NR 4 April 2006

Show details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2010[</font>]2010
Show details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2009[</font>]2009
Show details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2008[</font>]2008
Show details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2007[</font>]2007

Ansvarig utgivare
Jan Lindkvist
Webmaster
Christina Ahlund Sätterberg
Redaktörer
Pär Karlsson
Justina Öster
Postadress:

Box 714
101 33 Sthlm

Tel: 010-480 33 00
Fax: 08-723 00 76
Ring d.a.media.
Tel: 08-786 03 34
Förbundet
A-kassan
Medlemsportal

Intervjun med P-O Bergström,
forskare och lärare på LO-skolan Brunnsvik

P-O Bergström

”Vd-bonusarna har blivit en religion”
Ingenstans finns belägg för att bonus till direktörer gör att företagen går bättre.
Att företagsledare ändå belönas med enorma belopp handlar om tro, om religion. En religion som kan vara direkt skadlig för bolagen.
Det menar P-O Bergström som länge studerat lönesättning och belöningssystem.

Härom veckan satt P-O Bergström klistrad framför TV:n. Det var när Uppdrag granskning synade miljonrullningen till direktörerna och det faktum att 90 procent av de svenska börsbolagen nu har infört bonusprogram.
Det som fick Bergström att särskilt höja på ögonbrynen var intervjun med Sven-Erik Sjöstrand, professor på Handelshögskolan i Stockholm.
Sjöstrand satt på sitt tjänsterum, i näringslivets egen högborg. Han konstaterade att det har forskats en hel del kring ämnet vd-bonusar och optionsprogram, men att det inte gått att hitta några bevis för att belöningssystemen faktiskt leder till bättre prestationer eller arbetsinsatser.
P-O Bergström kan inte låta bli att småle:
– En sak är klar. När en person i Sjöstrands position säger en sådan sak, då har han sett till att ha torrt på fötterna!

För Bergström var själva sakuppgiften ingen nyhet. Efter 20 års studier kring löner och motivation i arbetslivet har han kommit fram till samma slutsats. Det gäller i princip för de omdebatterade bonusprogrammen, men även för individuella löner som arbetsgivarna till varje pris försöker pressa på vanliga löntagare.
– Om det fanns en koppling mellan företagens resultat och vd:s bonus vore det inget problem. Man har gjort alla tänkbara studier. Jämfört olika företag, med och utan bonus. Jämfört före införandet av bonus och efteråt. Ingenstans har man kunna belägga en positiv effekt.
I det svenska näringslivet finns intressanta erfarenheter. Företaget som gått bäst inom skogsindustrins är Holmen. Där får vd:n enbart fast lön. I bankvärlden är Handelsbanken framgångsrikast – utan bonusprogram.
P-O Bergström har ett förflutet som verkstadsarbetare och ombudsman på Metall. I dag är han lärare på halvtid på LO-skolan Brunnsvik. Han är också konsult och undervisar bland annat på Dalarnas högskola.
Bergström anser att direktörerna i börsbolagen bör ha hög lön. De måste vara självständiga mot sina styrelser och har ett stort ansvar.

Frågan är då: behöver företagsledarna ytterligare morötter för att prestera bättre? Har Kurt Hellström, tidigare vd i Ericsson, rätt när han flinar i TV-rutan och påstår att det väl inte kan vara något större fel med bonusar, med tanke på hur vanliga de blivit!
P-O Bergström hänvisar på nytt till Uppdrag granskning där direktör efter direktör intygar att bonusarna gör att de jobbar hårdare. När en vd sedan får frågan om han skulle anstränga sig mindre utan bonus blir svaret märkligt nog ”nej”.
– I intervjuer svarar företagsledarna alltid ”Jag jobbar hårdare”. Men de får aldrig följdfrågan: ”Hur då?” Fixar de ytterligare ett möte i veckan? Gör de ytterligare ett företagsbesök någonstans? Nej, naturligtvis inte. Bonus handlar om något annat än motivation.
Enligt Bergström är näringslivstopparna ofta utpräglade arbetsnarkomaner som varken hinner eller vet vad de ska spendera pengarna på:
– Percy Barnevik tog inte 900 miljoner för att han är girig. Folk som känner honom säger att han är oförmögen att njuta av pengar! Han ville ha den där miljarden för att bli en riktig kapitalist. För att kunna ta upp kampen med Wallenbergarna.
Bergström menar att direktörerna inte är giriga skitstövlar, annat än undantagsvis. Exempel finns ju på tricksande och fifflande med tjänstekort och lägenhetsrenoveringar, men det ser han som ett utslag av syrebrist.
– Min teori är att bonussystemen blivit en religion. I oroliga tider vill människor tro. På bolagsstämmorna sitter hundratals småaktieägare. De vill så gärna tro på att det finns människor som är så skickliga att de är värda 20 miljoner om året. Det skapar en slags trygghet.
– Småspararen, ofta en vanlig tjänstemän, vill så väldigt gärna tro att man själv ska tjäna på det också.

