Elöverkänslig kämpar för att slippa bli sjukpensionär

NR 6 Juni 2008


2010 2009 2008 2007

Ansvarig utgivare

Jan Lindkvist

Webmaster

Christina Ahlund Sätterberg

Redaktörer

Pär Karlsson

Justina Öster

Postadress:

Box 714
101 33 Sthlm

Tel: 010-480 33 00

Fax: 08-723 00 76

Ring d.a.media.

Tel: 08-786 03 34

Förbundet

A-kassan

Medlemsportal

Elöverkänslig kämpar för att slippa bli sjukpensionär
Efter 25 år som hamnarbetare blev Ingemar Karlsson elöverkänslig. Nu kämpar han mot elektromagnetiska fält, strålning och mot oförstående myndigheter. Plus arbetsgivaren, Göteborgs hamn, som snabbt sparkade honom när försäkringskassan ansåg att Ingemar skulle förtidspensioneras.

Tuula och Ingemar Karlsson

Tuula och Ingemar Karlsson är överkänsliga mot el. Ingemar blev av med jobbet som stuveriarbetare i Göteborgs hamn sedan försäkringskassan ensidigt bestämt att han skulle förtidspensioneras.

Foto: Jan Lindkvist

Ingemar och Tuula Karlsson bor i en villa på landsbygden några mil norr om Göteborg. En bit bort löper stora kraftledningar över åkrarna och i omgivningarna finns ett antal av de 70 000 basstationer som byggts upp för landets mobiltelefoni.
För majoriteten av befolkningen är det moderna samhällets elektricitet och strålning inget större problem.
Men för Ingemar, och även hans hustru Tuula, är varje mobilmast, elapparat, dator eller trådlös dect-telefon ett hot. Ett hot som gör att de, liksom hundratals andra elöverkänsliga, kan tvingas flytta. Bli elflyktingar, som Ingemar säger.
För den som inte själv drabbats är överkänsligheten svår att begripa. Ingemar berättar att han mår sämre om någon ringer hem till hans fasta telefon via en mobil – i stället för en vanlig stationär telefon.

Hur är det möjligt? Hur kan mobilstrålningen färdas genom kanske 50 mil koppartråd eller fiberoptik?
Ingemar Karlsson kan inte riktigt förklara. Men han intygar att han känner obehaget. Det räcker, menar han, med att andra i familjen pratar med någon som har dect-telefon i andra änden, för att han ska känna av det ända ut på altanen. Makarna har vädjat till anhöriga och vänner som skaffat digital, trådlös telefon att byta till vanlig, helst analog, apparat.
För makarna Karlsson började problemen 2002. Det var Tuula som drabbades först. Hon är lärare och skulle precis fortbilda sig. På lärarhögskolan och hemma vid datorn fick hon plötsligt problem med hetta i ansiktet, trötthet och andra besvär.
En speciell händelse har etsat sig fast. Det var när dottern en dag ringde från en nyinköpt trådlös telefon.
– Jag började skaka i hela kroppen och tvingades till slut lägga på, säger Tuula.
Ingemar inflikar att paret, av okunskap, ställde den införskaffade LO-datorn i sovrummet. Både den och en bärbar pluggades in i ojordade uttag, vilket ökar strålningen markant.

Tuula tvingades avbryta studierna och blev sjukskriven. För utmattningsdepression. Läkaren avfärdade elöverkänslighet som förklaring.
På våren 2004 började Ingemar märka av liknande symptom. På väg till stuverijobbet i Göteborgs hamn fick han återkommande huvudvärk.
– Jag insåg snart att känningarna kom precis där det fanns mobilmaster längs vägen.
Ingemar jobbade vid järnvägshanteringen i Skandiahamnen. När banan elektrifierades förvärrades besvären kraftigt, uppger han.
Efter hand ökade känsligheten än mer och hösten 2004 blev han sjukskriven. Läkaren som undersökte honom finns i Skövde och konsulteras av hundratals patienter med el- och amalgambesvär.
Mest som en test gick han också till primärvården i hemkommunen och berättade om huvudvärken och de andra symptomen. Läkaren sa frankt att han över huvud taget inte tror på elöverkänslighet och hänvisade till andra doktorer, om nu Ingemar vidhöll sin ståndpunkt.
Ingemar förklarar att han funderat mycket över vad som kan ha utlöst elbesvären. Under en period var makarna hårt engagerade i politiken, genom miljöpartiet. De kämpade bland annat mot ett planerat vägbygge där den stora riksväg 45 skulle ha hamnat alldeles inpå deras stugknut.
Pressen och stressen kan vara en delförklaring, tror Ingemar som också drivit en del miljö- och arbetsmiljöfrågor i hamnen. Utan någon större respons, påpekar han.

