|
|
|
|
|
 En trogen anställd står ständigt beredd på besök i mackmuseet. Foto: Minna Mäki Macknostalgi Nostalgi är hett. Men varför är gamla mackar och bilar så inne just nu? Transportarbetaren hamnar hos mackveteranen Sven Liljequist i Sollebrunn i jakten på nostalgins mysterium. Och faller för rariteter som ännu inte passerat bäst före datum. På Shell i Sollebrunn finns två mackar på samma tomt. Den ena är i bruk, här arbetar Sven Liljequist, hans fru Birgitta och deras anställda. Den andra syns inte vid första anblicken; en reklamskylt med en svart stegrande häst skymmer den lilla boden som fungerar som museum. Utrymmet är inte större än en friggebod. Bakom kassan står en ”anställd”, en docka, lite trångt. Ända från tonårstidens 1950-tal har Sven samlat på sig saker. Det mesta har han använt i sitt arbete under en över 50 år lång karriär på Shell: plåtburkar för motorolja och fett, bensinpumpar, skyltar, arbetskläder. Han plockar ner en manick från hyllan. Den påminner om en dockleksak. En liten sittdyna, en smal rottingram runt. – Det är en bilbarnstol, upplyser Sven. Men knappast speciellt säker! Sven är som en ekorre. Till slut hade han inte plats för alla prylar. Visste inte hur han skulle kunna visa upp samlingen.  Sven Liljequist Det var en ren slump att han fick syn på den gamla byggnaden i mitten på 1980-talet. Den uppenbarade sig genom ett bussfönster under en tjänsteresa i Småland. Macken hade varit i drift mellan åren 1935 och 1950. Nu stod den där som ett monument. Visserligen lite förfallen, men det var inget som avskräckte. – Jag blev eld och lågor! Ingen av kollegerna ville stanna till, så jag kunde inte titta närmare på den. Sven är målmedveten och klurig. Lyckades med konststycket att återvända till macken i Småland, övertala ägarna att sälja och dessutom få den flyttad hit till den västgötska myllan. Utanför museibyggnaden står gamla bensinpumpar. En är hög och smal och den något modernare har rundare former. Båda är i klassiska Shell-färger: gult och rött. När Sven började jobba på byns mack kostade bensinen 50 öre litern. Priset låter fantastiskt i ett par öron av årsmodell 1971. Men det tyckte inte kunderna när det begav sig. – 50 öre ansågs dyrt och när priset gick upp till en krona sa många att de skulle sluta köra bil, säger Sven. Tongångarna känns märkligt bekanta även i dag.  På mackmuseet i Sollebrunn finns ett oräkneligt antal originalförpackningar från 1950-talet. Under de senaste åren har böcker och tidningar om nostalgi formligen svämmat över i butikernas hyllor. Ämnena spänner från folkparker och bensinmackar till skolplanscher och bilar. Det mesta handlar om 1950- och 60-talen. Varför denna popularitet just nu? Sven funderar lite. Kommer fram till att det nog är en trend. Men i hans fall har samlandet inget med modenycker att göra. – Jag började samla på skyltar och burkar för att jag tyckte att de var vackra. Jag ansågs nog lite udda, men allt eftersom blev det mer och mer populärt. Enligt ordlistan betyder nostalgi ”melankolisk längtan hem eller tillbaka”. Var det bättre förr? Historikern Erika Sandström vid Växjö Universitet och Högskolan på Gotland har grävt i frågan. I avhandlingen ”På den tiden, i dessa dagar” försöker hon få svar på om det förflutna verkligen var så kul att det är värt att återuppleva. Avhandlingen fokuserar på medeltiden, men i intervjuerna framkommer att människor i dag inte för allt i världen skulle vilja leva förr. Vilket förr som än avses.  Sven Liljequist har låtit bygga en modell av sin gamla mack. Sven har drivit Shell i Sollebrunn sedan 1969, men har arbetat här sedan det första spadtaget togs för 53 år sedan. Trots att han gått i pension fortsätter han att jobba. Det tänker han göra så länge han tycker att det är roligt och får vara frisk. När det kommer till mackvärlden borde det inte finnas en bättre expert till frågan: Var det bättre förr? Sven ser lite tveksam ut. I dag har tekniken gått framåt, pumpar och kassasystem är betydligt driftsäkrare. Den största förändringen under alla år är införande av kontokort, tycker han. Tidigare fick hustrun skicka ett 50-tal fakturor varje månad. Den hanteringen är skön att slippa. Men något som han kan sakna är det lugnare tempot. – Då kunde man jobba lite som en socialarbetare. Kunderna hade tid att prata en stund och kunde lufta sina bekymmer. Sven rättar till kepsen och ledsagar till garaget bakom macken. Där inne finns ögongodis för bilentusiasten: en svart Jaguar XK 120 från 1951 samsas om ytan med en klassisk Porsche i rallyröd färg och en Jaguar E-Type. Äldst är en blå Austin från 1928 som Sven ska köra i Kungsrallyt på Öland i sommar. – Den går från noll till hundra på en industrisemester, skämtar han. Sammanlagt har han nio klassiska bilar, alla i körbart skick.  Den här Jaguaren kan få den mest förhärdade framtidsvisionär att smälta. Transportarbetarens utsända var inte ens påtänkt på 1950-talet. Ändå går det inte att hejda ett fånigt flin och regelbundna ”oh” och ”aha” vid åsynen av den glänsande lacken och de välpolerade navkapslarna. Sven får ofta besök till sin samling och är van vid utropen. Oftast kommer de från medlemmar i olika bilmärkesklubbar eller andra som har ett intresse för gamla bilar och nostalgin som omger dem. Sven slår ut händerna. Ansiktet spricker upp i ett leende. – Det är så härligt att se reaktionerna! Speciellt äldre människor som själva har upplevt den här tiden upplever den igen. ”En sån här bil hade vi!” Minna Mäki
|
|
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
 |
![Show details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2010[</font>]](/icons/expand.gif){kind=icon}
