|
|
|
|
|
 Stärk Europas vänsterkrafter! De politiker som ville säga ja till förslaget till ny EU-författning, anta en ny dyr långtidsbudget för unionen och fortsätta med en snabb utvidgning har förlorat på alla tre punkterna. Författningen har lagts på is och motsättningarna om budgeten är olösta. Och utan författningsändringar, som förenklar beslutsprocessen, kan utvidgningen inte fortsätta. Med bibehållen vetorätt i många frågor, och representation för alla medlemsländer i kommissionen, är EU redan tungrott. Tillkommer de länder som nu står i kö bryter beslutsordningen samman. Detta har framtvingat en förändringspaus i EU, som har sina risker, som är övervägande positiv. Sett i ett historiskt perspektiv har utvecklingen med nya medlemsländer och ett fördjupat samarbete gått fort. Medborgarna i medlemsländerna – och inte minst de ledande politikerna – behöver en period för eftertanke och diskussion. För oss i Sverige innebär misslyckandena en välkommen chans att minska de motsättningar mellan EU-vänner och EU-skeptiker som skär igenom såväl det socialdemokratiska partiet som fackföreningsrörelsen och det röd-gröna regeringsalternativet i valet nästa år. En grund för detta överbryggningsarbete finns – hur märkligt det än kan låta – i den uppslitande folkomröstningsstriden i Frankrike om grundlagsförslaget. Nej-sidan i Frankrike bestod av två falanger med helt skilda mål och motiv. Den ena var en vänsterrörelse som vill ha ett EU med mera av folkligt inflytande, social trygghet och fler jobb. Den andra var en högerrörelse, präglad av nationalism, främlingsfientlighet och önskan att lämna EU. Den franska vänsterrörelsens linje stämmer i stor utsträckning överens med uppfattningarna bland EU-skeptikerna inom arbetarrörelsen och samarbetspartierna. Genom att knyta an till denna franska linje kan den socialdemokratiska partiledningen och regeringen både minska motsättningarna på hemmaplan och bidra till ett bättre framtida EU i den diskussion som nu måste följa inom unionen. Striden för ett EU som satsar mer på social trygghet och sysselsättning, och mindre på ”avreglering” och ”marknadslösningar” som mest gynnar kapitalet, blir inte lätt. Det finns starka högerkrafter i Europa. Men det är en strid som vi under alla omständigheter måste ta. Högerkrafterna och kapitalet existerar och agerar, oberoende av hur samarbetsformerna i Europa ser ut. Vi skulle tvingas utkämpa den striden även om EU inte fanns över huvud taget. En huvudkuppgift för den svenska socialdemokratin blir att slå vakt om kollektivavtalssystemet. Blickar vi ut över Europa finner vi att systemet med lagstadgade minimilöner och övergångsregler mot de nya EU-länderna i öst fungerar sämre som skydd mot lönedumpning än vår kombination av starka fackföreningar och kollektivavtal. EU-anhängare till höger, som svenskt näringsliv och ledningarna för de borgerliga partierna, tycks inte ha förstått att svenskarna aldrig accepterar EU, om de upplever att medlemskapet öppnar för lönedumpning och oreda på arbetsmarknaden. Pausen i utvecklingen inom EU gör att vi nu får tid att diskutera de viktiga frågorna om social trygghet, sysselsättning och kollektivavtal ur ett europeiskt perspektiv i den svenska valrörelsen. Och detta – förhoppningsvis – utan den splittring till vänster om blockgränsen, som ett beslut om EU:s grundlag redan i vinter hade skapat. Det är bra. Karl-Olof Andersson
|
|
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
 |
![Show details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2010[</font>]](/icons/expand.gif){kind=icon}
