|
|
|
|
|
Ulf utmanar tidningsjätte Tidningskoncernen Herenco är ökänd i den fackliga världen. En stenrik ägarfamilj styr allt i minsta detalj och de anställda får aldrig ett öre mer än vad avtalet säger. När tidningsbudet Ulf Albertsson klev in som löntagarrepresentant i Herenco Distribution fick företaget trubbel.  "Herencos personalpolitik är som på 1920-talet", säger Ulf Albertsson, tidningsbud och löntagarrepresentant i Herencos distributionsbolag. Foto: Jan Lindkvist Herenco äger ett tiotal dagstidningar, med Jönköpingsposten som lönsamt flaggskepp. Vinsten skapas genom hård kostnadsjakt och löner som i decennier retat gallfeber på journalistfacket. Koncernen har också ett eget distributionsföretag, Herenco Distribution, där 450 bud delar ut 33 miljoner tidningar om året. – Till det lägsta priset i Sverige, 2 kronor och 38 öre per exemplar, inflikar Ulf Albertsson med ett klurigt leende. Vi sitter vid fikabordet på Transports Jönköpingsavdelning och Ulf slänger vant käft med ombudsmän och kontorister. Han vill absolut inte att intervjun ska handla om honom, utan om en mycket speciell företagskultur. En relik som för tankarna tillbaka till 1900-talets början då Ulfs morfar jobbade fackligt på ett garveri i Ronneby. Ulf har ett förflutet inom näringslivet, där han haft en rad jobb på olika chefspositioner. En sjukdom ändrade villkoren och läkaren ordinerade så småningom ett rörligt arbete. 1999 tog Ulf jobb på Herenco och började dela ut tidningar på ett gång- och cykeldistrikt hemma i Aneby. Han fick avtalsenlig minimilön och en fickalmanacka till jul. – Jag har aldrig, aldrig under alla mina år i näringslivet stött på ett företag som är så inriktad på lönsamhet, summerar Ulf. Fast det där med avtalsenlig lön stämde inte. Ulf upptäckte ganska snart att distriktet inte var korrekt mätt och han kontaktade Transport. Ulf engagerade sig fackligt i tidningsbudsklubben. Tanken slog rot att Transport borde ha lite mer insyn och inflytande i den företagssfär som ägs och styrs helt av klanen Hamrin/Fredriksson. På ett fackligt möte den 8 mars 2004 valdes Ulf till löntagarrepresentant i Herenco Distribution. Samma dag skickades en anmälan in till företaget. Sedan blev det tyst. Enligt lagen har ett bolag tre månader på sig att registrera en löntagarrepresentant hos Bolagsverket. I Herenco tog det fyra månader. Parallellt började Ulf ställa frågor. Om styrelseuppdraget. Om när det var dags för möten med styrelsen. – Svaret jag fick var att i Herenco ”bestämmer ägarna själva och att styrelsen egentligen inte behövs”. Ulf härsknade till. Med sin bakgrund var han väl insatt i lagarna som gäller för aktiebolag och styrelserepresentation. – Uppdraget innebär ju att jag ska ha insyn i företaget. Men under hela det första året blev jag inte kallad till något enda styrelsemöte, förklarar han. I februari 2005 gjorde Ulf en ny framstöt och frågade hur det skulle bli med bokslutet. Svaret blev en ny axelryckning. Ulf gör en djupdykning i almanacka och minnesanteckningar, innan han fortsätter sin detaljerade redogörelse. Den 8 april kontaktades han plötsligt av en kvinna på ekonomiavdelningen, som hade ett kort budskap: ”Jag skickar över bokslutet för påskrift…” Ulf kontrade direkt: ”Stopp och belägg! Jag skriver inte på något som jag inte vet vad det är! Minikravet är jag får gå igenom det först.” Någon vecka senare fick Ulf bokslutet. Han läste – och vägrade skriva på: – Jag ville åtminstone se bolagets styrelseordförande en gång innan. Jag hade också en del frågor som jag ville ha svar på, förtydligar han. I mitten av maj 2005 skickade han ett brev med konkreta frågor till styrelsen. Ny tystnad följde. Ett par veckor senare var det facklig förhandling i ett annat ärende. Företagets styrelseordförande Fredrik Hamrin lät förstå att han ville träffa Ulf samma dag. Klockan 15.00. Ulf inställer sig punktligt. Genom fönstret ser han sedan hur Fredrik Hamrin i 20 minuter står och snackar med en man som klipper