|
|
|
|
|
I stormens spår  Eddie Hollén Strömlös i en månad ”Det tär på relationerna att leva utan el” Kvällen den 8 januari föll skogen bortom Eddies stall. Han var ute på gårdsplanen när en enda orkanby vräkte allt över ända. En månad har gått och fortfarande knattrar elverket utanför huset. I Ljungby pratar man inte så mycket om stormen längre. Det är som om orden ändå inte räcker till. Den som färdas genom de drabbade områdena möter gång på gång samma overkliga scener. Ena stunden orörd, fridfull skog. I nästa sekund vidsträckta partier där grova träd, grenar, stenbumlingar, rotvältor och elstolpar ligger i ett enda virrvarr. Tankarna skenar. Ingen storm kan väl åstadkomma detta? Snarare en plattfotad jätte som rusat från Halmstad i riktning mot Växjö och trampat och sparkat besinningslöst omkring sig. I fikarummet på Ljungby Express sitter chaufförerna Eddie Hollén och Mats Spjuth. Mats bor norröver, vid sjön Bolmen. Han var på fotbollsturnering inne i Ljungby när ovädret slog till. Hemma väntade familjen – hustru och en son. De sökte skydd i källaren när orkanstötarna skakade huset. Själv satt Mats hela natten i en becksvart butikslokal i stan, sömnlös av oro. Bilen hade han ställt i lä av ett hus – med resultat att den fick en skur av takpannor över sig. Efter 14 dagar fick byborna strömmen tillbaka. Alla utom familjen Spjuth. Då skaffade Mats elverk. – Det är åtminstone tillräckligt för att driva TV:n och ett par lampor. Braskamin finns och gasolkök hade vi fixat tidigare. Det var efter ovädret i november 1995. Då satt vi insnöade 3–4 dagar, förklarar han. Efter 17 dagar fick familjen till slut ström i ledningarna. Mats är sur på Sydkraft. Känslan har förstärkts av saker som kommit fram i tidningarna. Som att några av de nedblåsta elstolparna var daterade 1939. Eddie Hollén bor också i skogen, fast öster om Ljungby. Han har fru och fem barn. När vi träffas på Ljungby Express är familjen inne på fjärde veckan utan ström. Plötsligt ringer Eddies mobiltelefon. Det är ”frugan”. Frustrerad. Elverket har stannat. – Fyll på olja, uppmanar Eddie. – Redan gjort. – Startar ändå inte. – Ska försöka få tag i någon som kan komma, suckar Eddie som har massor av gods som ska köras ut innan arbetsdagen är slut. Tålamodsprövande – Tålamodet tryter hos alla. Det tär på relationerna att leva utan el, säger han. Vägen hem till Eddie kantas av stormfällen. Det är granar på upp till 60–70 centimeter i diameter som vält eller knäckts som om de var tandpetare. Men också björkar, högresta tallar och kala ekar har stupat. Inte heller underlaget tycks spela någon större roll. Träden har stått på steniga åsar, i sankmarker likväl som på gammal åkermark. Flera chaufförer vittnar om att de kört samma sträckor i åratal och nu känner de inte längre igen sig. Nya hus, sjöar och bergknallar har kommit i dagen. Lokaltidningarna har rapporterat om minst en markägare som gått ut för att bese förödelsen, hamnat vilse och hittats ihjälfrusen på ägorna. Sista kilometern hem till Eddie går grusvägen genom tät granskog. Fallna träd och avsågade stockar bildar tre, fyra meter höga väggar. Huset är gult och ligger vid vägens slut. Eddie bjuder på kaffe. Från vedspisen. I källaren har han ytterligare ett trumfkort. En svart vedpanna. Även om cirkulationspumpen inte fungerar är det tillräckligt för att värma kåken hjälpligt. Vi går ut och fyraårige sonen Felix följer med. Hans teckningar går numera i mörkgrönt, med träd som ligger ner. – Så bearbetar han det som hänt. Fast det börjar bli segt nu. Vi hade hoppats få tillbaka strömmen den här veckan, men det ser mörkt ut, säger Eddie och tar täten upp på en kulle. Han pekar bort mot