|
|
|
|
|
Intervjun med Gunnar Lindstedt, ekonomijournalist på Veckans Affärer  Foto: Mattias Håkansson Snart är oljefesten slut Oljan tar slut, fortare än bolag och politiker vill få oss att tro. Men globaliseringen fortsätter oförtrutet – ingen har börjat förbereda sig för en annan ekonomi. En som inte är byggd på ständigt ökat energiuttag. Det börjar bli bråttom, menar Gunnar Lindstedt. Med sin bok ”Olja” vill han väcka debatten. – Man försökte tysta ned att Irakkriget handlade om olja, säger Gunnar Lindstedt. Den som säger så, riskerar att bli beskylld som kommunist. Lindstedt är dock ekonomijournalist på Veckans Affärer. En sådan som vill att det ska funka, vara effektivt. Som rör sig hemtamt i näringslivskretsar och tror sig veta hur de tänker. De där uppe. Och där är de oroliga. Exempelvis USA:s vicepresident Dick Cheney, långtifrån den ende i USA:s regering med bakgrund på toppnivå inom oljeindustrin. År 2001 skrev Cheney en strategisk rapport för att svara på frågan: Hur ska USA till år 2020 kunna säkra och öka sin oljeimport med 7,5 miljoner fat per dag, samtidigt som hela världen – inte minst Kina – förväntas öka sin konsumtion med två procent om året? Irakkriget blev startpunkten för Gunnar Lindstedts arbete med boken Olja. Varför ansåg sig USA behöva kontrollera Iraks olja? Men framför allt: Även om USA lyckats – räcker världens olja över huvud taget? Svaret är nej. Det är bara att räkna. I dag konsumerar världen drygt 70 miljoner fat per dag. En tvåprocentig ökning per år, tjugo år framåt, blir cirka 35 miljoner mer, som ska kunna produceras och dessutom ersättas med nya reserver. – Bara ökningen motsvarar tre eller fyra Saudiarabien – det verkar fullkomligt osannolikt, säger Lindstedt. Det kallas peak-oil, den tanke Lindstedt ställt sig bakom. Att världens produktion av olja snart kommer att nå sin topp och sedan vända nedåt – och det finns inget att göra åt det. – Oljan kommer inte att ta slut, men produktionen kommer att börja dala, förklarar Lindstedt. Från början var det en brittisk geolog, Colin Campbell, som talade om att oljefesten snart är slut. Campbell, som har lång egen bakgrund i oljeindustrin, startade ASPO, Association for the study of Peak oil and gas, en slags folkrörelse av experter som tidigare avfärdats som domedagsprofeter men som det senaste året oftare blir lyssnade på. Enligt deras uträkningar inträffar ”peak-oil” inom fem–tio år. I sin bok beskriver Lindstedt den ekonomiska logik bakom att USA, OPEC-länderna, oljebolagen och politikerna alla har låst sig vid att oljan måste fortsätta komma.
Peak-oil-förespråkarnas argument har börjat bryta igenom. Även inom oljeindustrin och USA:s regering erkänns att ”peak-oil” kommer att inträffa, men tidpunkten sätts mycket längre fram; år 2037 har nämnts. Andra debattörer menar att marknaden kommer att lösa problemen. Tanken är att ett högre oljepris ökar bolagens vilja att leta fram nya reserver, men också att det blir lönsamt att utvinna även sådan olja som i dag anses för dyr. Exempelvis ur oljesand. – Men oljan är fortfarande en ändlig resurs, kommenterar Gunnar Lindstedt. Och när det gäller oljesand, går det åt mer energi för att utvinna än man faktiskt får ut. Meningslöst, menar han. Men peak-oil har ju förutspåtts tidigare, och inte inträffat? Jo, men idag är de geologiska metoderna utvecklade och i princip samtliga områden kartlagda. – Det är en 40-årig trend som ingen kan säga emot: vi hittar mindre olja än vi konsumerar. För varje fat olja som upptäcks och senare kan pumpas upp, konsumeras fyra. Till detta kommer att oljan finns i olika kvaliteter, olika lätt att utvinna. Först den lätta oljan som i princip sprutar ut av självtryck, sedan gavs pumpandet hjälp på traven genom injektion av vatten, vilket fördyrar produktionen och försämrar oljekvalitén. Nu handlar det oftare om tyngre olja med högre svavelhalt, som ställer andra krav på raffinaderierna. Genom det pågående bygget i Lysekil vill Preemraff möta problemet och kunna ta hand om de ”svårare” oljorna, men också få ut en högre andel användbart bränsle. – Visst kan såna flaskhalsar och kapacitetsproblem spela roll. Men i slutändan handlar det ändå om hur mycket olja som faktiskt finns, upprepar Lindstedt. I sin bok noterar Lindstedt att förr var det