gräsmattan utanför. Mötet inleds – rejält försenat. Bara två personer är närvarande. Ulf och Fredrik Hamrin. Styrelseordförande halar fram en dagordning och meddelar att sammankomsten är ett formellt styrelsesammanträde. – Där sitter vi två. I ett bolag som omsätter 100 miljoner, skrockar Ulf och plirar med ekorrögonen. Vid det improviserade styrelsemötet redogjorde Ulf för sina skyldigheter och rättigheter som löntagarrepresentant i bolagsstyrelsen. Han skrev på bokslutet, för att – som han säger – visa god vilja. Flera frågor förblev ändå obesvarade och Ulf skrev till slut ett brev till bolagets revisor. Svaret därifrån blev enligt Ulf: ”Håller du på så här, kan det gå dig illa.” När även protokollet från styrelsesammanträdet lyste med sin frånvaro kallade Transport Herenco till förhandlingsbordet. Väl där ansåg ombudsman Magnus Lagerqvist att företaget försvårat löntagarrepresentantens arbete och brutit mot såväl aktiebolagslagen som styrelserepresentationslagen. Bolaget nekade och Transport begärde central förhandling. Parterna enades och Herenco lovade bättring. Ulf konstaterar att arbetsgivaren lärt lite av läxan. Under våren 2006 blev han kallad till styrelsemöte och fick se förslag till bokslut. Han efterlyste nya konkreta uppgifter i samband med årsredovisningen. Bland annat:
Inte styrelseordföranden heller när Ulf senare begärde ett personligt möte med honom på Transports avdelningskontor. I vintras tröt tålamodet hos Transport och Herenco Distribution kallades på nytt till förhandling. Facket sköt in sig på att Ulf inte fått se delårsrapporterna, något som lagen stadgar. Vid brott mot lagar eller avtal är det vanligt att facket begär skadestånd, något som normalt kostar åtskilliga tusenlappar. Herenco medgav att bolaget gjort fel och erbjöd motvilligt 500 kronor. Det blev nej från Transport och ny central förhandling. Drabbningen hölls den 10 september. Till den kom Lovisa Hamrin, en annan medlem i Herencofamiljen, som nu presenterade sig som bolagets nya styrelseordförande. Vid bordet föreslog förbundets centrala ombudsman Marcel Carlstedt att Herenco Distribution – i stället för skadestånd – skulle stå för en konferens där företag och fack gemensamt gick igenom det nya tidningsbudsavtalet. Middag och hyrd lokal ingick i det tänkta upplägget. Förslaget avfärdades omedelbart som synnerligen oseriöst. Tvisten är ännu inte avgjord och Transport överväger att dra Herenco inför Arbetsdomstolen. Ulf Albertsson fortsätter under tiden sitt idoga arbete. Vid ett möte med den nya styrelseordföranden föreslog Ulf frankt att Herenco Distribution skulle avsätta ett (1) öre per utdelad tidning till personalvård. Det skulle ge 330 000 kronor per år till kassan. – Det resulterade i en nära-döden-upplevelse hos motparten, säger Ulf ironiskt. Personer med insyn i Herenco beskriver ett företagsimperium där nästan alla beslut fattas i den innersta familjekretsen. I stort som smått. En ny växellåda till en distributionsbil nämns som exempel. Herenco Distribution är ett privat företag som inte är börsnoterat. Ulf Albertsson påpekar att ett sådant bolag inte behöver ha en verkställande direktör. Ansvaret vilar i så fall på styrelsens ordförande. – Fast i Herenco Distribution finns en vice vd. En sådan funktions förutsätter faktiskt att man har en vd. Tre gånger har jag frågat Lovisa Hamrin om vår vice vd bara är en titel eller en funktion i bolaget. Ulf väntar fortfarande på svar. Jan Lindkvist Fotnot. Transportarbetaren har sökt Herenco Distribution för en kommentar. Bolagets vice vd, Karl-Birger Österberg, hänvisar alla frågor till styrelsen, till Lovisa Hamrin som uppges ingå där. Enligt Bolagsverkets näringslivsregister ingår Lovisa Hamrin dock inte i styrelsen. Transportarbetaren har inte lyckats nå henne för en kommentar. |
|
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
 |
![Show details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2010[</font>]](/icons/expand.gif){kind=icon}
