|
|
|
|
|
 Tommy Funebo Foto: Jan Lindkvist Sverigedemokrat hoppade av För två år sedan hoppade Tommy Funebo av som partiorganisatör i Sverigedemokraterna. Han menar att partiet hålls samman av en enda tanke – att minska invandringen så mycket som möjligt. Funebo beskriver ett ytterlighetsparti som präglas av fraktionsstrider och en inkompetens så djupgående att partiet inte skulle kunna uträtta något i riksdagen. Hösten 2003 började det brännas under fötterna på Tommy Funebo. Liksom många andra företrädare hade han blivit obekväm i Sverigedemokraterna, SD – ett omdebatterat parti som fick 1,4 procent av rösterna i förra riksdagsvalet. Funebo föregick uteslutningsprocessen. Vid årsskiftet 2004 klev han av frivilligt. Med sig tog han dessutom protokoll, e-post, namnlistor och andra interna dokument. Efter några månaders funderande stegade Funebo in hos ärkefienden, Expo, och lämnade över det omfattande materialet. På Expo, organisationen som granskar de antidemokratiska rörelserna, var det Bingo. Tommy Funebo var inte vilken Sverigedemokrat som helst. I flera år hade han varit partiorganisatör, en motsvarighet till partisekreterare, med stort inflytande över SD:s politik och valstrategier. Nu, två år efter avhoppet, förklarar Funebo att han gradvis upptäckte vad Sverigedemokraterna egentligen står för. Han ledsnade på det han anser vara en falsk agenda och han hamnade mer och mer i opposition. – Jag tycker att partiet gick åt fel håll hela tiden efter valet 2002. Framför allt var det två saker som fick mig att inse att det inte stod rätt till. – Det ena var vid en 30-årsfest för en av partistyrelseledamöterna. En annan ledamot satte i gång och gjorde ”sieg heil”-hälsning. Jag trodde att vi fått bort sån skit ur partiet, men ingen reagerade. När jag sa ifrån tyckte de andra bara att jag förstörde feststämningen. Den andra avgörande händelsen gällde stödpengar. Sverigedemokraterna lever i hög grad på bidrag från privatpersoner. 1998 tog partiet bland annat emot pengar från det franska fascistpartiet Front National. Men det som blev droppen för Tommy Funebo var en donation från belgaren Bernard Mengal, en känd rasist och antisemit. I partistyrelsen röstade Funebo för att SD skulle säga nej till bidraget. Övriga röstade ja och våren 2004 tog partiet emot pengarna. Varför gick då Tommy Funebo med i Sverigedemokraterna, ett missnöjesparti som tillhör den så kallade nationella rörelsen och som föddes 1988 genom en omvandling av organisationen Bevara Sverige Svenskt, BSS? ”Minst dåliga alternativet” – Jag vet inte om jag egentligen kände någon dragning till den nationella rörelsen. Efteråt har jag grubblat över hur det kom sig att jag visste så lite om Sverigedemokraterna, trots att jag är politiskt intresserad. – Jag röstade på SD första gången i valet 1994. Det var inte för att partiprogrammet var bra, utan för att jag tyckte det framstod som det minst dåliga alternativet. I boken som Expo gav ut, baserad på Funebos material, beskriver han sig som konservativ. Till och med ärkekonservativ. På frågan om vad Sverigedemokraterna står för säger Tommy Funebo: – Det som håller samman SD är inte en ideologi, utan ett intresse av att minska invandringen så mycket som möjligt. Och att skicka tillbaka så många invandrare som möjligt. – När det gäller tillvägagångssättet finns hela skalan. Allt från statsminister Göran Perssons idéer till att tvinga in människor i bussar under pistolhot. Olika syn på repatrieringen har lett till många uteslutningar ur partiet. Är SD ett främlingsfientligt parti? Funebo funderar några sekunder innan han svarar: – Det beror på vad man menar. Jag brukar hävda att svenskar i gemen är väldigt främlingsfientliga. Tydligaste exemplet på rasistiska yttringar i SD var väl när man skrev in förbud mot internationella adoptioner i programmet. Jag tror att partiet skulle föra en mer rasistisk politik, om man bara vågade. Ett annat exempel som Tommy Funebo tar upp är kravet på att alla beslut om medborgarskap för invandrare som beviljats efter 1970 ska omprövas. Den punkten stod inskriven i partiprogrammet från 1991 till 1999, då den ströks. – SD har försökt tvätta bort alla sådana skrivningar i dagens program. Men man borde idka skarpare självkritik, om man ska framstå som trovärdiga när man hävdar att man bytt politik. Tommy Funebo förklarar att under hans år i partitoppen fördes väldigt få ideologiska diskussioner. Styrelsemötena dominerades av formalia. I ett internt mejl till partistyrelsen 2003 suckar Funebo över att SD – med sina blott 1 400 medlemmar, har en större byråkrati än flera av de etablerade riksdagspartierna. Enfrågeparti Enligt Tommy Funebo finns ingen heltäckande politisk vision kring samhället i SD. Försök har gjorts att forma idéer kring exempelvis ”plånboksfrågorna”, fast det har spruckit. – Det har genast blivit debatt och skilda åsikter. I alla andra sammanhang än invandringen har Sverigedemokraterna svårt att komma överens. När det gäller synen på drömsamhället hävdar en del företrädare att man köra göra lite hur