stallet och berättar om stormnatten. Det blåste rejält redan på eftermiddagen. Vid 18-tiden började enstaka träd falla och Eddie gick ut för att ta in hästarna. Djuren var panikslagna och vägrade komma när Eddie kallade. Han sprang upp i hagen och ledde hukande hästarna tillbaka samtidigt som flera lövträd föll alldeles intill honom. När klockan närmade sig åtta hade vinden ökat ytterligare. Dånet var nästan omöjligt att överrösta. Ute på gården for korrugerade plåtar omkring. Eddie gick ut i beckmörkret och tände bilstrålkastarna. Tre stora träd brakade i marken en bit bort och Eddie kunde inte låta bli att vända sig mot himlen. Han utbrast: ”Is this the best you can?”. Svar på tal… – Jag fick svar på tal direkt. Vinden ökade ännu mer och bakom stallet böjde sig hela skogspartiet 45 grader. Sekunden efter knäcktes alltihop. Det såg ut som om hela skogen, tusentals träd, flyttade sig en bit i sidled innan allt rasade. Bakom stallet har två granar med knapp nöd undgått en vit Audi. Lite längre bort lyser veden vit från de granar som knäckts tre, fyra meter upp i luften. Eddie säger: – Skogen är inte vår. Man törs knappt erkänna det, men någon gång har vi faktiskt sagt att det skulle vara trevligt med lite mer öppning åt söder. Nu fick vi nästan fri sikt mot horisonten. På de övriga sidorna runt huset är skogen märkligt nog nästan intakt. Morgonen efter stormen var vägen totalt blockerad. Eddie fick tag i sin svåger via mobiltelefonen och beställde batterier, stearinljus och framför allt kedjeolja till motorsågen. Eddie och svågern kröp och klättrade genom vindfällena och lyckades till slut möta varandra på halva vägen. Det tog tre och en halv dag innan vägstumpen var röjd så att det gick att ta sig ut med bil. Jan Lindkvist  Bertil Andersson Transport säger nej till utländska skogsbilar Fram till juni 2006 räknar skogsindustrin med att röja och frakta bort massaved och sågtimmer ur de stormdrabbade skogarna. Men minst 10–20 miljoner kubikmeter kommer att bli kvar, träd som senare får gå till flis. För att klara den gigantiska uppgiften vill industrin hyra in minst 200 timmerbilar från Polen och Baltikum. Transport säger tvärt nej. Första veckan i februari, en knapp månad efter stormen, är det påfallande lugnt på skogsvägarna i Kronoberg och Halland. Få timmerbilar tycks vara i rullning, i stället syns desto fler linjetekniker i de el- och telestolpar som fortfarande står upprätt. Hos Bröderna Anderssons åkeri i Ryssby går de sju timmerekipagen som vanligt i tvåskift. Åkeriet kör för Södra Skogsägarna och sågverkskoncernen Vida. Åkaren, Bertil Andersson, har hållit på i 50 år och var med redan vid stormeländet 1969. – En hel del skog lade sig då också. Men det här är värre. Mycket värre, säger han. Med bilen guidar han ut på en runda genom en trakt som är bland de hårdast drabbade. Han kör förbi familjens egen skog och konstaterar att träd för 3–4 miljoner kronor har blåst ner bara där. Osäker framtid Hur ser framtiden ut för skogsåkarna i regionen? Bertil Andersson funderar några sekunder: – ”Södra” säger att vi kommer ha att göra i fem år med allt detta. Men jag vet inte. Man frågar sig vad som händer efteråt, när allt är uppröjt. Blir det något jobb kvar då? Det går inte att få svar på. Åkeriet har lite mer körning nu än före stormen. Chaufförerna fraktar undan virke som skördats tidigare – för att tömma upplagsplatserna. En del stormfällt har också gått iväg. Bland annat 20 lass till en båt som skulle ta massaved från Halmstad runt kusten till Mönsterås. – Vi skulle kunna köra lite mer, men det hänger på personalen. Det finns inte chaufförer att få tag på. En del företag har sedan tidigare tre