"Lulenattisar" stöttar varandra

NR 3 Mars 2005


2010 2009 2008 2007

Ansvarig utgivare

Jan Lindkvist

Webmaster

Christina Ahlund Sätterberg

Redaktörer

Pär Karlsson

Justina Öster

Postadress:

Box 714
101 33 Sthlm

Tel: 010-480 33 00

Fax: 08-723 00 76

Ring d.a.media.

Tel: 08-786 03 34

Förbundet

A-kassan

Medlemsportal

Gun Lisadotter får besök av Veronica Florén och Sara Åström från Hemtjänsts nattpatrull.

”Lulenattisar” stöttar varandra
Gun Lisadotter jobbar ensam natt på Statoil i Luleå och känner oro varje gång hon går till jobbet. Hon tycker att dubbelbemanning borde vara en självklarhet och har nu tagit initiativ till ett samarbetsprojekt med andra nattanställda kollegor i staden.

Statoilmacken ligger i kanten av centrala Luleå och är det enda stället i stan där nattarbetare, festprissar och bilister kan handla bildelar, korv, godis och tidningar efter midnatt. När Transportarbetaren besöker stationen är det en lugn natt. Inga krogar har öppet sent och de flesta Luleborna har redan somnat framför TV:n.
Ett överförfriskat par vinglar dock in i butiken just som Gun Lisadotter hängt av sig ytterkläderna för att lösa av kollegan Henrik Gustafsson. Sällskapet slänger käft med Gun i kassan men hon svarar kort. Efteråt förklarar hon att killen är opålitlig och kan bli våldsam. Hon känner till honom och vill därför inte komma in i några diskussioner med den mannen.

Sju timmar ensamarbete
Klockan har just växlat datum och Henrik Gustafsson har lämnat stationen. Gun ska nu jobba ensam i sju timmar innan hon får gå hem och lägga sig.
Hon arbetar sju nätter i följd och är sedan ledig lika många dygn. Den sammanhängande ledigheten är viktig och gör nattjobbet uthärdligt, tycker hon. Gun har jobbat på bensinstation i 27 år och trivs utmärkt med själva yrket.
– Det är främst kontakten med alla kunder som gjort att jag stannat under så många år, påpekar hon.
Och det går inte att ta fel på hennes personkännedom. ”Där kommer en röd Prince”, viskar hon innan kunden hinner beställa cigarettpaketet. Taxichaufförer, tidningsbud, hemvändande tryckeriarbetare och godissugna ungdomar avlöser varandra. Alla är mer eller mindre stammisar och blir en del av Guns trygghetsnät.
– Jaha, är det du som jobbar i kväll, Gun, säger flera av dem. Vi tittar förbi senare också.
Hemtjänsts nattpatrull är också en av Guns säkerhetsfaktorer. De kommer förbi varje kväll och kollar hur läget är på stationen. Sara Åström och Veronica Florén är i tjänst denna natt och berättar att de stannar kvar på macken om det är stökigt.
– Sara har blivit inlåst med mig flera gånger här. Nattpatrullen är ett jätteviktigt stöd för mig, säger Gun och nickar tacksamt mot tjejerna.
Men trots allt stöd som hon får av andra nattarbetare upplever Gun ensamarbetet på nätterna som påfrestande. Hon engagerade sig fackligt och gick en skyddsombudsutbildning. Den gav henne insikter och ledde till att hon startade ett ”Lulenattis-projekt” (läs artikel nedan) som syftar till att få bort det tärande eländiga ensamjobbet på nätterna.

