Svarta Maja

NR 6 Juni 2008


2010 2009 2008 2007

Ansvarig utgivare

Jan Lindkvist

Webmaster

Christina Ahlund Sätterberg

Redaktörer

Pär Karlsson

Justina Öster

Postadress:

Box 714
101 33 Sthlm

Tel: 010-480 33 00

Fax: 08-723 00 76

Ring d.a.media.

Tel: 08-786 03 34

Förbundet

A-kassan

Medlemsportal

Vårdförbundet
gjorde självmål
Sjuksköterskorna är missnöjda med sina löner. I vissa landsting har syrrorna bara 19 000 kronor i grundlön.
I den pågående strejken kräver Vårdförbundet minst
1 700 kronor i lönelyft för alla och en minimilön på
22 000 i kollektivavtalet.
Kraven är rimliga. Landets sjuksköterskor har lång utbildning och ett stort ansvar, de är absolut värda minst 22 000 kronor i månaden.
Men vad har egentligen hänt?

I mitten på 1990-talet var syrrornas löneläge definitivt ett annat. Då sneglade Kommunals undersköterskor avundsjukt på Vårdförbundets framgångsrika lönekamp. Hur har man kunnat tappa så mycket mark?
Svaret är självmål.
På 1990-talet la Vårdförbundet om lönestrategi. Det som nu gällde var individuella och lokalt satta löner.
I dag finns över huvud taget ingen minimilön inskriven i sjuksköterskornas kollektivavtal. Det är i princip fritt fram för landsting att anställa ny personal till vilken lön som helst.
De senaste tio åren har Vårdfacket och arbetsgivarsidan heller inte tecknat avtalsuppgörelser med givna procentramar. Det som gällt var minst två procent per år. Till lönepotten. Någon individgaranti finns inte. Det har varit okej att lägga 3 000 kronor i månaden på några sköterskor, och inte en krona på andra.

Under några år, fram till 2003, blev löneökningarna i realiteten 4–5 procent per år, särskilt i storstäderna. Där finns anställda som tjänar över 30 000 kronor i månaden.
Men från 2003 började maskineriet halta och det blev bara två procent, om ens det. Och som sagt; det är bara pengar till potten. På tio år har inte en enda krona varit garanterad till alla.
Nu söker Vårdförbundet allmänhetens sympati. 19 000 kronor målas upp som en skamligt låg lön för en sjuksköterska. Det är skamligt lågt. Men vems är felet att det går att anställa en syrra för den summan?
I snart 20 år har arbetsgivarna ihärdigt propagerat för individuella löner, helst utan någon individgaranti alls. En given biverkning är att lägstalönen i kollektivavtalet fryser fast. Eller tas bort helt.

Vaxholmsdomen visar att det kan få ödesdigra konsekvenser. Utländska arbetsgivare som kommer till Sverige är numera bara skyldiga att betala de minimilöner som finns inskrivna i våra kollektivavtal.
Transport är snart det enda fackförbund som håller fast vid kollektivavtal med generella lönehöjningar, lika för alla. Det finns måhända nackdelar med det systemet, men vi får lägstalöner som speglar de verkliga, utgående lönerna på arbetsplatserna.
Det som fascinerar mest är att det är så otroligt tyst om Vårdförbundets lönepolitik och konsekvenserna den för med sig.