man vill, bara det finns ett rasmedvetande i botten. Den forne partiorganisatören beskriver Sverigedemokraterrna som en sekt med hemlighetsmakeri, brist på öppenhet och med fraktioner som slåss om makten. Med den nuvarande partiledaren, Jimmie Åkesson, har det ”liberala” lägret fått övertaget över den mer ”nationella” och öppet främlingsfientliga sidan. Ett maktförhållande som snabbt kan skifta om valet 2006 inte blir den framgång SD hoppas på, påpekar Tommy Funebo. – Det mest slående är ändå inte att SD är så extremt, utan att det är så inkompetent. Partiet verkar ha väldigt svårt att rekrytera dugligt folk. Man får in många knäppgökar som har svårt att samarbeta. – Jämför man med motsvarande partibildningar i exempelvis Österrike och Frankrike så verkar SD vara det mest misslyckade nationella partiet i hela Europa. Funebo konstaterar att många av namnen som partiet satte upp på kyrkolistan i höstas var helt oprövade kort. En nominerad person var inte ens tillfrågad och tog avstånd från partiet direkt. Vid valet 2002 fick Sverigedemokraterna flest röster av de partier som inte klarade fyraprocentsspärren till riksdagen. Det gav blodad tand och till valet nu i september var målet att komma in i riksdagen. Tommy Funebo tvivlar på att SD kommer att lyckas: – Partiet verkar ha gått bakåt sedan 2002 och ännu finns inga tecken på en seriös riksdagssatsning. Fast det kan vara väldigt lite som behövs. En eller ett par välkända, etablerade politiker som byter sida till SD kan avgöra. Splittrades För några år sedan splittrades partiet i två delar – Sverigedemokraterna och det mer naziinfluerade Nationaldemokraterna. Funebo menar att skillnaden mellan fraktionerna inte handlar om synen på drömsamhället, utan bara vägen dit, där Nationaldemokraterna är mer hårdföra: – Sverigedemokrater har i allmänhet svårt att vara ärliga. Ofta tror jag att medlemmar i partiet inte ens vill erkänna för sig själva vad de egentligen står för. På så sätt är Nationaldemokraterna rakare, de försöker i alla fall säga vad de tycker. – Det här gör att Sverigedemokraterna blir ett mycket större hot mot det politiska systemet. För ärlighet måste vara grundstenen i ett demokratiskt samhälle. Inför valet 2002 gjorde Expo en granskning av de 330 mest namnkunniga Sverigedemokraterna. Den visade att 23 procent någon gång dömts för brott, vilket är en betydligt större andel än bland vanliga medborgare. Siffran kan tyckas anmärkningsvärd med tanke på att SD förespråkar hårdare tag mot brottslingar, och till och med livstids fängelse för den som döms vid fler än tre tillfällen. Enligt Tommy Funebo är personstrider och uteslutningar en följetong i SD. Ofta är det fråga om städprocesser när det blivit mediarabalder kring personer som ertappats med ”fel” åsikter. En ledande företrädare i Kristinehamn sparkades sedan han skrivit ett brev med grovt antisemitiskt innehåll till kulturdepartementet. En annan toppfigur fick gå när han öppet ifrågasatte om man verkligen kan sitta på en ledande post i SD och samtidigt ha en utlandsadopterad dotter. SD har uppmärksammats flitigt i media, inte minst för att man ställt upp i kyrkovalet. Det har beskrivits som ett taktiskt drag, liksom ett försök att genom en kupp skaffa inflytande i Skattebetalarnas förening. Tommy Funebo hävdar att det knappast handlade om en genomtänkt strategi. – Snarare tillfälligheter. En av SD:s största sympatisörer ville ha med sig folk för att driva igenom sin linje i Skattebetalarnas förening. Det blev uppmärksammat och upplägget sprack. – Samma sak med kyrkovalet, det var ingen genomtänkt strategi. Vi hann aldrig diskutera sådana saker. Inför kyrkovalet skrev jag snabbt ihop en valplattform och via mejl enades styrelsen om att vi åtminstone skulle kräva att statskyrkan återinförs. Vi hade inte ens folk att utse när det var dags för debatter. I Uddevalla fick vi skicka en kille, trots att han är ateist. SD:s framtid? – Om Sverigedemokraterna ska överleva måste de göra ett bra val i höst, och det tror jag inte att de gör. Det mest sannolika är att någon ny rörelse dyker upp. ”Lätt vara efterklok” Efter avhoppet har Tommy Funebo fått några hotfulla mejl, men det är inget han är särskilt oroad över. Åren i Sverigedemokraterna; hur ser han på dem i dag? Ångrar han sitt engagemang? – Ja, jo. Det är alltid lätt att vara efterklok. Med facit i hand kan jag säga att jag i vart fall inte vann någonting. Tiden i SD förföljer mig faktiskt fortfarande. Jag har sökt en del jobb och fått höra att jag ligger bra till. När arbetsgivarna sedan återkommer inser jag att de kollat min bakgrund och då är jag plötsligt inte intressant längre. Jan Lindkvist Fotnot: Tommy Funebo var ett av toppnamnen i Sverigedemokraterna när han hastigt hoppade av. Utifrån Funebos erfarenheter och fräna kritik mot partiet skrev journalister på Expo boken ”Sverigedemokraterna från insidan”. |
|
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
 |
![Show details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2010[</font>]](/icons/expand.gif){kind=icon}
