|
|
|
|
|
Transportarbetaren synar PÅKAB  Nye vd:n Cary Larsson håller inte med om att Poståkeriet dumpar några priser. Han tror att deras dominans bottnar i precisionen och rikstäckningen. Foto: Björn Wiberg LO mot väggen inför beslut om Poståkeriet Poståkeriet i Sverige AB, PÅKAB, har nu mer än hälften av sin verksamhet på den konkurrensutsatta transportmarknaden. Åkeriets hetaste affärsområde just nu är palltjänsten. Transport har därför aktualiserat sin ansökan till LO om att få organisationsrätten för PÅKAB. Kravet på att Seko ska lämna över medlemmarna till Transport tvingar LO att bekänna färg. Den 2 december skickade Transport in en ny begäran till LO om att få avtalsrätten för Poståkeriet. Det var i samband med att LO föreslog att organisationsrätten för flygmotormekanikerna på VAES i Bromma skulle föras över från Transport till Metall. Ett beslut som LO:s styrelse sedan tog några dagar senare. LO:s avtalssekreterare, Erland Olausson, förklarade då bakgrunden till beslutet att så länge som VAES enbart servade SAS var det riktigt att mekanikerna var med i Transport. Men i och med att företaget började ta in jobb från hela marknaden ska arbetarna organiseras i Metall enligt LO:s industriförbundsprincip. Transport förväntar sig nu att LO ska praktisera den analysen även i fallet med Poståkeriet. Från att vara en sevicedel enbart för posttransporter har åkeriet vuxit till Sveriges största åkeri på den öppna marknaden. PÅKAB har i dag 54 platskontor spridda över hela landet, sex stora nav, så kallade hubbar, 3 300 chaufförer (ökar med 100 chaufförer/år), 2 000 fordon och cirka 750 påhängsvagnar. Företaget konkurrerar på marknaden om transportuppdragen med övriga ”civila” åkerier. För tre år sedan berättade Hans O Ericsson, tidigare vd för PÅKAB, öppenhjärtigt för Transportarbetaren om åkeriets marknadsanpassning. – Vi har samma läge som Schenker-BTL. Vi kunde ägas av vilket bolag som helst. Det är inte postlikt det vi gör. Vi är bara en leverantör till Posten som fakturerar våra tjänster, sa Hans O Eriksson då. Vid förra årsskiftet gick han i pension och lämnade över vd-stolen till Cary Larsson. När Transportarbetaren träffar den nya åkerichefen är det på andra villkor. Tidningen får inte träffa Larsson i enrum. Postens presstjänst måste vara närvarande. Oansenlig fasad Cary Larsson må basa över Sveriges största åkeri men det går fortfarande inte att hitta telefonnumret till honom eller företaget vare sig i telefonkatalogen eller på webben. Han har inget tjusigt direktörsrum utan sitter i ett kontorslandskap i en industribyggnad i Sätra, strax utanför Stockholm. Bakgrunden till oansenligheten är att PÅKAB inte behöver ha något ansikte utåt. Cary Larsson förklarar att alla uppdrag och kontrakt går igenom Postens säljavdelning. Åkeriet är fortfarande ett självständigt aktiebolag, deklarerar han, men moderbolaget administrerar även faktureringarna. – Men vi kommer snart in i telefonkatalogen, säger han och småler. Cary Larsson berättar att PÅKAB:s verksamhet vilar på tre ben: Pick Up and Delivery, PUD, linjetrafiken och den externa delen. Han förklarar också skillnaderna mellan de olika verksamhetsområdena. PUD sysslar med inhämtning och distribution av brev och paket och står för 45 procent av åkeriets intäkter. Den här delen upphandlas ej utan servar Posten till 100 procent. PÅKAB har ingen konkurrens inom detta område. Posten betalar för tjänsten genom produktionsersättning. Linjetrafiken transporterar också brev och paket. Men bara 20 procent av åkeriets intäkter kommer från detta område. Här upphandlas tjänsterna i konkurrens med andra åkerier på marknaden och PÅKAB har enbart 20–25 procent av Postens totala volym av linjetrafiken. Situationen kan tyckas vara märklig för åkeriet. Det är uppdragsgivaren Posten som säljer in jobben och förhandlar med sig själv om transporten ska läggas på Poståkeriet eller en extern åkare. – Även om det inte är vi som skriver kontrakten har vi rätt att säga nej till uppdrag vi inte vill ha, säger Cary Larsson. Breven liten del Han förklarar också att Poståkeriet egentligen inte har så mycket att göra med Postens basverksamhet, det vill säga brevförsändelser på upp till två kilo. – Breven är en liten del av vår verksamhet, säger han. Men det är enbart brevdistributionen som är reglerad i Postlagen. Varje land i EU har en skyldighet att bedriva posttjänster och den regleras just i Postlagen. Där framgår det att statens skyldighet till postverksamhet omfattar enbart försändelser inneslutna i kuvert eller annat omslag och som väger högst två kilo. Resterande