|
|
|
|
|
Midvinter i LO-skogen – en nyårssaga Det är mörkt, kallt och ruggigt i LO-skogen. Röken från helstekta hjortar och halstrade vildsvin stiger mot den mörka himlen. Tunnor med fläsk, ister och mjöd rullas fram. Det skrattas, knuffas och bullras, rövarna är förväntansfulla. Det ska bli stort gästabud i LO-skogen. Det är Jungfru Wanja den väna som bjuder. Men det sägs att inte ens mjöd spetsat med bolmört ska bjudas. I stället ska ViteKrist från de varma länderna firas. Och etter värre, det ryktas att Jungfru Wanja den väna bjudit fint folk till gästabudet, medlemmar i stora rådet och ordföranden själv, Göran Övermaga ska gästa. Rövarna är lite smickrade av så fint främmat men också misslynta. Inget mjöd med bolmört bara ett fasligt svassande för rådsherren Övermaga. Misslynnet stärks av att det varit dåligt med röveri det senaste året. Det är split och kiv. En tycker att en ann fått mer. En ann tycker de slitit mer och att allt därför är rätt ställt. Wanja den väna är orolig att det ska käftas och svärd brytas. Hon har bett Erland Lagprate att tala rövarna till rätta. Lagprate slår svärdet mot stopet så mjödet skvätter och säger med hög röst: – Hör upp rövare – Jungfrun och jag tål inte split oss rövare mellan, vi har sedan lång tid varit ense om en solidarisk rövarpolitik. Och därför ska tre regler gälla för allt röveri: – Den första är att vi ska röva så mycket som möjligt. Men ej så mycket att de rika herremännen väljer annan väg för sin färd. Ty då finns intet att röva under dagar som kommer. – Den andra är att allt som rövas ska delas. Ingen äger det man själv rövat. Ingen får gömma något undan av det som rövats. Att gömma är att stjäla från rövarbröder. – Den tredje är att slipa pilar och svärd, att köra kärror med guld och gödsel, att halstra konungens hjortar och svin, att bygga gropar för rövargods och sovkojor i träden, att vårda dem som skadats i striden är allt lika viktigt. – Därför är det rättvist att alla får dela. Det är detta som är vår gemensamma solidariska rövarpolitik som är skriftad sedan mannaminne. Flera rövare skriker: – Vackert talat Lagprate men vad vet du om riktigt röveri, du med dina ramsor om lag och rätt! – Skrifta hit och skrifta dit, vi tar för lite betalt av herremännen det är den enkla sanningen! – Herrarnas börsar sväller – då kan de ge mer för säker färd till rövarna i Hjon-skogen på andra sidan klassdiket. – I Hjon-skogen är de feta, vi svälter, det kan du skrifta Lagprate. Lagprate blir ilsk. – Ni träter om slikt som redan varit, nu när det förtäljes att Fredrik Hårlöse, de rika herrarnas träl, vill bli ny rådsherre efter Övermaga. Då ska allas tionde bli till tjugonde. Men rövarna käftar mot Lagprate: – Tjugonde – det syns mig gott! – Ja, vem vill betala tionde om det räcker med tjugonde? Men ropen blir till ett surt sorl när Per Duktig, Övermagas skattmästare stiger fram. Rövarna bryr sig föga om Per Duktig. – I sanning är detta det största hotet mot alla rövare i alla skogar. Om tiondet blir tjugonde då betalar herreman med 200 kor inte 20 utan 10 kor och rövare med tio getter en halv get mindre. Tio kor mot en halv get, vem vinner på detta? frågar Per Duktig morskt. Per Flinta, kärrkörarnas hövding, avbryter skattmästaren. Då kan det samtidigt sägas att det spörjes osagt bland rövare om han kallas Flinta för att han är hård som sten eller kal på skallen. – Ha, ska Du Per Duktig tala om stort hot mot rövare. Du som aldrig rövat ens det minsta guldkorn. Lyssna nu noga, jag ska förtälja om ett hot som är tiofalt större än Hårlöse, ropar Per Flinta. – LO-rådet har beslutat att det är svärdsmidarnas rövarband som ska ta avgift på Linta-stigen bortom Tranberget just väster om Stockholmen. Med slikt beslut i rådet blir det bara osämja mellan rövare. Och split mellan rövare är värre än Hårlöse som rådsherre. Bortom Tranberget har alltid vi kärrkörare haft rätten att ta pris för fri lejd. Jag kräver att rådet fattar nytt beslut annars drar vi kärrkörare färde, bort från LO-skogen. Några ropar tillbaka: – Du blir fredlös, Per Flinta! – Ingen kan röva själv det är känt sedan mannaminne! – Arg må du vara Flinta, men