förare på sina bilar. Fast det sliter att jobba natt. Kroppen mår inte bra, säger Bertil Andersson. Katastrof Han upprepar ordet katastrof när han beskriver situationen i skogarna. Det mesta av virket ligger orört. Bristen på skogsmaskiner – skördare och skotare – framstår som ett akut problem. Han berättar om ett grannföretag som tagit ner skördare från norra Sverige. De fick vända hem igen. Själva sågaggregaten på skördarna var för små. Det norrländska timret är klenare. Bröderna Anderssons åkeri är med i Träfrakt, en sammanslutning av åkare som förhandlar med skogsägarna om frakterna. De senaste åren har det varit hårda strider om priserna. – Priserna är reglerade i avtal. Södra gick ut med att vi ska få tio procent extra, om vi når över förra årets siffror, säger Bertil Andersson. Betalningen är en het fråga även för de hårt prövade skogsägarna. Värdet på den stormfällda skogen beräknas till 30 miljarder. Skogsindustrin lurpassade länge på varandra innan priserna sattes. Sågtimmer ger normalt omkring 550 kronor per kubikmeter, massaved runt 260. Nu lär sågtimret ge 400 kronor och massaveden bara 160. Samtidigt som betalningen sjunker får markägarna högre kostnader för avverkningen. Regeringen var tidigt ute och deklarerade att stormfällningen kräver extraordinära åtgärder. Redan den 24 januari fattade Vägverket det formella beslutet om uppluckring av kör- och vilotidsreglerna. Sverige kan på eget bevåg införa undantag i 30 dagar, för längre perioder krävs medgivande av EU-kommissionen. Sverige införde undantag en månad, från den 24 januari, och har begärt möjlighet till förlängning. I mitten av februari hade svaret ännu inte kommit från Bryssel. Åkare Bertil Andersson välkomnar undantaget i kör- och vilotiderna. I vart fall ändringen som medger kortare veckovila. – Det gör att chaufförerna kan köra någon lördag också. Fast ingen har gjort det ännu, säger han. Många åkare är dock kritiska. Transport också. Såväl trafiksäkerhet som chaufförernas hälsa äventyras, menar man. Statistik visar att timmerbilschaufförerna redan före stormen jobbade mycket övertid. I genomsnitt en timme per arbetspass. Regeringen öppnade också för höjda bruttovikter på vägarna. Åkerier som kör virke kan begära dispens för att lasta på så att totalvikten blir 65 ton, mot normalt 60. Transport ogillar även den åtgärden och får stöd av en enig transportbransch. Överlast sliter på vägar och fordon och på Vägverket hade bara tre ynka dispensansökningar kommit in fem veckor efter stormen. I Ryssby tycker Bertil Andersson att det är helt fel att börja tumma på bruttovikterna: – Det påverkar trafiksäkerheten, vägarna och garantin på fordonen. Det är inte bra. Inte på något vis. Vill ha fler undantag Skogsindustrin driver på och vill ha fler undantag för att klara uppröjningsarbetet av de 70–80 miljoner kubikmetrarna som föll. Normalt har bolagen 210 grupper med skotare/skördare i den drabbade regionen. Upp mot 800 grupper kommer att vara på plats längre fram i vår och då når man en avverkningskapacitet på omkring 3,6 miljoner kubikmeter i månaden. Under 2005 och till 30 juni 2006 ska så mycket timmer som möjligt bärgas för att skickas till sågar och pappersbruk, förklarar Staffan Thonfors, utredningschef på organisationen Skogsindustrierna. Därefter blir det stopp. Den skog som återstår, bort mot 20 miljoner kubikmeter, får ligga kvar och blir bara till flis eller biobränsle. Transporterna kommer att bli nästa flaskhals, hävdar Staffan Thonfors. I ett första skede måste mängder av timmer fraktas norröver – eftersom industrin i Sydsverige inte har kapacitet att ta hand om allt. I fas två, om ett par år, uppstår virkesbrist i söder