|
|
|
|
|
 Förbisedd 100-åring Hurra! avslutade jag en tidigare krönika med anledning av att tidningsbuden i Stockholms fackförening 2005 fyller hela 100 år! Nu har festen gått av stapeln och vi står med ett facit i hand: ägarna och arbetsgivarna gav inte ett nickel vare sig som gratulation eller till jubileet. Som vår ordförande Harry Malmquist sa i sitt tal på festen: ”Där ser ni vad ni är värda i deras ögon!” Hur många nätter och hur många gryningar, eller ”grymningar” som ett invandrat tidningsbud så träffande råkade säga, går det på 100 år? Hur många snöstormar? Hur många ton tidningspapper? Hur många förstörda höftleder? Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, som fått sina produkter utburna i hundra år under bistra och ofta direkt farliga villkor samt under självuppoffrande insatser, dessa blaskor som så ofta moraliserar om rätt och fel, hur känns det i dag? Ingenting, förmodligen. Ingenting. Jag skäms å era vägnar. Eftersom ni inte äger kapacitet att göra det själva. När våra representanter sökte bidrag så blev det alltså nobb. Skälet som angavs var att ”det inte kom dem som inte är med i facket till del”. Men mina goda DN, SvD med ert gemensamma distributionsföretag Premo; vilka förhandlar ni med? Att det finns personer som av olika skäl väljer att stå vid sidan om förhandlingsordning och uppgörelser och som valt att åka snålskjuts på oss som ställer oss bakom våra förtroendevalda, det är ju bara ett trist faktum. En okunskap. Men ägarna väljer att solidarisera sig med de osolidariska. Väljer att förolämpa tidningsbudens organisation. Att för hundrade gången på hundra år återigen försöka osynliggöra tidningsbuden. I Dagens Industri, för övrigt ytterligare en tidning vi bär ut och som valde bort att gratulera oss, läste jag härom veckan en krönika. Den var ganska belysande för vissa tankegångar som börjar gör sig hörda från näringslivshåll. Den var skriven av en Åsa Tillberg och diskuterade jobb och arbetsmarknad. En mening som särskilt fick mig att studsa var ”I själva verket handlar regeringens envisa motstånd om vem som ska ha makten och kontrollen i samhället, människorna eller politikerna.” Jag måste säga att jag blir så förbannad så jag får svårt att andas när jag läser ett sådant korkat och inlevelsefattigt uttalande. ”Människorna”. Vänta nu, vilka människor kan det handla om här? Vilka är dessa ”människor” som ska ha makten men inte via politiken, inte via demokratin? Är det företagsledningar? Militärer? HM Konungen? Bengt Braun? Åsa Tillberg personligen? Det är rätt att kritisera politiker. Att ifrågasätta deras ställningstaganden. Men att ifrågasätta deras makt och kontroll i samhället är detsamma som att ifrågasätta demokratins makt och kontroll, det vill säga, att ifrågasätta fria val och den representativa demokratin. Nu är vi inne på farliga spår. Nu börjar vi så smått undra vilket samhälle som Åsa vill ha i stället. Politikerna är människor som valt att företräda politiska åsikter och partier. Det är det mänskligaste sätt vi människor hittills kommit på att handha makt och kontroll. Andra sätt än det demokratiska leder ofelbart till förtryck i olika former. Till djupa orättvisor och ofrihet. 2006 är det valår och åter bävar vi inför pajkastning och ytliga slagord, men viktigare än det är att hålla huvudet kallt och inte köpa de lättvindiga lösningarnas icke-politik. Det finns bara en demokrati och kvalitén på den måste vi skapa tillsammans genom engagemang, organisation, diskussion och fria val. Kerro Holmberg
|
|
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
 |
![Show details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2010[</font>]](/icons/expand.gif){kind=icon}