självklart att köpa möbler för att de skulle hålla livet ut. Och han beskriver sambanden mellan den hittills ständigt ökade oljeproduktionen, energikonsumtionen, tillväxten. Tillgång på olja har varit den centrala faktorn – för transporter, plast, värme, elektricitet och framför allt: konsumtion av varor från när och fjärran. För ett sätt att leva. – Jag visste någonstans i bakhuvudet att oljan är en ändlig resurs – men insåg inte fullt ut vad det betyder, säger Gunnar Lindstedt om sina egna lärdomar under skrivandet. Han tror inte att ny teknik och nya bränslen kan ersätta oljan. Energin räcker inte till att fortsätta dagens konsumtionsnivå. I stället kommer lokal produktion att stärkas, tror han. Och i takt med att energin blir dyrare, blir mänskligt arbete relativt sett billigare. Inom transportsektorn blir flyget den första branschen som drabbas av de höga oljepriserna, säger Gunnar Lindstedt. Särskilt eftersom alternativa bränslen saknas. – Och det är något sjukt med flygbranschen redan i dag, kolla på lågprisflygen och konkurserna bland USA:s flygbolag. Av världens oljeproduktion konsumerar transporterna drygt 50 procent. Gunnar Lindstedt har inte närmare tittat på exempelvis åkerierna, men tror att det finns alternativ – både i form av nya bränslen, effektivare motorer men också andra transportslag. – Det kanske inte blir katastrof direkt, men så småningom. Med stigande bränslepris blir det allt högre kostnader. Men det lär vara skillnad beroende på godstyp och sträckor. Ju dyrare varor, desto mindre känsligt för prisändringar. – ”Just-in-time” kommer inte att hålla i längden. Man måste planera transporterna på ett annat sätt – nu optimeras tiden men inte lasten. Livsmedel och andra färskvaror, som i ett snabbt och känsligt flöde transporteras över gränserna i dag, hör troligen till dem som påverkas snabbast, enligt Lindstedt. – Man kan vara optimist och tro på andra bränslen. Men den storpolitiska dimensionen gör att det kan bli mycket oro i världen på vägen. Han räknar upp händelser det senaste året: USA stoppade i somras, av politiska skäl, det kinesiska oljebolaget Sinnouk från att köpa Unocal för 145 miljarder kronor. Produktionen i Irak har inte uppfyllt förhoppningarna, vilket gör USA alltmer beroende av oljeleveranser från Venezuela. Samtidigt som USA hatar dess populäre president Chavez, som också tecknat kontrakt med Kina. EU och Ryssland diskuterar gassamarbete… – Leveranser av gas och olja blir mer och mer en politisk fråga nationer emellan, sammanfattar Lindstedt. Och här i Sverige har statsminister Göran Persson tillsatt en särskild kommission med målet att utreda hur Sverige ska bryta sitt oljeberoende fram till år 2020. Det är ett hoppfullt initiativ, menar Gunnar Lindstedt som dagen innan varit på ett seminarium med kommissionen. – Men för att driva igenom det, måste man attackera en rad heliga kor. Exempelvis att Östros (näringsministern) samtidigt är på WTO-mötet och talar om att globaliseringen måste fortsätta. Det är snarare tvärtom, menar Lindstedt. – Globaliseringen kommer att avstanna, spår han. Många vet att utflyttningen av produktion till exempelvis Kina bygger på billig arbetskraft. Produktion där, konsumtion här. Men många har missat att det också bygger på billig energi och billiga transporter. Samt ibland rent slöseri; exempelvis att många fabriker får sin ström från egna dieselaggregat. I Sverige har miljökrav och teknisk utveckling gett en mer energieffektiv produktion. Gunnar Lindstedt talar om en ekonomi som tagit steget till ”rovdrift” på människor, resurser, miljö. Han är inte kommunist och han låter inte som en upprörd miljöaktivist: – Med boken vill jag få i gång en debatt, en förberedelse för vad som kan komma. Det måste vara upp till politikerna att ta initiativet i den diskussionen, annars riskerar vi en smärtsam omställning, menar han. Eller, som han skriver i boken: kraschlandning. Mattias Håkansson Fotnot: Vill du veta mer? • Gunnar Lindstedts bok Olja – jakten på det svarta guldet när världens oljekällor sinar, DN-förlaget 2005 • http://www.energikris.nu • http://www.aspo.net |
|
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
 |
![Show details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2010[</font>]](/icons/expand.gif){kind=icon}
