Krönika: K-O Andersson

NR 3 Mars 2007


2010 2009 2008 2007

Ansvarig utgivare

Jan Lindkvist

Webmaster

Christina Ahlund Sätterberg

Redaktörer

Pär Karlsson

Justina Öster

Postadress:

Box 714
101 33 Sthlm

Tel: 010-480 33 00

Fax: 08-723 00 76

Ring d.a.media.

Tel: 08-786 03 34

Förbundet

A-kassan

Medlemsportal

Sverige till salu
Utan att det har väckt särskilt mycket uppmärksamhet och debatt har regeringen beslutat att stora och viktiga svenska tillgångar ska säljas ut:
Stopplagen avskaffas så att det blir fritt fram för landstingen att sälja sjukhus till privata företag, som drivs med vinstintresse.
Apoteksmonopolet avskaffas.
En rad stora statliga eller delstatliga företag säljs ut.
Ett par storföretag ligger i stargroparna för att köpa sjukhus när det nu blir tillåtet, och aktie-kursen skjuter redan i höjden i dessa bolag.

Regeringen motiverar utförsäljningen med att ”fler aktörer” skapar konkurrens, som leder till effektivare verksamhet. Felet är att det inte blir någon ökad konkurrens. I stället för konkurrens får vi ett så kallat oligopol, det vill säga att få företag dominerar och bestämmer priserna.
Hur oligopol fungerar kan vi se i elbranschen. Tre företag dominerar, håller priserna på hög nivå och gör jättelika vinster till aktieägarna och delar ut bonusar till några toppchefer. Att ett av dessa företag är statligt gör ingen skillnad när det ska agera på ”marknadens” villkor.
Så blir det också med sjukvården när den har privatiserats. Enda skillnaden blir att vi tvingas betala de privata vinsterna via skattsedeln i stället för på en räkning från företaget.
Förhållandet blir ungefär detsamma med apoteken. Ett par stora företag ligger i startblocken för att ta över så mycket som möjligt. När en borgerlig regering i Norge genomförde en liknande privatisering tog utländska affärskedjor över och priserna steg direkt med 30 procent!

Till de ekonomiska nackdelarna med privatiserad sjukvård och läkemedelsförsäljning kommer en större osäkerhet och otrygghet för patienterna. Visst kommer verksamheten även i fortsättningen att regleras av lagar och bestämmelser, men frestelsen att tänja på reglerna blir mycket större när verksamheten drivs med vinsten som mål.
Högst på listan över företag utanför vård- och läkemedelssektorn som ska säljas ut står de delstatliga Telia Sonera, Nordea, OMX (Stockholms med flera börser), samt de helstatliga Vin & Sprit, bostadsfinansieringsinstitutet SBAB och fastighetsbolaget Vasakronan. Sedan väntar juveler i den svenska företagskronan som gruv- och stålbolagen LKAB och SSAB.
Flertalet av de företag som säljs ut hamnar i utländsk ägo, med alla nackdelar det medför: huvudkontor utanför Sverige, främmande – ofta antifackliga – företagskulturer, stora vinster som rinner ut ur landet, jobb som flyttas ut och så vidare.

Varför startar då regeringen denna realisation av Sverige, trots alla nackdelar?
Det finns två huvudförklaringar.
Den första är ideologisk. På samma sätt som forna tiders kommunister trodde att samhället blev ett paradis om allt ägdes av staten inbillar sig de borgerliga, att idealet är om allt ägs av privata företag.
Den andra förklaringen är kortsiktigt ekonomisk. Genom utförsäljningarna får staten in ett engångsbelopp på cirka 200 miljarder i en första omgång. Samtidigt går samhället miste om alla de framtida inkomster vi skulle ha haft om företagen förblivit i svensk och gemensam ägo.
Det värsta med realisationen av våra gemensamma tillgångar är att den är oåterkallelig. A-kassan och annat som försämras kan vi återställa efter ett regeringsskifte. Men det som nu säljs ut kan vi aldrig köpa tillbaka. Det är en av anledningarna till att regeringen har så bråttom med utförsäljningen.

Karl-Olof Andersson