|
|
|
|
|
 Stämningen bland lastarna på Landvetter är tryckt efter miljonrånet. Lars Hasselholm och Sanella Kostic tycker att det är bra att SAS lags embargo på värdetransporterna tills vidare Foto: Björn Wiberg Rånepidemin sprider sigDet senaste hänsynslösa rånet mot en luftburen värdetransport utanför Göteborg visar på brister i säkerheten för anställda och ställer nya arbetsmiljökrav. Markpersonalen på flygplatser utsätts för risker som de inte har utbildning för, anser Lars Hasselholm, lastare på Landvetter. SAS har tills vidare stoppat alla värdetransporter på flygplatsen. SAS-planet har just landat enligt tidtabellen vid lunchtid på Landvetter. Först ut på plattan av de tre lastarna som ska lossa planet är ”Micke”. Så snart klarsignalen från cockpit kommer öppnar han en av luckorna till bagageutrymmet. Passagerarna har ännu inte hunnit börja avstigningen. I samma ögonblick bromsar en röd jeep och en Volvo in på plattan alldeles bredvid planet. ”Micke” hör att någon skriker bakom honom och vänder sig om. Han ser en beväpnad maskerad rånare som riktar sitt vapen mot honom och kräver att få ut värdeväskorna. Han följer instruktionerna. Väktarna i den väntande Securitasbilen hindras att gå ut av två ytterligare rånare men larmar polisen. De andra två lastarna i teamet och personalen från SAS Cargo, som skulle lämna över värdeboxarna till Securitas, hålls också undan av ligan. ”Micke” ensam utsätts för det direkta hotet från de beväpnade rånarna. Det spektakulära Landvetterrånet i början på mars är över på någon minut. Rånarbilarna far ut genom samma hål i det forcerade säkerhetsstängslet som de tagit sig in genom. För att vinna tid ställer de ett bombliknande föremål som senare visar sig vara en attrapp under planet. Under flyktvägen bränner de sina bilar och slänger enligt tidigare känt mönster ut fotanglar. Hela flygplatsen ställdes inför en katastrofsituation och personalen fick praktisera sina roller enligt haveriplanen under skarpt läge. Flygplatsen utrymdes och trafiken begränsades. Cirka 500 personer, anställda och passagerare, evakuerades på en halvtimme, berättar Håkan Tropp, SAS säkerhets- och kvalitetschef på flygplatsen. – Allt gick lugnt till och fungerade, säger han nöjt. Lastaren Sanella Kostic håller med. Hon berättar att hon hörde evakueringslarmet i högtalarna och rusade ut till en samlingsplats. Där informerades personalen om vad som hänt. De utsatta killarna hade redan tagits om hand och fått professionellt stöd. Eftersom trafiken var öppen för vissa ankomster fick de övriga som var i tjänst improvisera och själva titta efter var planen taxade in. – Oj vad vi sprang. Men vi klarade det, väskorna kom rätt. Alla höll ihop och ställde upp för varandra. Vi gjorde ett jättebra jobb, säger Sanella Kostic. Samtidigt undrar hon hur rånet kunde hända. 2002 skedde en liknande kupp på Arlanda. 44 miljoner kronor försvann då. Det rånet är fortfarande ouppklarat. Men säkerheten på alla flygplatser har höjts sedan dess. Sanella Kostic har tänkt på Arlandarånet men har ändå känt sig trygg på arbetsplatsen. Även om hon inte trodde att Landvetter skulle bli utsatt för ett rån visste hon att det var möjligt. Lastarna vet aldrig vad som finns i bagageutrymmet förrän en Securitasbil dyker upp. Men i bland kommer den sent för att inte ”skylta” med vad planet innehåller. Och lastarna får inte hantera boxarna. Det är beställaren av leveransen, i detta fall SAS Cargo, som efter att ha signerat mottagandet ansvarar för värdet tills väktarna i sin tur skrivit under att de tagit hand om godset. Lastaren Lars Hasselholm tycker att pengarna borde förvaras i väskor som förstör innehållet vid stölder eller åtminstone färgar in sedlarna. – Det