Ingemars sjukskrivning förlängdes och månaderna gick. Försäkringskassan begärde att Ingemar skulle undersökas av en psykiater, som efter hembesök slog fast att Ingemar lider av: ”odifferentierat somatoformt syndrom, med överkänslighetsreaktioner”.
– En skräpdiagnos som gör att elöverkänslighet inte syns i statistiken! Jag klargjorde direkt att jag aldrig tänker gå med på den bedömningen, säger Ingmar.
Efter läkarutlåtandet blev det upp-och-nedvända världen. I ett samhälle där människor normalt får kämpa hårt för att få sjukpenning eller sjukersättning gick försäkringskassan in och beslutade att Ingemar skulle bli förtidspensionär. Få hel sjukersättning tills vidare, som det numera heter.
Ingemar protesterade:
– Jag är 57 år och vill inte lämna arbetslivet för gott. Jag tycker att Göteborgs hamn borde kunna göra mer för att hitta ett arbete som fungerar för mig.
Ingemar överklagade till länsrätten för att slippa bli ”förtidspensionär” tills vidare. Han fick rätt. Beslutet ändrades till tidsbegränsad sjukersättning i tre år, fram till november 2008.
Fast det blev en tveksam seger. Domen föll i mars 2006. Tre månader innan hade Göteborgs hamn fått kännedom om försäkringskassans beslut om varaktig sjukersättning. Arbetsgivaren gick då omedelbart in och avslutade Ingemars anställning. Enligt reglerna i lagen om anställningsskydd behövs inte ens uppsägning, det är bara att klippa banden direkt.
Ingemar kontaktade Transport och bad om hjälp. Han hänvisade till att kassans beslut var överklagat och inte hade vunnit laga kraft, när hamnen sparkade honom.

I dag är Ingemar besviken på Transport. Av allt att döma agerade förbundet inte mot ”uppsägningen”. Bakgrunden var att Göteborgs hamn faktiskt följt lagen. Det var okej att avsluta anställningen, trots att den anställde överklagat förtidspensioneringen.
Fast Ingemar ger inte upp. Han har skrivit brev till Transports förbundsstyrelse och begär att förbundet tar en ny match mot Göteborgs hamn.
Bakgrunden är att fackförbundet Kommunal haft en likartad tvist. Kommunal valde att driva parallellfallet till Arbetsdomstolen, AD. Arbetstagarsidan vann. AD slår fast att beslut om hel sjukersättning utan tidsbegränsning måste ha vunnit ”laga kraft”, innan arbetsgivaren har rätt att avsluta anställningen.
Ingemar säger:
– Jag vill definitivt inte ha en strid med facket. Men jag har betalat avgift till Transport i 30 år. Jag anser att förbundet ska företräda alla sina medlemmar.

Ingemar och Tuula är oroliga inför framtiden. Tuula fick så småningom sin elöverkänslighet godkänd som diagnos. Men Ingemar ska snart få sin sjukersättning omprövad.
– Tänk om försäkringskassan kommer fram till att jag är arbetsför? Vem anställer en 57-åring som dessutom är elöverkänslig?
Enligt Ingemar finns risk att han blir utan såväl sjukersättning som a-kassa. Han befarar att familjen i så fall måste sälja huset och flytta.
– Men vart? Det är inte lätt att hitta ställen där vi klarar att bo, säger Tuula.
Makarnas hus är elsanerat och anpassat. På tomten finns en bod helt utan el dit de tar sin tillflykt ibland.

Jan Lindkvist

Transport utreder
sitt eget agerande
Har Transport agerat korrekt när Ingemar Karlsson kontaktade facket?
– Det är för tidigt att svara på. Vi håller på och utreder ärendet, säger förbundets andre vice ordförande, Sten-Ove Niklasson.
Ingemar skrev till Transport i december förra året. Han begärde då att förbundet skulle ta upp en central förhandling med Göteborgs hamn. När svaret dröjde gjorde han en ny framstöt i slutet av april.
Enligt Sten-Ove Niklasson håller Transport alltjämt på att se över fallet. Några möjligheter att begära förhandling med Göteborgs hamn ser inte Niklasson:
– Uppsägningen, som det trots allt är fråga om, är tyvärr preskriberad. Det som återstår att pröva är om Transport skött sitt sysslomannaskap.

Jan Lindkvist

3G värre än
det mesta annat
Ingemar Karlsson är ordförande i Elöverkänsligas Riksförbund i Västra Götaland. I förbundet finns totalt 2 700 medlemmar. Fast Ingemar menar att det är många, många fler i Sverige som egentligen är drabbade. Upp mot tio procent av befolkningen har besvär som kan kopplas till el och så kallad icke joniserande strålning, hävdar förbundet.
Strålningens våglängd är en avgörande faktor, påpekar Ingemar Karlsson. 3G-telefonin är värre än det mesta annat, beroende på frekvenserna som används. Ett annat orosmoment är elbolagens fjärravlästa elmätare som nu kommer på bred front.
Inom vetenskapen är elöverkänslighet ifrågasatt. Kritiska läkare menar att det saknas bevis för orsakssamband mellan de uppgivna symptomen och svaga elektromagnetiska fält.
I Sverige gör olika kommuner och försäkringskassor skilda bedömningar när det gäller diagnoser och rätten till exempelvis bidrag för elsanering.

Jan Lindkvist