Transportarbetaren - Tidningen för dig som är medlem i Svenska Transportarbetareförbundet
Tipsa oss!

Transport tar initiativ för att blåsa liv i klimatdebatten

Transport vill skapa mer debatt om klimatförändringarna och transportsektorns påverkan på den bekymmersamma växthuseffekten. Med stöd av det globala facket, ITF, och LO-TCO Biståndsnämnd ska förbundet ta fram ett studiematerial. I maj bjuder Transport in till en internationell konferens i Stockholm.

– Det här en ödesfråga för hela mänskligheten. Om vi inte förmår bryta utvecklingen väntar väderkaos med torka och värmeböljor, men också skyfallsliknande regn, översvämningar och oberäkneliga stormar, säger Martin Viredius.

Fram till kongressen i höstas satt Martin Viredius i Transports förbundsledning. Nu, några månader innan det är dags för pensionering, ansvarar han för en storsatsning kring klimatfrågan.

Bakgrunden är förstås den snabba avsmältningen av glaciärer och havsisar. En närapå enig forskarkår har slagit fast att jorden står inför en höjning av medeltemperaturen på uppåt fyra grader, om inget görs.

Som de flesta säkert vet vid det här laget pekas den storskaliga användningen av fossila bränslen ut som en stor bov i dramat.

Här har biltrafiken hamnat i fokus. Och särskilt lastbilarna. Globalt sett står transporterna – alla former av transporter – för omkring 13 procent av utsläppen av växthusgaser, främst koldioxid.

Åtskilliga debattörer menar att den professionella delen av logistikkedjan redan är förhållandevis energieffektiv. Så vad kan transportarbetarna bidra med?

Martin Viredius säger:

– Det behövs säkert massor av åtgärder, om världens länder på allvar ska kunna vända utvecklingen. Inom vägtrafiksektorn finns flera nyckelord för högre effektivitet. Som bättre samordning, bättre planering och ökat beställaransvar. Just in time-tänkandet måste brytas.

Transport har redan tidigare gått ut med att mer gods bör flyttas över på järnväg och sjöfart, där det är möjligt. Förbundet har också i skarpa ordalag påtalat att åkeribranschen måste saneras – om näringen ska kunna klara att bära ett framtida nödvändigt klimatansvar.

Enligt Martin Viredius krävs nu lösningar där världssamfundet, nationalstaterna och politiken tar ansvar på ett helt annat sätt än hittills:

– Marknaden kan inte lösa problemen eftersom marknadslösningar alltid bygger på relativt kortsiktiga vinstkrav. Här handlar det i stället om att utveckla system och strukturer som är långsiktigt hållbara och ger vinst först på lång sikt. Och då kanske inte för enskilda företag, utan för samhället i stort.

Det innebär också att EU måste ändra sin inriktning, påpekar han:

– Dagens regler om fri rörlighet är på flera sätt oförenliga med krav på minimerad klimatpåverkan. Enskilda medlemsstater kan till exempel inte tvinga upp långväga godstransporter på järnväg och styra lastbilstransporterna så att man använder de bästa möjliga fordonen och ökar lastningsgraden.

På ett möte den 5 februari ställde sig Transports förbundsstyrelse bakom kampanjen. Arbetet finansieras genom bidrag från Internationella Transportarbetarefederationen, ITF, och LO-TCO Biståndsnämnd. Skälet till att biståndspengar anslås är att klimateffekterna väntas slå allra hårdast mot människorna i de fattigaste delarna av världen.

Här kan du läsa mer ur underlaget till beslutet:

Klimatfrågan och transporterna

På lång sikt finns det inget problemområde som påverkar transportnäringarnas utveckling så mycket som klimatfrågan.

ITF har publicerat en klimatrapport som är utgångspunkt för Transports arbete med klimatfrågan. Materialet beskriver klimatproblemens omfattning och diskuterar hur ett fackligt arbete för klimatanpassade transportsystem kan och måste förenas med krav på socialt acceptabla villkor.

ITF-rapporten utgår från att en i stort sett enig forskarvärld, med FN:s klimatpanel i spetsen, har rätt när den hävdar att jordens befolkning står inför en katastrof om ingenting görs för att stoppa klimatförändringarna. Rapporten menar att mellan 50 och 80 procent av växthusgaserna måste bort innan 2050.  Det är dock möjligt/troligt att kraven måste ställas ännu högre. Avsmältningen av Arktis isar går fortare än väntat och det kan leda till en språngartad utveckling bortom alla normala prognoser.

Om så blir fallet väntar en snabbare utveckling mot väderkaos där torka och värmeböljor följs av oberäkneliga stormar och översvämningar orsakade av såväl höjda havsvattennivåer som skyfallsliknande regn.

Följden blir massvält, ohanterliga flyktingströmmar och sannolikt även krig om vatten, energi och beboeliga landområden. Den negativa utvecklingen har redan påbörjats, men eftersom enstaka översvämningar och svältkatastrofer på grund av torka mest bara blir en del av mediebruset, förträngs problemen och skjuts på framtiden. Naturligtvis påverkas också oviljan/oförmågan att ta itu med problemen av att de är extremt komplicerade och kostsamma att lösa.

ITF menar dock att det krävs krafttag nu. Det som gjorts hittills är på tok för lite och ofta direkt felaktigt. Man menar till exempel att handeln med utsläppsrättigheter är förfelad och att talet om ”grön kapitalism” leder fel.

 Det ska i högre grad vara politiken, inte marknaden, som styr. Och enskilda medlemsstater måste få gå före och ställa egna, höga krav på klimatanpassning och nationell styrning.

Det innebär bland annat att politiken bör styra investeringar mot exempelvis kollektivtrafik och fungerande stadsbildningar där det går att leva bekvämt utan ständig tillgång till bilar. Det krävs också ett politiskt tryck som styr godsströmmarna till de mest klimatsmarta lösningarna.

Bland annat bör alla transportslag betala för sina egentliga kostnader i form av miljöförstöring. Det medför bland annat att flygtrafiken ska betala helt andra priser för flygfotogen, medan sjöfarten berövas möjligheten att använda högsvavlig bunkerolja.

ITF menar också att järnvägen måste utvecklas så att den blir ett realistiskt alternativ för såväl person- som godstransporter. Samtidigt kan mängder av lastbilsgods föras upp på järnvägsvagnar.

En del transporter bör över huvud taget inte genomföras.

Samtidigt gäller att bara en begränsad del av allt lastbilsgods kan flyttas till järnväg: oftast bara de långväga transporterna av bulk och partigods på över 30 mil. Och 90 procent av alla lastbilstransporter är kortare än 30 mil.

Resten måste ligga kvar på lastbilsflaken. Det gäller allt från distributionstrafik och renhållning till timmertransporter från avverkningsplatser och tankbilar som ska förse bensinstationer med diesel, bensin och etanol.


  • Publicering

    Senast reviderad: 2013-02-07
    av Jan Lindkvist

Till startsidan för Svenska Transportarbetareförbundet

Annonser