|
|
|
|
|
Ratad reklamutdelning gav skriftlig varning Ska tidningsbud stoppa ner reklamutskick i brevlådor där det står ”Ingen reklam tack!” ? Nej, tyckte Torsten Lund och lät bli att dela ut morgontidningen VLT med ett prenumerationserbjudande i ett 50-tal lådor. Det kostade honom en skriftlig varning och nu är Torsten sur på Transport. Torsten Lund som numera är pensionär jobbade fram till i höstas på distributionsföretaget Prolog i Västerås. I slutet av januari 2006 fick han samvetsproblem. Vestmanland Läns Tidning, VLT, skulle göra en totaldistribution – det vill säga dela ut tidningen även till ickeabonnenter med ett erbjudande om prenumeration påtryckt på förstasidan. Var detta reklam? Ja, ansåg Torsten som på eget bevåg bestämde sig för att inte lägga ner några ”reklam-VLT” hos de hushåll som undanbett sig reklam. Någon dag senare skrev Torsten brev till VLT:s upplagechef och berättade om sitt tilltag. Det tog hus i helsike hos Prolog. Företaget stämplade det hela som ”grovt pinsamt” i den skriftliga varning som utfärdades. Torsten gav inte upp. Han kontaktade kommunens konsumentvägledare som i samråd med Konsumentverket fann att VLT-utskicket visst var att betrakta som reklam. Tre månader efter bataljen sökte Torsten upp Transport, fast då var det för sent att ifrågasätta varningen. Fack och arbetsgivare är dessutom överens om en sak: landets 15 000 tidningsbud har arbetsplikt. Var och en kan faktiskt inte göra egna tolkningar av vad som ska delas ut eller inte. (Det gäller så länge reklam och extra försändelser väger mindre än 500 gram per styck. Över den gränsen krävs uppgörelse med facket, enligt kollektivavtalet.) Den fackliga linjen måste vara att dela ut enligt instruktionerna och ifrågasätta efteråt, uppger förbundsombudsman Marcel Carlstedt. Fast frågan kvarstår om vad som egentligen gäller för reklam och annonsbilagor till hushåll som uttryckligen vill slippa detta. På Konsumentverket menar Johan Rådman att VLT-numret med prenumerationserbjudandet ska betraktas som reklam. Därmed bör utskicket inte heller lämnas till hushåll som sagt nej till reklam. Grunden är, förklarar Rådman, att reklamvägrarna ska slippa oadresserad reklam. Adresserad ska levereras. Han läser för säkerhets skull högt ur boken ”Praktisk marknadslära” och konstaterar att oadresserade försändelser som innehåller ”kommersiella meddelanden” ska märkas med gruppreklam. Samhällsinformation – exempelvis information från politiska partier – märks med ”gruppförsändelse” och ska ner i alla lådor. Johan Rådman påpekar att om företaget ”bladar i” annonsbilagor inne i tidningen – då är det utdelning till alla som gäller. Ligger reklambilagorna lösa vid sidan om ska de bara distribueras till hushåll som accepterar reklam. Om budet stoppar in den lösa bilagan i tidningsvecket själv då? – Nja, då borde man nog dela ut till samtliga, säger Johan Rådman med tvekan i rösten. På arbetsgivarorganisationen Tidningsutgivarna, TU, finns inte heller tvärsäkra svar att hämta. Förhandlare Tomas Bengtson säger uppriktigt att frågan är komplicerad och att TU inte har någon färdig rekommendation till företagen: – Ibland ringer abonnenter och är skitförbannade över att tidningarna bladar i reklam. I de fallen är det hur som helst klart vad som gäller. Allt som är ibladat ansvarar ansvarige utgivaren för och det ska tidningsbuden dela ut till alla. Lite hopp får landets tidningsbud dock via Tomas Bengtson: – Om en ilsken abonnent sticker ut huvudet genom fönstret och skriker, kan budet hoppa över reklamen i just den brevlådan. Per Hultengård är jurist på TU. Han lutar sig mot Tryckfrihetsförordningen och förklarar att till ”tryckt periodisk skrift” hör även löpsedlar och bilagor. – Vad kan då vara en bilaga? Det är inte definierat. Det är vad du som ansvarig utgivare tar ansvar för. En lös fotopåse? Knappast. Men ibladat material ska absolut spridas till alla. Samma sak gäller gratistidningar, om de innehåller någon form av samhällsinformation. En ”reklam-VLT” med annonserbjudande då? Konsumentverket anser att det är reklam… – Det håller jag inte med om. Det är ju en del av tidningen. Marknadsföring av produkter som skyddas av tryckfrihetsförordningen är något annat än bullar. Torsten Lund har skrivit till Transports förbundsstyrelse. Han tycker att facket kunde ha drivit hans sak hårdare. Christer Karlsson, ombudsman i Västerås, suckar. Om facket ska kunna bestrida en varning måste det ske inom tre veckor. När Torsten hörde av sig till avdelningen hade det gått tre månader. Transportavdelningen har också uppvaktat Prolog för att klara ut vad som gäller för olika utskick. Jan Lindkvist
|
|
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
 |
![Show details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2010[</font>]](/icons/expand.gif){kind=icon}
