|
|
|
|
|
 Brott – och straff? Än en gång har chaufförer som yrkesgrupp blivit mer eller mindre utskåpade i TV. Det är TV4:s Drevet som utsett oss till potentiella mördare i ett reportage om trafikpolisens arbete. Det värsta av allt är att en hel del stämmer. En muppmentalitet verkar ha brett ut sig i branschen. Jag har sysslat med lastbilar i en eller annan form sedan jag var arton år, men nu börjar jag få nog. Därför var det inte så svårt att på en mejlfråga från Drevet-redaktionen tipsa om branschens värsta sidor. Framför allt de utländska bilarnas framfart med välkända och förskräckande resultat. Men standarden i hela åkerisvängen har sjunkit. Några exempel: en chaufför är så stressad att han kör på och klämmer en kollega mellan släpet och en stillastående trailer. Den påkörde får båda lungorna punkterade och tio revben knäckta. Vad säger man, hann den stressade i tid dit han skulle? Vid ett annat tillfälle klämmer en chaufför ett finger så illa i en truck att det går av. Då tillkallas en verkare som får köra den skadade till sjukhus. Fingret hittas senare slängt i en papperskorg. Man vill gärna tro att saker går framåt, men fordonsskötsel är ett avslutat kapitel på vissa åkerier. Man har helt enkelt slutat med service på bilarna och motorerna får gå tills de skär på grund av för gammal olja. Inte heller vinterservice är det så noga med och numer kan man få uppleva något som inte hänt på decennier; frusna bromsar. Åkerisvängen, med sin eviga pengabrist, börjar alltmer likna en krigszon dit inga unga längre söker sig. Därför är det dags för oss som sysslar med transporter att börja agera och inte bara gnälla på kafferasterna. Tystnad har rått alltför länge och därav den bristande respekten för oss som arbetande människor. Man kan börja med att berätta för folk att de bara får vad de betalar för, därav alltings bedrövlighet. Och kräv av folk att de ska förstå: att straffen för trafikbrott måste bli lika hårda som ute i Europa och framför allt lika för alla. Chaufförer från kontinenten ska inte kunna klara sig med att göra papperssvalor av böterna på färjan hem. Att svensk diesel inte ska beskattas mer än andra länders soppa så att vi får behålla jobben till rimliga löner. Att svenska kollektivavtal ska tillämpas vid alla inrikes transporter eftersom det också gör att arbetstiden regleras (laglig EU-arbetstid inklusive lastning är femton timmar per dygn). Själv har jag lyckan att få skriva krönikor, också i dagspressen, bland annat om straff för utländska förare som fuskar med allt mellan himmel och jord. När jag åt lunch med Göran Persson i samband med en stipendieutdelning tog han faktiskt upp en artikel och sa att någonting var på gång i regeringen. Men än har ingenting hänt. Frågan är: hur länge ska vi transportare ses som en andra klassens medborgare? Förmodligen så länge vi tiger. Så ring politiker av alla kulörer, i år är det valår och de borde lyssna. För dem är ett samtal lika med tiotusen röster. Och skriv insändare, tidningarna ropar efter texter från verkligheten. Framför allt: sluta gnäll och börja tala! David Ericsson david.ericsson@stockholm.mail.telia.com |
|
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
 |
![Show details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2010[</font>]](/icons/expand.gif){kind=icon}
