|
|
|
|
|
 Foto: Sven Erkert Nu vill Janne jobba fackligt Jan Westenheims yrkesbana är som en bild av transportbranschen de senaste tre decennierna. Lönsamma utlandskörningar har bytts mot arbetslöshet och visstidsanställningar. Något som dock lett till facklig aktivitet! Han kommer från en åkarsläkt där pappan hade sju bilar. Själv började han som mopedbud hemma i Eskilstuna i mitten av sextiotalet. När han fyllt tjugo och fått tunga kortet började han nästan genast köra på Bologna i Italien med en Volvo med släp. Sedan följde många år av utlandskörningar med ett kortare avbrott för att vara hemma hos hustrun och de två barnen och jobba som busschaufför. Något som snart nog sprack, både busskörandet och så småningom också familjen. Det blev körningar på Östeuropa. Även före EU och murens fall var handeln med öst stor, men komplicerad. Man kunde bli stående i tullarna i dagar för en otydlig stämpel eller en missad underskrift. Ofta gick det dock att lösa med hjälp av några ”souvenirer” som cigaretter och Tuborg öl. En gång höll det dock på att gå riktigt illa. Janne hade kopplat en lastad och plomberad trailer i Stockholm med ”maskindelar” och var på väg i en karavan genom Tjeckoslovakien mot Prag. Då stod plötsligt polisen där och stoppade just honom. Man bröt plomberingen och tittade in i lasset. Det innehöll tryckeriutrustning. Förmodligen till frihetsrörelsen Charta 77… Han blev förd till ett tjeckiskt fängelse. Än i dag har han svårt att gå in i kaklade rum, säger han. Efter åtta veckor transporterades han till flygplatsen och ombord på ett Aeroflot-plan. Då tänkte han att det definitivt var kört och att statsfängelset i Moskva väntade. Inte förrän han hörde Arlanda nämnas i högtalarna förstod han att han var fri. Lastbilen och alla personliga tillhörigheter var dock försvunna. Svenska tidningar skrev mycket om fallet men vem som egentligen beställt körningen kom aldrig fram, även om vissa spår faktiskt pekade mot det socialdemokratiska partiet. Den längsta resan under östperioden gick till Vladivostok med sprängmedel. – Allt gick bra men det tog tre veckor och jag hade eskort av militärer som satt och fingrade på sina k-pistar i hytten. Mest rädd var jag för att skott skulle gå av misstag. Sedan blev det körningar söderut till Spanien och Portugal tills han kom hem, började köra inrikes med en enkelbil och träffade sin nuvarande fru. Han flyttade till Stockholm och tog jobb som dragbilschaufför för att få lugn och ro. Så blev det inte… Det verkade som om han hamnat på en hyfsad arbetsplats med containerdragningar runt Mälardalen. Ända tills hustrun, Catalin, som jobbar på NTF och har kontakter med vägverket, råkade göra en slagning i fordonsregistret på lastbilen: den var varken skattad eller försäkrad. Dessutom var den skriven på en damfrisering i Luleå. Jannes hustru larmade fack och polis som ryckte ut och stoppade åkeriets bilar. Något hon kanske inte borde gjort om hon och Janne vetat vilka som låg bakom företaget; en koncern med sjuttiofyra konkursmässiga bolag och bakom dem; ryska intressenter. Utredningarna hos ekobrottsmyndigheten och facket kom snart i gång. Det gjorde också de förtäckta hotelserna på telefon och snart märkte Janne att han var förföljd och att hemmet stod under bevakning av män i mörka BMV:ar och Mercedesar. Men i stället för att låta sig skrämmas ilsknade han och hustrun till så pass att man hjälpte polisen i utredningen så mycket man kunde. En lunta på hundra sidor blev resultatet och en stämning från Transport mot företaget på sjuttiotusen kronor för övertid och semestersättning. Och snart börjar rättegången om grov ekonomisk brottslighet. Den senaste tiden har Janne haft tillfälliga påhugg med att köra den så kallade LO-vagnen. En utdragbar vagn som blir till ett fik med några enkla handgrepp. De olika LO-förbunden har den i sina uppsökerier. Janne och funktionärer från förbunden löser problem och värvar medlemmar. – En fördel med vagnen är att folk kan få hjälp anonymt. Ingen på arbetsplatsen behöver få veta vad man behöver hjälp med, säger Janne. Han trivs och tycker att hans långa yrkeserfarenhet kommer till sin rätt. Att den på sitt sätt skapat en social kompetens. Det är dock oklart om han får jobba vidare med LO-vagnen. Men ett tecken i skyn och i tiden är att en individualist, som kört Europas alla vägar i över trettio år, nu vill ägna sig helt åt fackliga frågor. David Ericsson Namn: Jan Westenheim. Född: 1950. Bor: Skokloster. Yrke: Informatör och chaufför på LO. Familj: Hustru Catalin. Barnen Anna 20, Markus 25 i ett tidigare äktenskap. Fackliga uppdrag: Repskapet i avdelning 5. |
|
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
 |
![Show details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2010[</font>]](/icons/expand.gif){kind=icon}
