|
|
|
|
|
Intervjun med Zinat Pirzadeh, komiker, författare, skådespelare, studievägledare med mera Se på Zinat! Komikern Zinat Pirzadeh levde gömd och ständigt kontrollerad i ett arrangerat, olyckligt äktenskap i Iran. I Sverige hotas hon för sin frispråkighet men nu vägrar hon att gömma sig. – Jag är ute efter att påverka och kommer att köra ståupp så länge min rullator går! Om någon till och med hotar mig till livet måste ju det betyda att det jag säger är viktigt, säger hon.  Trots den ljumma junikvällen väljer en hel del människor att gå ner i en mörk källarlokal på Södermalm i Stockholm. Det är måndag och klubben Comedy Planet kör ståuppkomedi. Zinat Pirzadeh är kvällens huvudnummer och presenteras som Sveriges roligaste invandrarkvinna. Hon hugger genast: – Hur bra epitet är det egentligen? Vi är ju inte så många som sysslar med detta! Zinat Pirzadeh kan skämta om vilket ämne som helst. I sin akt leker hon respektlöst med kultur-krockarna – i Sverige finns kollektivavtal men i Iran har man kollektiv aga. Inte för att det är något roligt med att man stenar folk, men för att det är viktigt att lyfta frågan. Hon öppnar med att berätta om hur svårt svenska språket kan vara för en invandrare. – Det var lättare att köra ståupp i början, då kände sig alla tvungna att skratta för att inte verka rasistiska. Nu när jag har lärt mig språket måste jag ju vara rolig också! Allt i hennes akt är självupplevt, även om hon skruvar till händelserna för att de ska bli roligare. När hon ska ta upp att invandrare ofta har svårare att komma in på arbetsmarknaden gör hon det via en dialog med en turkisk kebabförsäljare, som spottade ur sig att iranier är dumma. ”De utbildar sig, kämpar för att komma in på arbetsmarknaden, ger upp och öppnar sedan en kebabrestaurang. Turkarna är smartare, de börjar i stället med serveringen.” – Och kanske är vi dumma? Alla iranier kör taxi! Men det finns ju fördelar också; man kan samtidigt få både tandvård och skjuts av chauffören, skämtar Pirzadeh. Skrattsalvorna ekar mellan klubbens mörka väggar. Men under uppträdandet står två män som varken skrattar eller applåderar utan tvärtom är koncentrerat och tyst uppmärksamma. De är Zinat Pirzadehs livvakter. Efteråt promenerar de med henne en bit, trots att hon inte känner samma oro på gatorna som på scenen. Skillnaden är stor mot den fnissande kvinnan som nyss fick den unga publiken på klubben att vrida sig i skrattattacker. Alla uppskattar inte att en invandrad kvinna tar plats och skämtar om både kulturkrockar och svenskheten. Redan från början utsattes hon för hot. Hon vet inte exakt vem som står bakom och hoten ger sig uttryck på olika sätt. Ibland ringer telefonen utan att någon säger något, ibland får hon direkta hot. Någon gång har det varit samtal från en kvinna med brytning men även främlingsfientliga svenskar vill tysta henne. Hon stod på scenen som ståupp-are för första gången 1999 men lämnade komedin eftersom hon inte vågade uppträda. I två år höll hon sig undan offentligheten, men nu tänker hon stanna där trots att hoten knappast har minskat den senaste tiden. – Jag tänker inte gömma mig längre och ska banne mig inte låta rädslan stå i vägen för mitt kall, säger hon med eftertryck. Så här i efterhand ser hon även fördelar med att hon tog en paus. – Då började jag inse hur allvarligt komedi är och vilket ansvar det innebär att vara komiker. Hon tycker att komedi är ett bra sätt att komma åt främlingsfientlighet och andra samhällsproblem – åtminstone bra komedi som är förankrad i verkligheten och får folk att tänka. – Jag vill att människor – inte bara invandrare eller kvinnor – ska se mig som ett bevis för att man kan ändra sitt liv. Zinat Pirzadeh har alltid gått sin egen väg. Under barndomen i norra Iran var hon busig och slogs med killarna i stället för att vara rädd om sin fina klänning. Hon läste Pippi Långstrump – eller Pipi Gurab-baland som hon heter på persiska – och identifierade sig så med den rödhåriga romanfiguren att hon försökte sig på att lyfta familjens åsna. – Jag förstår inte riktigt varför mina föräldrar kunde tro att jag skulle foga mig i ett arrangerat äktenskap, säger hon eftertänksamt. Zinat Pirzadeh var knappt 17 år när hon mot sin vilja blev bortgift med en 19-årig man. Hon betonar att även ett arrangerat äktenskap kan bli lyckligt, men för hennes del blev det inte så. För Zinat Pirzadeh har jämställdhet och genusfrågor alltid varit viktiga och hon vägrade inrätta sig i den traditionella rollen. Hon kunde inte förlika sig med att vara instängd i hemmet eller klädd i heltäckande burka för att hon var kvinna. Att var behagfull och foglig inför sin man låg heller inte för henne. – När han frågade om jag inte tänkt städa svarade jag att det är din tur, jag gjorde det i går, säger hon. När sonen Armand var två år hade tankarna på att fly blivit till verklighet. Hon skulle ta sig till Sverige, där föräldrarna