|
|
|
|
|
 Byggcirkusen i Vaxholm Nyligen gick Svenskt Näringslivs vice vd Jan-Peter Duker till hårt angrepp mot Byggnads för blockaden mot det lettiska byggföretaget i Vaxholm. I en debattartikel påstår Duker att fackets tal om social dumpning bara är dimridåer för att dölja det egentliga syftet – att hindra utländska företag och utländska arbetstagare från att konkurrera i Sverige. Näringlivsbasen målar upp lettiska Laval un Partneri som ett seriöst byggföretag. Ett bolag som betalade svenska minimilöner och som dessutom redan hade tecknat kollektivavtal. Med det lettiska byggfacket. I de senaste numren av Byggnadsarbetaren och LO-tidningen avslöjas sanningen om byggcirkusen i Vaxholm. I Sverige bedyrade Laval att arbetarna skulle tjäna 13 600 kronor i månaden och dessutom få bostad, kost och andra naturaförmåner värda 7 000 kronor i månaden. I bataljerna med Byggnads hävdade Laval un Partneri att man var beredd att betala de anställda 109 kronor i timmen, men inte de 145 kronor som är snittlönen i byggbranschen i stockholmsregionen. Tidningen Byggnadsarbetaren konstaterar att allt var en bluff. Letterna fick visserligen anställningsavtal där de 13 600 kronorna och naturaförmånerna angavs, men i samma sekund som arbetstagarna skrev under förklarade Lavals chef att kontraktet inte betydde någonting i praktiken. Det var bara till för att lura svenska myndigheter och fack. Byggnadsarbetaren har intervjuat en byggjobbare som berättar att lönen i själva verket var 4 000 kronor i månaden. Före skatt. Uppgiften stöds av inkomstuppgifter från de lettiska skattemyndigheterna. Den lettiske byggnadssnickaren jobbade två månader i Vaxholm och fick 35 kronor i timmen. Andra yrkesgrupper, exempelvis grovarbetare, avlönades med 20 kronor. Maten och bostäderna som Laval skulle hålla med? Ja, den intervjuade mannen berättar att 30 personer delade på en toalett. Maten bestod mest av pasta varje dag. När de anställda protesterade och frågade om de kunde få något mer, till exempelvis korv, blev svaret att korv är för dyrt i Sverige. Jan-Peter Duker ger sken av att Laval un Partneri redan hade tecknat lettiskt kollektivavtal när Byggnads tog upp förhandlingar med företaget. Det är inte sant. Laval hade inget avtal alls, däremot såg man snabbt till att teckna ett lettiskt när det började hetta till i Sverige. Jan-Peter Duker anser att det svenska facket har använt konflikträtten på ett otillbörligt sätt. Med Vaxholmskonflikten som argument och floskler om ökad tjänstehandel i EU vill Svenskt Näringsliv riva upp Lex Britannia, alltså den lag som ger svenska fackföreningar rätt att kräva och slåss för svenska kollektivavtal – även när företag som kommer hit har avtal tecknade i andra länder. Det är ingen hemlighet att Svenskt Näringsliv vill pressa ner lönerna i Sverige och att en EU-utvidgning med tio låglöneländer stod högt på arbetsgivarnas önskelista. Det lettiska byggföretaget har inlett en långdragen rättsprocess mot det svenska facket. Oavsett hur tvisten slutar kommer advokatnotan att bli dyr. Vem betalar? Knappast Laval un Partneri. Det finns med största sannolikhet andra och mäktigare finansiärer som letar efter en möjlighet att punktera de regelverk som skapats för att skydda arbetstagarna. Fallet Vaxholm visar att Lex Britannia behövs mer än någonsin. För att hindra social dumpning och för att hindra att arbetstagare utnyttjas och luras av företag som Laval un Partneri. Jan Lindkvist
|
|
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
 |
![Show details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2010[</font>]](/icons/expand.gif){kind=icon}
