofta tvingades stanna vid gränsen för att byta operatör. Förklaringen var olika regelverk, men också tekniska och operativa skillnader mellan länderna. Branschens större aktörer vill, liksom EU-kommissionen, underlätta för internationella pengatransporter. Att harmonisera lagstiftningen är ett av de förslag som diskuterats. – Men som det låtit i EU, handlar diskussionen tyvärr mer om att få snabba och effektiva transporter mellan länderna än att diskutera rånrisker och säkerheten för chaufförerna, påpekar Lars Lindgren. Mattias Håkansson
|
|
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
 |
![Show details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2010[</font>]](/icons/expand.gif){kind=icon}