paket och försändelser är därmed öppna för fri konkurrens. Det tredje området, den externa delen, är den som Cary Larsson pratar varmast om. Den omfattar framför allt palltjänster. Poståkeriet har nu elva procent av den svenska marknaden inom det området och en klar majoritet av lättgodset på upp till 35 kilo, förklarar vd:n. Och andelen växer. Verksamheten genererar 35 procent av intäkterna och upphandlas helt på den öppna marknaden. Den här delen har ökat sin andel av den totala omsättningen med tio procent på bara tre år. Här är det inte Posten som är beställaren utan externa kunder, exempelvis IKEA (som PÅKAB just tappat), Clas Ohlsson eller FedEx. – Vi har en mycket positiv utveckling på den här marknaden. Den totala volymökningen i förhållande till förra året är 25 procent, säger Cary Larsson. Transporttjänsterna renodlas Om man tittar på siffrorna för de olika verksamhetsområdena framgår det att det bara är PUD som är internt kopplat till Posten. Och av den delen så är en försvinnande del postalt (breven). Huvuddelen av verksamheten, 55 procent, är direkt upphandlat i konkurrens med andra åkerier. Cary Larsson berättar också att från och med 2006 kommer Posten att ha en ny organisationsplan. PÅKAB kommer då att ingå i en ny Logistikenhet tillsammans med paketterminalerna, tredjepartslogistiken och DPD Företagspaket. Breven läggs tillsammans med gruppreklamen i en annan division kallad för Meddelanden. Därigenom renodlas transporttjänsterna i en egen avdelning. Cary Larsson är nöjd med den nya organisationen och känner inte behov av större frihet gentemot Posten. Men han är tydlig med vad han vill satsa på. – Jag tror på tunggodsmarknaden. Det är extremt kul med pallsidan, säger han. LO får nu den grannlaga uppgiften att åter döma i en viktig gränsdragningstvist. Det är utredaren Per Bardh som får uppdraget att lämna ett förslag till LO:s styrelse igen. Han höll även i yxan i VAES-tvisten. Hur går det denna gång? – Jag kan inte förutsäga någonting. Men grundprincipen är att om företaget både bedriver postverksamhet och har andra uppdrag ska man titta på var den huvudsakliga verksamheten ligger, säger Per Bardh. Björn Wiberg  Tidigare ägdes alla fordon i PÅKAB av Posten Leasing, men nu har åkeriet själv tagit över de tunga fordonen. Foto: Björn Wiberg HIT:s terminalarbetare går på Sekos avtal Det är inte bara genom Poståkeriet som Posten bedriver transporttjänster. 1986 köpte Posten Hultberg Inrikes Transporter AB, HIT AB från ASG. Bolaget agerar som speditör på främst de nordiska och baltiska marknaderna och erbjuder systemtransporter. Christer Carlsson, som är vd på HIT sitter vägg i vägg med Poståkeriets ledning i Sätra. Han berättar att företaget inte äger några egna bilar och inte har några anställda chaufförer. – Men vi samarbetar med 300–400 åkerier varav Poståkeriet är ett, säger han. HIT har däremot sex terminaler spridda över landet. Tre av dem är gemensamma med Poståkeriets hubbar. Där har HIT egen anställd personal. Vilket avtal tillämpar ni på terminalerna? – Sekos, säger Christer Carlsson. Björn Wiberg Poståkeriets personal vill inte byta fack De fackliga representanterna för Seko-Poståkeriet är inte intresserade av att byta fack. – Vi har bättre anställningsvillkor genom Seko, säger Thomas Boström, ordförande för Seko-Poståkeriet. – Vi är en integrerad del av Posten, säger Johan Lundh, klubbordförande i Seko-Poståkeriet, Stockholm. Både Thomas Boström och Johan Lundh tycker att det är fel att tvinga över Sekomedlemmarna på Poståkeriet till Transport. De är rädda för att pensionen, semestrarna, arbetstiderna och förtroendeavtalen ska försämras. Johan Lundh är också orolig för att samhörigheten med Posten ska bli hotad. Han ser en fara i att en eventuell övergång ska slå mot LO. – TCO-förbundet ST fiskar medlemmar hos oss, säger han. Posten har medbestämmandeavtal vilket gör det möjligt för alla anställda att ansluta sig till tjänstemannafacket. Johan Lundh ser nu en risk att många går över till ST om Seko förlorar sin ställning på Poståkeriet. Thomas Boström ser en annan nackdel också. Sekos medlemmar på Posten arbetar med seriösa arbetsgivare. Och facket har bra kontroll över verksamheten. Han uppfattar att Transport har helt andra villkor. Förbundet har ständiga bekymmer med små näringsidkare och avtalstillämpningarna. Han vill inte att Sekomedlemmarna ska tvingas in i det gyttret. Björn Wiberg
|
|
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
 |
![Show details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2010[</font>]](/icons/expand.gif){kind=icon}