Otryggheten värst
– Det hjälper ju inte heller att jag slutar. Då blir det någon annan som måste ta över det, säger hon och berättar att hon nu är inne på sitt fjärde år som nattarbetare.
Och hon tycker att det börjar kännas nu.
Det är inte i första hand rånrisken som oroar henne. Nej, det är främst den malande otryggheten som aldrig riktigt släpper. Stressen över att vara ensam, ”få puls” och inte veta hur många fyllbultar och stökiga personer hon måste bråka med i natt. Tanken på att hela tiden kunna och orka parera provokationer.
Gun tar med sig hoten och våldet hem. Hon blir förändrad och tycker att ensamarbetet drabbar familjelivet hårdare än ”vanligt” nattarbete.
– Jag har blivit gnällig, misstänksam och tappar till och med mitt eget språk. Jag känner inte igen mig själv, säger hon.
Dessutom måste hon hela tiden vara vaksam på vad folk gör både inne och utanför butiken.
– Det finns de som ställer sig och röker vid pumparna. Vi ska väl inte behöva vara ordningsvakter heller, frågar hon retoriskt? Det är pressande att vara ensam och ha ögon överallt.
När klockan slagit tolv låser Gun dörrarna och kan då välja om hon ska låsa upp den via fjärrkontrollen när en kund kommer eller peka på nattluckan.
– Efter alla dessa år känner jag igen många på kläderna eller gången och kan avgöra vilka jag vill ta in i butiken, säger hon. Jag har lärt känna de flesta fyllbultar och kriminella i trakten.
Men ibland fungerar inte urvalssystemet. Oönskade kunder kan slinka in när någon går ut. Och att ha låst dörr hela tiden och enbart hänvisa till nattlucka tycker hon är en dålig lösning för ensamarbetet.

Dubbelbemanning
– Butiken är inte byggd för det. Det blir för mycket spring och långa väntetider. Både jag och kunderna tröttnar, förklarar hon.
Den enda lösningen som Gun ser är att införa dubbelbemanning. Då skulle hon ha ett direkt stöd, någon att dela situationerna med. En av dem kan då ta hand om den stökiga kunden medan kollegan sköter butiken och övriga besökare.
– Det går att lägga om arbetsrutiner så att det blir lönsamt och effektivt att vara två anställda även på natten, säger Gun Lisadotter övertygande.

Björn Wiberg

Brett samarbete förbättrar nattarbetarnas trygghet
– Ett mycket bra initiativ. Vi stödjer Projekt Lule-nattisar hundraprocentigt, säger Martin Miljeteig, central ombudsman för arbetsmiljöfrågor. Det är speciellt bra att bolagen samarbetar med varandra och Transport om villkoren vid nattarbete.

Gun Lisadotter drog igång samarbetet mellan nattarbetande bensinstationsanställda i Luleå 2004. Hon ville hitta en form för hur de nio anställda som jobbar natt på tre olika stationer i stan skulle kunna stötta varandra. Målet är att skapa ett kamratnätverk. Där kan de tipsa varandra om hur de löser olika arbetsmiljöproblem, identifierar risker och åtgärdar brister.
Om bolagen medverkar blir förslagen till förändringar konkurrensneutrala, tänkte hon.
Hon tror att tryggheten för nattarbetarna kan förbättras genom ett brett samarbete mellan Transport, väktarbolag, polisen, företagshälsovården och bensinstationsbolagen i Luleå.
Först gjorde Gun en förstudie om den psykosociala arbetsmiljön på stationerna. Enkäten visade att det finns brister i bolagens information om de hälsokonsekvenser som nattarbete kan medföra. De flesta som svarade hade utsatts för hot och våld flera gånger under det senaste året och många kände oro. Tre av dem visste inte var de kunde få hjälp när något hänt.
Studien visade också att det inte fanns några rutiner för hur nattluckan ska användas. Många hade skapat egna modeller.
Alla såg dock positivt på att starta ett erfarenhetsutbyte och ”dubbelbemanning” toppade svaren på frågan om hur nattarbetet skulle kunna förbättras.
– Enkäten visar att vare sig Statoil eller Shell tar sitt arbetsgivaransvar enligt arbetsmiljölagen, säger Gun Lisadotter.
Hon har nu sökt pengar för att kunna slutföra projektet.

Björn Wiberg