Profilen: Melanie gillar alla slags hästkrafter

NR 3 Mars 2005


2010 2009 2008 2007

Ansvarig utgivare

Jan Lindkvist

Webmaster

Christina Ahlund Sätterberg

Redaktörer

Pär Karlsson

Justina Öster

Postadress:

Box 714
101 33 Sthlm

Tel: 010-480 33 00

Fax: 08-723 00 76

Ring d.a.media.

Tel: 08-786 03 34

Förbundet

A-kassan

Medlemsportal

Melanie Schmidmeir med grannens quarterhästar Clearly Amazing och I'm Crimson Ciara.

Melanie gillar alla slags hästkrafter
Hon skulle aldrig ta körkort, i tonåren gällde bara riktiga hästkrafter. I dag är Melanie Schmidmeir lastbilschaufför. Hon trivs även om det är kämpigt på vintrarna när lossning och lastning är ett helvete. För plötsligt är det vår, vägarna ligger torra och fina.
– Då tänker jag att det är världens bästa jobb. Frihetskänslan är enorm.

Vid dörren hänger en knallgul skylt med texten Varning för hunden! Inne i köket svassar italienska vakthunden Alice runt. Den kraftiga musgrå kroppen svajar när svansen slår från sida till sida. Inte det minsta skrämmande.
Matte Melanie Schmidmeir smeker kärleksfullt hunden på huvudet. Utanför ligger fälten i vintervila. Ibland skymtar en bil som kör förbi på vägen som leder till Främmestad. Melanie är uppvuxen på landet, tycker om att ha natur och djur inpå knuten.
Tidigare arbetade hon på Saab i Trollhättan, men inför en större omorganisation kom funderingarna på framtiden. Stanna kvar och få sämre uppgifter? Melanie bestämde sig för att börja som lastbilschaufför. Hennes tre morbröder arbetar i branschen så yrket ”finns i blodet”.

På arbetsförmedlingen var de helt oförstående.
– De sa att jag skulle stanna kvar på mitt jobb, något behov av chaufförer fanns inte. Det kanske hade att göra med att jag var tjej.
Melanie satsade ändå och betalade körkortet själv. Det gick på 30 000 kronor.
– Jag började få panik och tänkte att något måste jag göra.
Nu har hon jobbat som chaufför i fem år, och ser inga problem med att vara tjej i en mansdominerad bransch. Ibland kan det rent av vara en fördel. Det är lättare att få hjälp, speciellt utomlands. När hon blir ifrågasatt är det inte av andra chaufförer. Melanie suckar.
– Jag har vant mig vid att betona att jag inte slagit fel nummer när det är dags att boka en lastbilsplats på färjan.

I tonåren var Melanie mycket bestämd med att hon aldrig skulle ta körkort. Såg ingen mening med det.
– Mina föräldrar mer eller mindre tvingade mig till en intensivkurs i Säffle.
I dag kör hon inte bara personbil och lastbil utan även motorcykel.
Det började med en provtur med brorsans 125:a. Melanie hade aldrig ens kört moped. Turen slutade i komposthögen med en familj som vred sig av skratt bakom gardinerna i huset.
Melanie fick blodad tand. Lärde sig behärska dragläget och några år efter den snöpliga närkontakten med komposten köpte hon drömhojen, en Harley Davidson chopper. Hon föll vid första ögonkastet. Den var urfräck: Röd, 1 600 kubik, lång framgaffel.
Kärleken var inte besvarad. Melanie himlar med ögonen vid tanken på första resan hem från Stockholm.
– Det tog mig en dag att lära mig att kicka igång den och ytterligare en att köra hem. Växlar och bromsar fungerade inte alls som jag var van vid. Det var mycket blod, svett och tårar.

Melanie var tidigt inställd på att köra utomlands. ”Det gör alla riktiga chaufförer.” Tyskland kändes självklart, hon är född i München och kan språket. Hon minns första turen. Var stressad och nervös. Ville veta vart hon skulle ringa om något hände.
– Jag fick bara höra att det inte fanns något att oroa sig för. Men under första resan körde jag på en kant och fick punktering.
Hon lyckades få tag i ett däck, men hann inte ta sig till en av de bemannade parkeringarna för att sova. Kunde bara tänka på vägpirater. Gick till sängs fullt påklädd, fast besluten att lyssna efter misstänkta ljud resten av natten.
– Det gick så klart inte. Jag somnade efter ett tag men vaknade på morgonen utan att något hade hänt.
Det mullrar till från garaget framför huset. Sambon Detlef, eller Dofflan som alla kallar honom, mekar med sin röda Oldsmobile. Avgaserna spyr ut i blågrå sjok. Motorn vrålar på tomgång.
– Varför gör killar så? Jag har aldrig fått något svar på vad man får reda på när man gasar så där, säger Melanie och kastar en road blick genom fönstret.
Hon träffade Dofflan på en av Tysklandsfärjorna. Nu är han inte bara hennes sambo utan även arbetsgivare. Hon ser inga problem med att vara ihop med chefen.
– Fast ibland blir det rätt mycket jobbsnack, tillägger hon.

Minna Mäki

Namn: Melanie Schmidmeir.
Ålder: 33 år.
Yrke: Lastbilschaufför.
Bor: Strax utanför Främmestad.
Familj: Sambo med Detlef ”Dofflan” Voigt.
Intressen: Hästar, hundar, motorcyklar, träning.
Fackliga uppdrag: Nej (”men har goda erfarenheter av facket”).