|
|
|
|
|
”Vi har världens bästa jobb!” Transportarbetaren beskriver ofta en verklighet med dystra förtecken. Arbetare blir utnyttjade, sparkade, lurade. Spolaren Matti Valli i Värmland kände inte alls igen sig. Han skickade ett mejl till redaktionen: skriv om mina arbetsgivare, de är värda att lyftas fram!  De anställda på Rigab i Grums hyllar sin arbetsplats. Delägaren Lena Forsberg vet vad som krävs för att hon själv ska tycka det är kul att gå till jobbet: "Viktigast är att jag har bra medarbetare som jag trivs med!" Från vänster: Matti Valli, Johnnie Berglund, Lena Forsberg, Markus Eriksson, Lars Karlsson och Patrick Nilsson. Foto: Minna Mäki Matti Valli rattar den moderna spolbilen genom centrala Karlstad. Suckar lite över trängseln utanför hamburgerrestaurangen. Dagens första uppdrag är en kontroll som ska svara på om fettavskiljaren behöver tömmas oftare än fyra gånger per år. Matti och kollegan Patrick Nilsson drar ut den 50 meter långa slangen till trapphuset och ner till källaren där under. Bakom en liten lucka i väggen finns kärlet där fett från fritöserna hamnar. Matti kryper in i det trånga utrymmet och för ner slangen. Den slingrar sig som en orm på en het stenhäll när trycket från vätskan far upp till spolbilen på gatan. Det är hyggligt rent, mest vatten. Därför är lukten inte riktigt lika påtaglig som den kan vara ibland. Patrick ser nästan lite besviken ut. ”Nu när tidningen är med…” Matti har sett det mesta i människors avlopp; löständer, leksaker, råttor, en hel del preventivmedel. Han har inte ont av lukten, som ofta får förbipasserande att rynka på näsan. – Jag har tidigare arbetat som mentalskötare. Där rensade jag också skit, men den lukten var värre, utbrister han. Matti har jobbat inom branschen i 17 år. Han stortrivs. Pratar nästan lyriskt om de båda arbetsgivarna, Lena och Kent Forsberg på Renhållningstjänst i Grums AB (Rigab). Om hur de bryr sig om personalen, satsar på kompetensutveckling och är lyhörda inför olika önskemål. – Det finns säkert de som tjänar bättre, men så länge min ekonomi går runt tycker jag att det är värt mer att trivas på jobbet, säger Matti. Kollegan Patrick säger sig vara, om möjligt, ännu mer positivt inställd till cheferna. – De är på samma nivå som vi, inga översittare. Jordnära, är nog rätt ord! – På andra ställen hör man talas om chefer som går i taket när förarna vill vara hemma för vård av sjukt barn. Det skulle aldrig hända här, fortsätter Patrick. Både Patrick och Matti tycker att variation är viktigt för att trivas på jobbet. En arbetsdag kan innehålla allt från slamsugning och högtrycksspolning till ADR-transporter, sanering, besiktning av cisterner och avfallssortering. – Jag är rätt nöjd över att inte veta exakt hur dagen ska bli, säger Matti. – Här är ingen dag den andra lik, fyller Patrick i. Matti och Patrick utgår från Karlstad men företagets huvudkontor ligger i Grums, runt tre mil västerut. Här har ett flertal av de anställda samlats för en gemensam fika, något som inte är helt vanligt. Arbetets natur gör att tiden med kollegerna blir sparsam. Tidigare såg flera det som en brist och företaget har nu infört personalmöten en gång per månad. – Nu blir vi delaktiga på ett annat sätt, säger Markus Eriksson, som liksom Matti är spolbilsförare. Transportarbetarens fråga till killarna runt kaffebordet är given: är cheferna och jobbet verkligen så bra som kollegerna i Karlstad påstår? Svaret är, för att sammanfatta, ”ja”. Stämningen hos konkurrenterna ligger milsvida ifrån tror man här. – Kent och Lena bryr sig, och är mer som kompisar än chefer, säger Markus. Han har jobbat här i sju år och har bland annat arbete inom verkstadsindustrin att jämföra med. – Det här är det bästa jobbet jag haft! Ingen styr över hur jag ska lösa problemen, jag sköter mig själv helt, säger han. Johnnie Berglund har kortare erfarenhet av