|
|
|
|
|
Sista motorn från ”Linta” I mitten av augusti avslutade VAES, Volvo Aero Engine Services, sitt sista servicejobb. För de kvarvarande arbetarna handlar det nu mest om att packa ihop verkstadens pinaler, och med dem en epok flyghistoria. I mars ska de sista anställda gå.  Sista justeringen, för sista gången. Per Edlund byter en givare på JT-motorn i provhuset5. Några minuter senare ska det visa sig att det inte hjälpt. Foto: Mattias Håkansson Det har gått troll i den där motorn, säger en mekaniker som lotsar Transportarbetarens utsände till provhuset. Där inne hänger en JT-8 som varit fram och tillbaka till verkstaden sex–sju gånger. Den sista som varit inne på översyn på VAES (som tidigare hette Lintaverken) och den sista som nu körs för sista gången i provhuset. Dånet är öronbedövande bara på tomgång, men på andra sidan av glaset hörs enbart ett susande. Per Edlund och Ari Rostis blickar är koncentrerade på de fyra dataskärmarna framför dem. Mätvärdena säger att allt inte är som det ska. Motorn är visserligen flygduglig men med minsta marginal. Förklaringen är mer jordnära än troll: pengar. De flesta motorer som servas ägs av flygbolag, som betalar vad som krävs för att få en felfri motor tillbaka. Det här är en reservmotor, ägd av systerbolaget VAS, och inget mer ska göras åt den. Kan inte göras. Efter den 4 september jobbar ingen kvar i provhuset och nästan alla mekaniker har fått gå, det mesta av deras verktyg har redan packats ned. Motorn får lämna verkstaden i det här skicket.  I mekanikernas verkstad är det nästan tomt. Några, som Peter Westerin, ägnar sina sista veckor på VAES åt att packe ned sina verktyg. Dånet från JT-8:an kontrasterar mot tystnaden ute i verkstaden. För ett år sedan hade VAES drygt 450 anställda, varav 300 arbetare. I dag är cirka 150 kvar inklusive tjänstemännen. När Transportarbetaren besöker Lintaverken är ett 30-tal på plats. Semestrarna pågår för en del, och andra har fått betald permission som belöning för att ett antal motorer blivit klara enligt tidplanen. Maskinhallen är obemannad, svarvar och svetsar står övergivna. I flera avdelningar är det tomt på folk. De enda maskinljud som hörs är från de inhyrda konsultfirmor som plockar ned lyftanordningar och inredningar, och från firman som tillverkar packlådor i plywood. Efter nedläggningsbeskedet köpte Pratt & Whitney, som många hade hoppats skulle ta över verksamheten, alltihop: reservdelar, maskiner, verktyg. Hela reservdelslagret ska packas ihop och skickas iväg – vilket innebär en stor mängd pappersarbete eftersom 21 000 delar måste vara certifierade för fortsatt användning inom flyget. Enligt köparnas plan ska detta vara klart till slutet av oktober; något ingen tror på. Nere i källaren står nu tjogtals med packlådor, uppmärkta och klara, för avfärd mot Pratts flygverkstad i norska Stavanger. Eller till USA. Eller till den ännu inte byggda verkstaden i Kina.  Hundratals hyllor och vagnar har redan pressats till skrot, och runt om i verkstads- lokalerna står stolar, arbetsbänkar, verktygsvagnar och annat som ska auktioneras ut elelr skrotas. Uppsägningarna har skett i omgångar beroende på ålder och anställningstid. Och många har sagt upp sig själva efter att ha hittat nytt jobb. Ungefär 60 har fått arbete inom flyget, främst då på Arlanda och i Norge, men några har hamnat så långt bort som Singapore och Nya Zeeland. – På det hela taget verkar det ha gått hyfsat för folk att få nya jobb. Men 55–60-åringarna har haft det svårast, det är ofta de som är kvar, säger klubbordföranden Lennart Holmgren, som själv är kvar till slutet men går med pension. Den fjärde september går kvasten ännu en gång – efter det är drygt 70 personer kvar, varav hälften kollektiv-are. I mars nästa år får de sista gå. Fram till dess lär alla kommenderas till förråds- och packjobb. Några kan vänta en hyfsad avtalspension om några år, men frågar sig hur man ska klara sig under tiden. Ingen vill anställa en 58-åring, konstaterar flera modstulna arbetare. Politikerna borde bearbeta arbets-givarnas attityder till äldre arbetskraft, anser avsynaren Dan Lindblad som sökt flera hundra jobb. – De säger det aldrig rent ut, men det finns ju mellan raderna att det handlar om åldern. Hur det gått för övriga som redan slutat vet klubbordförande Holmgren inte. Men han får snart veta vid ett kommande avrapporteringsmöte med det konsultföretag som inkallats för att hjälpa folk med meritförteckningar, kompletteringar och jobbsökande, inom ramen för LO och Svenskt Näringslivs omställningsstöd. Flera av dem Transportarbetaren talar med uttrycker missnöje med den hjälp som erbjudits. Mindre än tio har fått jobb på andra Volvobolag, det borde Maud Olofsson påminnas om, säger flera. De syftar på den interpellationsdebatt i riksdagen, där näringsministern meddelade att hon litade på Volvoledningens löften om ersättningsjobb. Mattias Håkansson Fotnot. Transport har fått pengar från Riksantikvarieämbetet och Volvo för att producera en skrift om VAES/Lintaverkens historia. Du som har bilder eller berättelser att bidra med, kontakta Lotta Durgé på förbundskontoret. Tel: 010-480 30 00. E-post: lotta.durge.fk@transport.se |
|
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
 |
![Show details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2010[</font>]](/icons/expand.gif){kind=icon}