är ju inte första gången ett flygbolag blir rånat, säger han. Både han och Sanella tycker också att det är märkligt att skalskyddet av flygplatsen är så svagt så att det bara är att köra in med en jeep. De vet att räddningsfordon snabbt måste kunna ta sig in på området. Men det är kanske lättare att kontrollera staketet om enbart vissa delar är forcerbara. – Men jag vill inte att de bygger en bunker. Det blir ingen trevlig arbetsplats, säger Sanella Kostic. De tror inte heller att på en lösning med beväpnade poliser. De är rädda för att det enbart skulle trappa upp våldet. Säkerhetschefen Håkan Tropp är också kritisk till hur värdetransporterna sköts. Han säger att han har allvarliga funderingar på om markpersonalen på flygplatsen verkligen ska hantera sådant gods och undrar varför Securitas och beställarna inte använder sig av den teknik som finns. Flygbolagen har inga gemensamma normer för hur de ska hantera sitt värde. I planen har varje bolag sina egna rutiner. Men på marken bestämmer Luftfartsverket, beställaren och säkerhetsföretaget vad som ska gälla. – Det är många aktörer som är inblandade. SAS Ground Service, SGS, måste gå in tillsammans med dem och säkra hanteringen, säger Håkan Tropp. Den välplanerade och kusligt exakta attacken mot planet andas insiderbrott. – Vår personal går säker i alla fall, säger Thomas Landén, avdelningschef för SGS på Landvetter. Han berättar att ingen av lastarna på flygplatsen har en aning om när en värdetransport ska komma. Det är inget som de har att göra med. SGS personal klossar planen, slår på strömmen, öppnar luckorna och tar emot bagaget. Värdet ansvarar beställaren, Luftfartsverket och väktarbolaget för, berättar han. – Vi är tränade i flyghaveri men här ställs vi inför samhällsproblem, säger Thomas Landén. SAS embargo mot värdetransporter till och från Landvetter kvarstår tillsvidare, bekräftar Eva Qvarnström på SAS säkerhetsavdelning. Dan Holmberg, regionalt skyddsombud för Transports flygfacksavdelning, tycker att det är bra men att det är dags att ställa samma säkerhetskrav på transporter i luften som på land. – Jag försöker ordna ett möte med Arbetsmiljöverket, SAS och Transport för att gemensamt hitta nya säkerhetsregler, säger han. Björn Wiberg  Väktarna Thomas Ericsson, Stefan Andreasson och Lars Sjögren vill sprida säkerhetstänkandet till flera branscher. De har nu bildat en tvärfacklig projektgrupp. Foto: Björn Wiberg Brandfackla för ökad säkerhet Väktare från Falck och Securitas i Malmö har tagit initiativ till ett tvärfackligt projekt tillsammans med Handels och Hotell- och Restaurangfacket, HRF, för att prata om värdehantering. – Vi behöver stärka varandra i säkerhetstänkandet och vad vi kan påverka i våra olika roller, säger Lars Sjögren, Securitasväktare och sammankallande i projektgruppen. De dramatiska värderånen i höstas och det upptrappade våldet i Malmöregionen blev startskottet för väktarna i Transports Malmöavdelning att börja tänka i nya banor. De inser att det inte räcker med att bara stärka skyddet för bilar, automater och väktare. Tidigare erfarenheter har visat att när säkerhetsåtgärder stärks på ett håll flyttas hoten, våldet och rånen över till en annan sektor i penningkedjan. Attackerna mot väktare och värdetransporter ökade efter det att skyddet mot bankomaterna blivit bättre. När tumskruven nu dras åt även där flyttas rånen i stället till butiker, bensinstationer, restauranger och personer i öppen miljö. Stefan Andreasson, väktare på Falck Security i Malmö och medlem i projektgruppen, har uppfattningen att handeln och restaurangnäringen ligger ljusår bort från det säkerhetstänkande som finns inom bevakningsbranschen. De anställda måste ställa krav