I vetenskapen hittar Bergström stöd för sina funderingar. En ledande amerikansk forskare menar att lön normalt inte fungerar som motivationsfaktor. Enda undantaget är utpräglat lågkvalificerade jobb där ett rakt ackord kan fungera som motor för monotona sysslor. De avgörande faktorerna bakom motivation i arbetet är i stället inflytande, kundkontakt och feedback.
För direktörerna är lönen, bonusen och optionsprogrammet i själva verket en marknadsvärdering, en ren statusgradering, menar Bergström. Percy och Kurt fick så mycket. Varför ska jag ha mindre…?
– Näringslivets toppar är extrema tävlingsmänniskor, annars skulle de inte hamnat där uppe. Det är stjärtfjädrarna i påfågelskruden som räknas! Och det handlar om människor som dessutom är vana att mäta i pengar.
I fattigare länder har makthavarna bröstet fullt av välputsade ordnar. Bergström menar att det fått bli ett alternativt sätt att mäta status, när det inte fanns tillräckligt med slantar att dela ut.
Belöningssystemen sätter tyvärr spår i företag och organisationer. När ledarna tar på sig förtroendeuppdragen tar de också på sig en roll, förklarar P-O Bergström:
– Många tycks tro att de kan gå in och ur rollen. Ett exempel är s-politiker som super på krogar utan kollektivavtal och sedan hävdar att det var på fritiden. Men man kan inte göra så. Rollen har man ständigt med sig.

Direktörer som normalt axlar sitt ansvar tenderar, enligt Bergström, att krypa ur kostymen så fort det handlar om den personliga lönen, pensionsuppgörelsen eller bonusen. Då heter det gärna att ”styrelsen har beslutat detta…”. Underförstått är det styrelsens fel att den stackars anställde vd:n fått ett pensionsavtal värt 400 miljoner kronor.
– Problemet är att ingen vill ha en ledare som kliver av så fort det börjar blåsa. Vi vill ha ledare som stannar kvar och tar sitt ansvar, utan att skylla på någon annan.
Bergström hävdar att den människa inte är född som inte påverkas av ett resultatsystem. I Uppdrag granskning säger en initierad kritiker att den största risken med bonusprogrammen är den inbyggda kortsiktigheten. Företagsledare hetsas till snabba, kortsiktiga vinståtgärder.
I programmet återges diskutabla beteenden som kan kopplas till bonustänkandet. Ekonomisk redovisning är ingen exakt vetenskap. En rad exempel finns där företag med nytillträdda toppchefer gör ovanligt stora avskrivningar första året. Resultat blir då sämre och ger vd:n ett utmärkt utgångsläge för att förbättra vinsten de kommande åren – något som normalt lyfter bonusen.

I Ericssonkoncernen började man grunda bonusarna på kassaflödet i stället för vinst. Efter det började företaget sälja ut fastigheter, laboratorier och datorer – något som gav en rejäl knuff åt kassaflödet.
”Kvartalskapitalismen är farlig. Och bonussystemen är en del av den”, säger Bengt Rydén, tidigare chef för Stockholmsbörsen, numera vd för Sjunde AP-fonden.
Med jämna mellanrum blir det debatt om bonusarna och direktörslönerna, men inget tycks i grunden ändras. Tvärtom ökat ersättningar år efter år. Varför?
Bergström säger:
– Det finns en uppgivenhet hos folk. Från etablissemangets sida har man jobbat hårt för att få folk att inte bry sig. När det gäller de privata företagen odlas myten att det är deras egna pengar. Stålar som de kan göra lite som de vill med. Till skillnad från staten och kommunernas pengar som anses vara våra inbetalda skatter.
– Belöningarna till direktörerna har alltid varit ett problem i LO:s avtalsrörelser. Det är stötande när Medlingsinstitutet räknar fram löneutrymmen på 3,5 procent samtidigt som företagsledarna kapar åt sig 20–30 procent. Det är lika stötande att tjänstemännen drar ifrån.
Volvos koncernvd, Leif Johansson, har en lön som motsvarar 100 industriarbetare. För några decennier sedan var den 25 gånger större, påpekar P-O Bergström:
– Fackförbunden ligger tyvärr väldigt lågt i de här frågorna. De är väldigt tysta.
Jan Lindkvist
Nyhetsnotiser
Nyköpingskorv
Trafikproppen klar
Farlig järnvägsövergång
Gränsöverskridande renhållning
Segdragen kamp mot länsstyrelsen
Olyckan förändrade allt
Intervjun: "Vd-bonusarna har blivit en religion"
Profilen: Linda längtar tillbaka till trafiken
Avdelningsnyheter
Krönika: K-O Andersson
Krönika: Kerro Holmberg
Krönika: David Ericsson
Svarta Maja