tappa inte förståndet ditt i ilskan! Men Flinta hinner inte käfta. Munken Broder SkalleClas kommer springande genom skogen. – Stopp, ropar munken. Hör upp nu noga, jag ska förtälja om hot mot rövare som är större än Fredrik Hårlöse och hans anhang! Rövarna tittar misstänksamt på munken SkalleClas. Sorlet avtar, rövarna menar att Munken alltid talar stort och brett om mycket. Och aldrig kan någon säkert veta om det är sant eller skryt. Men ingen vågar käfta för det ryktas att Munken en gång käftade mot Övermaga och det vågar ingen, varken rövare eller medlem i stora rådet. Munken säger: – Fattiga utsocknes röjer ny väg genom skogen för herrars färd. De ska bjuda herrefolket fri lejd till eget och lägre pris. De utsocknes säger att de har intet och att litet är mer än intet. Hans Fjärilshopa, Karls son, stiger fram: – När jag förr var med er talade jag om ofta om detta men ingen ville höra. För om varje rövare själv bestämmer priset för fri lejd då kommer alla herremän att färdas den väg där priset är lägst. Vilken herreman tvingas då följa det pris ni enats om? Då måste andra rövare sänka sitt pris. Då blir priset för fri lejd bara lägre och lägre! Nu blir det liv bland rövarna: – Ska utsocknes röja egen väg och bryta mot gemensamt skriftat pris för fri lejd? – Detta är värre än rövardöden! – Röva till skriftat pris eller bli dräpt! – Svara, du Hans Fjärilshopa som är ansvarig i stora rådet för detta? – Ja, sedan du lämnade oss, Fjärilshopa, och sitter i stora rådet bland herrarna har du bara ömkat halta, lytta och vanartiga. – Just det – hur försvarar du rövarrätten? Fjärilshopa försvarar sig: – Det är Hårlöse, som talar falskt men väl om utsocknes rätt till eget pris. Han vill bara herrarnas väl! Det är Hårlöse, inte jag som hotar er hävdvunna rätt! Munken Broder SkalleClas avbryter och säger att de utsocknes har sagt att den stora rövarrätten från de Enade Länderna ger dem rätt att röja egen väg och erbjuda fri lejd till eget pris. – Du, Erland Lagprate är det så att vår rövarrätt, som är ristad sedan mannaminne kan ändras av män i annat land? Lagprate är bekymrad och säger: – Detta kan i sanning vara sant, ty det är tvistigt mellan lärde vad som ska gälla när olikas rätt står mot varandra. Kanske måste den hävdvunna rätten att ha gemensamt pris för fri lejd brytas. – Vi dräper de utsocknes om de tar lägre pris! – Utsocknes får gärna röva men till samma pris! – Den som bryter mot skriftat pris är fredlös i alla länder. Gästabudet har helt urartad. Rövarna står upp och är rejält förbannade. Det är risk för holmgång. Det är tur tänker Jungfru Wanja att det inte var bolmört i mjödet. – Du, Övermaga, du som lurat oss in i detta elände, svara! Övermaga kliver fram. Lyfter stopet, det blir alldeles tyst: – På rådmäns möte, för två månvarv sedan i södra delen av landet talade jag om detta. Jag sa då ordagrant detta som jag nu säger eder: – Den som tror att man kan attackera rövarnas solidaritet, den gemensamma styrkan, sättet att förhandla fram gemensamt och skriftat pris för fri lejd – gör en total felbedömning. Angrip detta och du angriper hela riket. Du angriper kärnan i allas våra liv. För det kommer vi, rövare och rådmän, sida vid sida, att ta gemensam strid! Alla tycker Övermaga talat väl. In smyger då narren Ingemar med en stor kanna: – Rövare, se jag kommer med bolmört som spets till mjödet. Seså, käfta inte, Jungfru Wanja bjuder på spets. Låt er alla gott smaka. – Du narr, du talar i tok men bjuder gott! Jungfru Wanja viskar till narren: – Detta är oklokt, det är stor risk för holmgång och blodvite! – Icke Jungfru, viskar narren. Det är blott grodbladskok till spets, låt rövarna väl smaka! Då blir det åter sämja! Övermaga hör narrens list och ser snabb en möjlighet: – Seså, rövare i LO-skogen, gräms inte, låt oss skåla med spetsat mjöd för gott röveri till gemensamt och skriftat pris. – Skål! Skriftat av Narren Ingemar i nådens år 2005 (Ingemar Göransson är utredare på LO.) |
|
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
 |
![Show details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2010[</font>]](/icons/expand.gif){kind=icon}