på sina arbetsgivare. Och det kan vara lättare om de hittar gemensamma normer för hur säkerheten ska vara utformad på respektive arbetsplatser. Stefan målar upp en bild av våldet i Malmö som påminner om Chicago på 1920-talet. Personrån och attacker mot affärer ökar fruktansvärt. I stadsdelen Rosengård blir väktare, poliser, brandmän och bussar utsatta för stenkastning så fort de kommer i närheten av området. – Vi har våra kunder i den här stadsdelen. Och det har handeln och restaurangägarna också. Våldet här är egentligen ett samhällsproblem men vi måste förhålla oss till situationen, säger han. Som en första åtgärd vill Stefan Andreasson att gruppen med representanter från de tre fackförbunden ska börja med att göra en probleminventering. Hur illa är det ute på arbetsplatserna? Lars Sjögren beskriver projektets målsättning med att de anställda i de tre olika branscherna ska fungera som ”förlängda armar” för att påvisa vilka brister som finns på arbetsplasterna. De ska reagera och kräva att arbetsgivarna följer lagstiftningen. De ska också peka på faktorer som är gemensamma för medlemmarna i de tre förbunden. En är att säkerhet kostar oavsett vilken bransch det gäller. – En ny kassörska kostar inte lika mycket för företaget som en investering i ett nytt säkerhetssystem. Det är cyniskt, säger han. Liknande resonemang finns inom hans egen kår. När en väktare pekar på brister ser arbetsgivaren det enbart förknippat med ökade kostnader som han sedan måste ta ut av kunden. Ett syfte med projektet är därför att de tre fackförbunden formulerar liknande krav gentemot kunderna som de kan driva gemensamt. – Svensk Handel och Restaurangägarna måste förstå att säkerhet kostar. De anställda kan hjälpa till att få dem att inse det. Men Lars Sjögren är rädd för att alla som jobbar inom handeln inte tänker på hur utsatta de egentligen är och får medhåll av projektkollegan Thomas Ericsson, väktare hos Duty Security. Han pekar på allt vardagsvåld som handelsanställda blir utsatta för och riskerna med den ständiga kontanthanteringen. Även de nya ATM-systemen gör att mer pengar kommer att cirkulera inom handeln. Det finns risk för att rånarna flyttar över fokus från transporterna till handeln. – Och om vi kommer kan aggressiviteten öka. Finns det inga rutiner då kan de som står bakom disken bli ännu mer utsatta, säger han. Samspelet mellan ordningsvakt/väktare och de anställda i butiken är därför viktigt. Butikspersonalen bör ha utbildning så att de vet om och när en ordningsvakt respektive ”gemene man” får ingripa. – Vår gemensamma säkerhet ökar om alla vet vilka mandat vi har, säger Stefan Andreasson. Även anställda inom restaurangbranschen är pressade av hot, våld och rånrisker. Det finns mycket svartpengar och illegal arbetskraft inom den branschen. De tre väktarna vill därför få hjälp från HRF med att trycka på restaurangägarna för att de enbart ska anlita auktoriserade bolag vid anställning av ordningsvakter. I den tvärfackliga gruppen kommer också två inspektörer från Arbetsmiljöverket att ingå. Det ger extra tyngd åt arbetsmiljöfrågorna, förklarar Lars Sjögren. – Om tre förbund med stöd av arbetsmiljöverket uppvaktar politiker i en fråga har vi helt andra möjligheter att få igenom våra krav mot om vi tar striden själva, säger han. Projektgruppen har nu träffats en gång och är inbjudna till två regionala skyddsombudsträffar i vår. – Vi kommer att jobba vidare med att hitta lämpliga beröringspunkter som kan ge en säkrare kontanthantering, säger Lars Sjögren. Björn Wiberg
|
|
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
 |
![Show details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2010[</font>]](/icons/expand.gif){kind=icon}