och bilarna får gå i omvänd riktning. För båda etapperna gäller att transportsträckorna kommer att öka kraftigt. I dag finns omkring 300 timmerbilar i den utsatta regionen. Enligt Thonfors skulle det behövas 900 ekipage. I bästa fall kan 40–50 bilar rekryteras från norra Sverige. För att lösa situationen vill Skogsindustrierna att Sverige öppnar gränserna för timmerbilar från Estland, Lettland, Litauen och Polen. I en skrivelse till regeringen begär industrin ett tillfälligt cabotagetillstånd för 200 ekipage från de fyra länderna. Transport har reagerat starkt mot den lösningen. Förbundets förste vice ordförande, Clas Linder, betonar att begreppet cabotage innebär tillfällig inrikestrafik i kombination med en internationell transport. – Att köra timmer i Sverige månadsvis i sträck är inte cabotage, utan ren inrikestrafik. Det säger vi definitivt nej till! ”En rad dåliga beslut” Clas Linder menar det mesta blev fel när regeringen skulle visa dådkraft efter stormen. – För att underlätta för skogsnäringen tar regeringen bort dieselskatten för skogsmaskiner. Det är en bra åtgärd, men den borde ha gällt för vägtransporterna också. I stället får vi en rad dåliga beslut som påverkar chaufförernas hälsa och säkerhet. Skogen som planteras i Sydsverige – främst gran – har debatterats flitigt efter ovädret. Experterna har bankat varandra i huvudet med rotsystem, invandrargranars undermålighet och huruvida övergödd åkermark producerar långa lättknäckta fibrer. Anders Karlsson är ombudsman på Skogs- och Träfacket. Han konstaterar att granen hur som helst varit det absolut mest lönsamma trädslaget. För markägare och för skogsindustrin. På Skogs- och Trä är oron stor för arbetssituationen i skogarna. På många håll krävs insatser med motorsåg, innan skördare kan sättas in. Jobbet med vindfällena är mycket riskabelt – samtidigt är allt färre skogsarbetare vana att hantera manuell såg. Det har öppnat för utländsk arbetskraft. Polska och baltiska arbetare finns redan på plats. En del är välutrustade och kunniga. Men inte alla. – Jag befarar att vi kommer att få se många otäcka olyckor framöver, säger Anders Karlsson. Jan Lindkvist FAKTA/dispenser Vägverket kan fram till 30 juni 2005 bevilja viktdispenser för transport av stormfälld skog från stormdrabbade områden i södra Sverige till industrier eller upplag. I nuläget gäller att dispens kan sökas som tillåter:
Ändringen innebär att:
Strid om baltiska bilar i skogen Infrastrukturminister Ulrica Messing uppger för Sveriges Radio, Ekot, att hon är beredd att ge dispens för baltiska bilar att köra timmer i Sverige. Både Transport och Sveriges Åkeriföretag är kritiska. Södra skogsägarna hävdar att det fattas 500 svenska rundvirkesbilar för att klara frakten av all stormfälld skog från södra Sverige till sågverken. De har därför begärt att regeringen ska tillåta att baltiska åkerier hjälper till med transporterna. I dag är det förbjudet för de baltiska åkerierna att bedriva cabotagetrafik, (tillfällig inrikestrafik som en del av en internationell transport), inom gamla EU i upp till två år framåt. Skogsägarna vill nu att regeringen utfärdar dispenser från denna övergångsbestämmelse. Transport är kritisk till ett eventuellt undantag. Förbundet hävdar att detta inte rör sig om cabotage utan om ren svensk inrikestrafik och då ska den svenska yrkestrafiklagen gälla (se sidorna 14-16). Även Sveriges Åkeriföretag säger nej till undantag. De hävdar att de svenska åkerierna klarar transporterna. Björn Wiberg
|
|
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
 |
![Show details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2010[</font>]](/icons/expand.gif){kind=icon}
