Ledaren

NR 3 Mars 2007

2010
2009
2008
2007

NR 1 Jan
NR 2 Feb
NR 3 Mar
NR 4 Apr
NR 5 Maj
NR 6 Jun
NR 7 Jul
NR 9 Sep
NR 10 Okt
NR 11 Nov
NR 12 Dec

Ansvarig utgivare

Jan Lindkvist

Webmaster

Christina Ahlund Sätterberg

Redaktörer

Pär Karlsson

Justina Öster

Postadress:

Box 714
101 33 Sthlm

Tel: 010-480 33 00

Fax: 08-723 00 76

Ring d.a.media.

Tel: 08-786 03 34

Förbundet

A-kassan

Medlemsportal

Ta kamp för kineserna
I Göteborgs hamn jobbar kinesiska arbetare vidare med att slutjustera jättekranarna som stuveribolaget köpte in i höstas. Fortfarande är det skamlöner som gäller för gästarbetarna – om man jämför med svenska förhållanden.
Kranhistorien aktualiserar frågan om hur facket bör och kan agera när utländska arbetare kommer till Sverige för att utföra tillfälliga jobb. Den reser också frågor kring hela vår kollektivavtalsmodell.
Det var i september som media visade bilder när fartyget anlöpte Göteborg med de tre gigantiska containerkranarna på däck.
Några veckor senare blev rubrikerna svarta. En av de kinesiska montörer som följt med för att pussla ihop kranarna klämdes till döds. Efter olyckan avslöjades att kineserna tjänade knappt fyra kronor i timmen. Längre fram kom andra siffror som sa att villkoren var något bättre.

Såväl Transport som Hamnarbetarförbundet kände till villkoren. Hamnbolaget hade informerat facket i god tid. Transport gjorde bedömningen att förbundets stuveriavtal inte kunde tillämpas på monteringsarbetet – utan att det snarare var en fråga för Metall.
Efter olyckan och mediadebatten som följde beslutade Transport att trots allt kräva kollektivavtal. Det kinesiska bolaget kontaktades, men något avtal har i dagsläget inte träffats.
Trots det har Transports lokalombudsman i Göteborg satt sitt godkännande på nya ansökningar om arbetstillstånd för kineser som ska slutföra jobbet med kranarna. På ansökningarna anges att kollektivavtal finns på arbetsplatsen och att kineserna tjänar 10 000 kronor. Det är anmärkningsvärt. Utan fackets påskrift hade kineserna sannolikt inte fått arbetstillstånd.
Det är av stor vikt att Transport går till botten med den här historien. Det känns också angeläget att få igång en bred debatt i förbundet om utländska arbetare som kommer till Sverige och det skyddsnät som ska gälla för dem.

Frågan är inte okomplicerad. När ska facket egentligen kräva avtal?
Låt säga att en svensk hamn köper kranar från Kina och montering ingår. Om jobbet tar tre veckor: ska ett svenskt fackförbund kräva avtal eller i vart fall avtalsenliga löner? Om jobbet bara tar en eller två dagar då? En halv dag? Var går gränsen?
I det aktuella fallet köpte ett svensk hamnföretag kranar från utlandet och behövde få dem på plats. För mig framstår det som uppenbart att svenska villkor ska gälla för arbetet.
Men om en industri säljer en utrangerad tryckpress till Kina och tio kinesiska arbetare kommer hit i två dagar för att plocka ned maskinen och ta den med sig hem; ska facket kräva avtal även då?
Det höjs röster för att man ska väga in ifall svenska jobb står på spel när facket väljer strategi. I Göteborg har det sagts att inga arbetstillfällen fanns i potten, eftersom det bara var krantillverkarens egen personal som kunde utföra monteringen. Därför var det heller inte angeläget att teckna svenskt avtal.
Den argumentationen är problematisk.
I Sverige har vi inga lagstadgade minimilöner. Avstår facket från att teckna kollektivavtal finns över huvud taget ingen nedre gräns för betalningen till dem som utför arbetet. Risken finns att vi därmed ger motståndarna till den svenska kollektivavtalsmodellen nya argument.

Jag har under mina år på Transport utgått från att kampanjen mot de fiffelflaggade fartygen, blockaden i Vaxholm, ja, hela det fackliga arbetet – i grunden handlar om solidaritet med utsatta människor. Om en kamp mot lönedumpning och mot att arbetare utnyttjas. Inte i första hand om protektionism.
Självfallet bidrar värnandet av svenska arbetsvillkor och välfärd till att jobb kan räddas. Företag från låglöneländer får helt enkelt svårare att etablera sig här och konkurrera med sämre anställningsvillkor. Men det är inte det överordnade målet.
Med ett sådant synsätt blir det också givet att man tar matchen för underbetalda kinesiska kranmontörer. Även när de inte hotar svenska jobb.

Jan Lindkvist
chefredaktör