och en väninna redan fanns. Planen var superhemlig; bara mormor, lillebror och väninnan visste något. Flykten från ett Iran hårt drabbat av både revolutionen 1979 och kriget med grannlandet Irak som pågick större delen av 1980-talet var både farlig och olaglig. Zinat Pirzadeh vände sig till människosmugglare. I dag säger hon att hon var ung och naiv. Hon skrattar till. – Om jag hade stått inför det valet i dag hade jag aldrig kommit i väg. Jag är så försvenskad att jag skulle ha varit tvungen att sätta upp mål och delmål och skriva projektbeskrivning och reserapport innan, säger hon. Hur skulle hennes liv ha sett ut om hon inte flytt? Zinat Pirzadeh rycker lite på axlarna åt den hypotetiska frågan. – Jag skulle säkert haft elva barn och inga drömmar för min egen del, säger hon. Ett tillägg kommer snabbt: – Jag har alltid varit mån om att inte svartmåla min förre man, han är ju ändå en del av min äldste sons liv. Visst var han aggressiv, men jag gav honom aldrig en chans och det hade kanske funkat bättre för honom med en annan tjej. Det tog ett år innan Zinat Pirzadeh och hennes son kom till Sverige och flyktinganläggningen i Norrland. Det var strax innan jul år 1991. – Jag trodde att jag hade kommit till Disneyland! Allt var så pyntat och jag var helt salig, ända tills kallduschen med avvisningsbeslutet kom, säger hon. Med hjälp av vänliga människor kunde Zinat Pirzadeh och Armand hålla sig gömda tillräckligt länge för att myndigheterna skulle hinna ändra ståndpunkt. Men det var inte bara att glömma allt och inrätta sig i samhället från en dag till en annan. – När vi gick till en hamburgerrestaurang för att fira uppehållstillståndet var jag alldeles darrig. Och jag var rädd för polisen jättelänge efteråt, eftersom jag tvingats undvika dem under lång tid. Hon påpekar snabbt att samtidigt som vi sitter på en restaurang i en av Stockholms trendigare stadsdelar, så lever människor fortfarande i den situation hon var i då. Som inte vågar gå till sjukhus med sina sjuka barn och som sitter gömda någonstans. – Det finns ju plats i Sverige, åtminstone om man slutar se till folk som en belastning. Och som demografin ser ut kommer Sverige behöva en mängd invandrare till arbetskraften inom några år. Som skämtet med de iranska taxiförarna under föreställningen tidigare antyder, tycker hon att det är ett stort slöseri med resurser att inte ta hand om dem som kommit hit och skaffat långa utbildningar. – Det är som att plantera ett frö, vårda det och se plantan växa upp bara för att låta kråkorna äta upp skörden! Hon tycker att invandrings-politiken borde fokusera mer på praktisk kunskap om samhälle, arbetsmarknad och myndigheter. Inte så mycket på att ”åtgärda” invandrarna. – Sluta se folk som ett problem, det räcker nu! Det är inte bara jag som är komiker, hela systemet är ett skämt. Det är inte lätt att komma in i ett nytt samhälle som vuxen. Zinat Pirzadeh har varit med om en hel del situationer som i efterhand ter sig dråpliga, ett exempel är tidningen Det Bästa som i adresserad direktreklam proklamerade att Zinat Pirzadeh valts ut särskilt för olika erbjudanden. I Iran är det ovanligt med adresserad direktreklam och därför trodde hon att avgiften var något hon var tvungen att betala för att få stanna i landet. Att det kom från en myndighet. – Jag tänkte att gud, vad utvald jag är och betalade trots att jag knappt hade pengar till mat, säger hon. Varhelst Zinat Pirzadeh har framträtt skriver tidningarna med stora positiva ord. Forumet på hennes hemsida är full av beundrande inlägg. Och hon märker att hon gör skillnad och ingjuter mod, både som studievägledare och som ståuppare. Inte minst eftersom hon får många brev från tacksamma invandrartjejer och före detta elever. Varför är du så poppis? Zinat Pirzadeh släpper ifrån sig gaffeln och tänker snabbt efter: – För att jag är bra! Hon skrattar snabbt och påpekar sedan att hon inte fått något gratis; har gått hos talpedagog och tänker fortfarande på hur hon ska forma munnen för att uttala de svåra svenska vokalljuden. Har kämpat, pluggat, övat och vägrar se ner på sin egen insats. – Överlever man jantelagen så blir man kvar i Sverige! Jag är glad att jag är invandrare, att jag slipper känna att jag måste passa in men att Sverige ändå tagit mig till sig. Minna Mäki Fakta Zinat Pirzadeh är ständigt aktuell. Den 2 juli debuterar hon som sommarpratare i Sveriges Radios P1. I höst medverkar hon i ståuppshowen Fyra blattar är fler än fem svennar på Boulevardteatern i Stockholm. Hon skriver på en roman – Flickan och vargen – som kommer ut sommaren 2008 på Piratförlaget. Läs mer på www.zinat.se. |
|
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
 |
![Hide details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2010[</font>]](/icons/collapse.gif){kind=icon}
![Show details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2009[</font>]](/icons/expand.gif){kind=icon}
