|
|
|
|
|
 Stefan Lundh visar den större modellen av "korven". Om den träffas kan man ibland sy ihop småhål, berättar han. Annars förbereder han också hårda mål, missilattrapper, som ska efterlikna medeldistansrobotar. Foto: Mattias Håkansson Nyköpingskorv Visst går det att tänka sig den tio meter långa vävcylindern som en korv, när den fylls med fartvinden. En mer korrekt benämning vore snarare mjukt mål. Och den som hanterar målet är inte ”korvkastare”, som de andra vill kalla honom, utan operatör. Den som blundar, skulle ha svårt att gissa. Varken i ljud, luft eller lukt finns mycket som påminner om besökaren om att man befinner sig i en verkstad. Och kriget känns fjärran i den ganska godmodiga stämning och stillsamma arbetstempo som råder i hangarerna hos Saab Aerotech, tidigare Nyge Aero, vid Skavsta utanför Nyköping. En sönderskjuten missilattrapp som hänger på en vägg påminner dock om vad det handlar om. Med spritpenna har någon skrivit vilket amerikanskt luftvärnsskepp som fick in direktträffen. Den som gjort lumpen i luftvärnet vet att det kallas målflygning. Ett plan drar efter sig en attrapp, som ska ”skjutas ned” av soldaterna på marken eller i luftvärnsskeppet. Chansen är stor att planet är en gul Lear-Jet som samägs av Saab Aerotech och Försvarets materielverk. Piloten kommer från försvaret medan operatören troligen ägnat dagen innan åt att serva samma plan. Conny Fredriksson har gjort tusentals sådana målflygningar. Annars jobbar han med underhåll, både det dagliga och det tyngre, plocka-isär-hela-planet jobben. Conny sätter sig i baksätet och visar utrustningen. Det är lagom att kunna blanda, tycker han. En chans att komma utomlands, kul att flyga och extra betalt. När man varit uppe ett tag längtar man hem och vice versa. Vid målflygning är operatörens (eller korvkastarens) uppgift att vinscha ut målen och lämna klartecken till eldgivning. Sedan rapporterar han, med hjälp av bland annat kameror och ljudmätare, miss eller träff, som räknas även då skott kommit tillräckligt nära. Vid direktträff, är det bara att landa och montera på nya mål. Sen fortsätter man så länge kunden betalt. Kundfloran, militären i allt från Norge till Grekland, skjuter med allehanda skarp ammunition. Ibland rejält grovkalibriga från fartygens luftvärnskanoner. – Då kan man höra och känna när de trycker av, särskilt om vi flyger på låg höjd. Och ja, det har faktiskt hänt, för länge sedan, att själva målflygplanet blivit nedskjutet. Roboten låste sig på fel mål. Conny Fredriksson oroar sig dock inte. Sedan dess har rutinerna skärpts; bland annat är vajrarna numera mer än dubbelt så långa. Det kan vara värre med sjösjukekänslan när anfall ska simuleras och piloten kör planet mer aktivt. Vajrarna är oftast 4 000, ibland upp till 9 000, meter långa, berättar materialaren Stefan Lundh. Det är noga med om vajern är höger- eller vänstertvinnad. Om flera mål används samtidigt är risken att vajrarna korsar och trasslar ihop sig med varandra. Stefan står bland hyllorna i hörnet av hangarlokalen och förbereder ett hårt mål, en missilattrapp, med kameror och ljudmätare. Baktill hänger en 15 meter lång svart svans. – Syftet är att snörena ska bli träffade, förklarar han.  Ibland behövs inte komplicerad teknisk apparaturför att hitta materialdefekter. Per Davidsson och Staffan Netterstedt diskuterar ett turbinhjul där några av vingarna smält. Troligen slarv vid uppstartsproceduren, tror Per. Mycket av utrustningen på hans hyllor är obegriplig för den utomstående. Men vid plåtverkstaden finns i alla fall prylar som en hobbybilmekare kan känna igen; svarvar, fräsar och även ett engelskt hjul som ser ut att vara i nyskick. Hjulet används inte så ofta eftersom ingen är riktigt duktig med det, säger plåtmekanikern Allan Lundh. Han står och monterar ihop en elektroniklåda och trivs, liksom kollegan Roland Borgen, utmärkt med jobbet. – Jag tror inte man hittar en bättre arbetsplats inom verkstadsindustrin, säger Roland som jobbat inom vad han kallar ”Stor-Saab”. – Det här är väl det enda stället där man inte får stressa. Mycket av plåtmekanikernas jobb handlar om nitningar. På senare tid har limning börjat komma även på flygsidan, särskilt via nya kompositmaterial. Grundkunskaper i plåtslageri räcker en bit. Men förutom att flygaluminium och de legerade stålplåtarna är tjockare och har andra egenskaper, krävs noggrannhet och hantverkskänsla. – När vi är uppe i tre exemplar, då är det serietillverkning, konstaterar Allan. En faktor som bidrar till trivseln är att det inte är några vattentäta skott mellan olika verksamheter. Många har varit anställda länge och är mångkunniga, så man kan rotera och byta arbetsuppgifter. – Är det ont om jobb här, så går man över till hangaren och hjälper till där, eller städar ur måleriet, säger Roland. Den flexibiliteten betyder också att företaget kan ta jobb som andra anser olönsamma, fyller Allan i. Som de lokala tilläggen i avtalet är skrivna, har klubbordförande Stefan Karlsson tidigare förklarat, bidrar det också till att folk inte behöver vakta på sina egna revir. Men det finns orosmoln. I höstas fick Stefan Karlsson sitta och förhandla kring övertalighetsuppsägningar, delvis på grund av att företaget satsat mer på ett fåtal stora kunder, främst kustbevakningen och försvaret, och skurit ned på en del civila underhållsjobb. Moderbolaget har stuvat om bland dotterbolagen och sedan årsskiftet finns inte Saab Nyge som eget företag. Dess verkstäder i Ljungbyhed och Nyköping har lagts till listan på avdelningar inom Saab Aerotech. De anställda fick gå över med än så länge oförändrade villkor. Problemet är att den fackliga strukturen är komplicerad, förklarar Transportklubbens vice ordförande Staffan Netterstedt. Det finns över 20 fackklubbar inom Saab Aerotech, som deklarerat att man inte vill vara kvar i Flygtrafikens arbetsgivarförbund längre. Alltså riskeras ett liknande scenario som vid VAES/Lintaverken i Bromma utanför Stockholm. Där krävde Metall, och fick, organisationsrätten för arbetsplatsen trots att ingen ändring av verksamheten skett förutom ägarbyte. Staffan är noga med att påpeka att det inte är Metall som driver på i det här fallet. Men oron finns att resultatet kan bli detsamma: Transport blir av med avtalet och de anställda måste gå över till, mest troligen, Metall. – Vi har påpekat för företaget att det bara finns ett fack som har kollektivavtal för flygtekniker och det är Transport, säger Staffan. De bägge klubbföreträdarna är oroliga för att många annars lämnar facket. I dag är anslutningen 100-procentig, säger Stefan utan att låta mallig. I vår väntar fler förhandlingar kring övergången till det nya bolaget. Förutom att fackklubben ska kräva att företaget tecknar hängavtal är läget lite oklart, konstaterar Stefan Karlsson. Däremot står det klart att Saab Nyges 50-årsdag närmar sig och ska firas i början av april. Med gravöl? Mattias Håkansson
|
|
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
 |
![Show details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2010[</font>]](/icons/expand.gif){kind=icon}