Rigab, runt sju månader, och tänker efter en stund innan han svarar på vad som är så bra med cheferna. – Kent och Lena är väldigt måna om vår dagsform. Om man är lite hängig kan man alltid få lite lättare jobb den dagen, säger han. – Men det gör också att det blir svårare att säga nej om de frågar om ett jobb, tillägger Johnnie. Det råder ingen tvekan om att även ägarna tjänar på personalens trivsel. Alla ställer upp. Matti är engagerad utöver det vanliga; han har alltid arbetstelefonen på, 24 timmar om dygnet, och mer än en gång har han kommit till undsättning på sin fritid när en kollega fått problem. En självklarhet tycker han. – Jag är den med längst branscherfarenhet och betraktar företaget som mitt också. Det är ju min försörjning, säger han. Vilka uppdrag är bäst? Markus svarar snabbt: – Stopp i avlopp! Speciellt stora kommunala stammar, då får man verkligen klura innan problemet är löst. Det är också roligt att komma till privatkunder. De tycker att det är dyrt att anlita oss, men är ofta så nöjda när vi är klara, säger han. För tre år sedan köpte Lena och Kent Forsberg upp Mattis tidigare arbetsgivare. Då var han så trött på sitt arbete, eller snarare ledningen, att han allvarligt funderade på att sluta. Matti kände till Rigab lite sedan tidigare. – Jag upptäckte snart att samarbetet mellan oss fungerade bra. Det är fortfarande rena smekmånaden, säger han. Tidigare har Matti sökt arbete i sin hemort Kristinehamn. Han ville slippa resorna, fyra mil enkel väg, varje dag. I somras fick han ett erbjudande från ett företag som ligger fyra minuters cykelväg från hemmet. Matti tackade nej. – Att byta arbetsgivare finns inte i min värld längre! Minna Mäki  Variationen inom jobbet som renhållningsarbetare är stor. Det tar lång tid att bli fullfjädrad och det är mycket att tänka på. "Det kan få katastrofala följder om vi till exempel väljer fel slang när vi ska hantera kemikalier. Man får tänka tre fyra steg framåt hela tiden, det gillar jag", säger Matti Valli. Personal som drar åt samma håll Familjeföretaget Renhållningstjänst i Grums AB (Rigab) grundades år 1963. Det drivs i dag av syskonen Kent och Lena Forsberg, som successivt började ta över företaget efter sina föräldrar under 1990-talet. Företaget sysslar bland annat med slamsugning, sanering, industristädning och avloppsproblem. Rigab har åtta anställda och sju bilar. Lena Forsberg sköter främst administrationen och brodern är utbildad mekaniker. De började arbeta i företaget under 1980-talet och hoppar fortfarande in och kör när det behövs. Företaget står inför en expansion. Någon gång under våren ska nya lokaler; garage, sorteringsanläggning och kontor, stå färdigt på ett industriområde utanför Grums. Bygget – sammanlagt 500 kvadratmeter – innebär stora investeringskostnader och Kent Forsberg hoppas att den goda utvecklingen fortsätter. – Självklart innebär investeringarna en oro, jag har varit vaken många nätter! säger han. Hur får man anställda att trivas? Kent Forsberg funderar kort. Några speciella knep har han inte. – Det gäller att hitta personal som drar åt samma håll, säger han. Lena Forsberg är ledamot i Värmlandsåkarnas styrelse och i Sveriges Åkeriföretags rådsforum för miljötransporter. Hon utsågs till årets kvinnliga företagare i Grums år 2004, med motiveringen att hon ”målmedvetet i delägarskap utvecklat företaget i en svår och konkurrensutsatt bransch som dessutom är starkt mansdominerad”. Hon är övertygad om varför Rigab klarar sig och kan expandera. – Det beror på att vi har så bra personal som månar om kunderna och gör ett bra jobb. Vi skulle inte ha varit så bra om inte det här gänget arbetade hos oss, säger Lena Forsberg. Minna Mäki
|
|
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
 |
![Show details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2010[</font>]](/icons/expand.gif){kind=icon}
