|
Striden om ett ord Under våren har Transport försökt förhandla fram ett nytt kollektivavtal för landets hamnarbetare. I maj körde parterna fast och i måndags utlöste Transport ett varsel om blockad mot övertidsarbete, nyanställning och inhyrning av personal. Det är första gången på många år som Transport tar till stridåtgärder mot Sveriges Hamnar. Konflikten är dessutom av ovanligt slag. Den handlar inte primärt om lönerna, utan om maktförhållandet mellan arbete och kapital. Makten över det som stuveriarbetarna säljer: sitt arbete. Redan i höstas stod det klart att en paragraf på några ynka rader i stuveriavtalet var viktigare än kraftigt förbättrad pension och rejäla lönelyft under tre år, som andra transportgrupper fått. Paragrafen det gäller, 4 b, rör schemaläggningen av arbetet i hamnarna. I mer än 30 år har Transport och arbetsgivarna varit överens om hur skrivningen ska tolkas. Nämligen att det krävs lokal överenskommelse om hamnarbete ska ske på kvällar, nätter och helger – det vill säga på annan tid än vanlig dagtid. Stuveriavtalet är förvisso speciellt. Till skillnad från många andra kollektivavtal ger det arbetstagarna ett visst inflytande över arbetstider och schemaläggning. Orsaken är historisk. Under decennier var hamnarbetet ett extremt tungt, smutsigt och otryggt daglönarjobb. Stuveriarbetarna var piskade att komma till hamnen upp till fyra gånger per dag då jobben ropades ut. Fanns inget påhugg blev arbetarna utan lön. 1954 vann Transport en delseger. Då infördes en garantilön på 225 kronor per 14-dagarsperiod för fast anställda. Det var bara drygt hälften av de högsta ackordslönerna som betalades ut i Stockholms hamn året innan. Garantin förutsatte också att man infann sig till alla upprop, oavsett om det fanns jobb eller inte. Under de kommande 20 åren slogs stuveriarbetarna vidare för tryggat arbete. Man krävde riktig anställning, reglerade arbetstider och månadslön i stället för ackord. Efter hot om storkonflikt gav arbetsgivarna till slut med sig. 1974 tecknades det första riksavtalet som i huvudsak har samma skrivningar som i dag. Kravet på överenskommelse vid skiftarbete, övertid och förskjuten arbetstid har gjort att stuveriarbetarna kunnat förhandla sig till skapliga ersättningar i en del hamnar. Lönerna har blivit förhållandevis goda – förutsatt att stuveriarbetarna offrat sin fritid. I gengälld har hamnarna kunnat påräkna flexibilitet. Båtarna har blivit lossade, oavsett tid på dygnet. På senare år har ersättningarna och arbetstagarnas inflytande på allvar ifrågasatts från arbetsgivarhåll. Sveriges Hamnar letar nu efter kryphål i avtalet för att komma undan kravet på lokal överenskommelse. Målet är förstås att stuveribolagen ska kunna lägga ut arbetstiden ensidigt i framtiden, utan att behöva betala extra. Det är här paragraf 4 b kommer in i bilden. Regeln talar om när arbetsgivaren kan schemalägga jobb på andra tider än ren dagtid. Genom en fadäs står det inte överenskommelse i just denna paragraf. Det står överläggning. Sveriges Hamnar har redan försökt provtrycka ballongen i Södertälje hamn, genom en stämning till Arbetsdomstolen. Men man backade. Den gången. I avtalsförhandlingarna begärde Transport en ändring eller ett klarläggande av 4 b. Förbundet vill veta att den praxis som gällt i 34 år gäller även framgent. Alternativet är annars en kort avtalsperiod, så att facket inte är bundet av fredsplikt i tre år om Sveriges Hamnar strular igen. Sveriges Hamnar vägrar gå med på kravet. Det är det blockaden handlar om. Ett enda ord. Och makten över arbetstiderna. Jan Lindkvist chefredaktör
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||