Lettiska förare välkomnas i Transport

NR 6 Juni 2008


2010 2009 2008 2007

Ansvarig utgivare

Jan Lindkvist

Webmaster

Christina Ahlund Sätterberg

Redaktörer

Pär Karlsson

Justina Öster

Postadress:

Box 714
101 33 Sthlm

Tel: 010-480 33 00

Fax: 08-723 00 76

Ring d.a.media.

Tel: 08-786 03 34

Förbundet

A-kassan

Medlemsportal

Transport öppnar dörren
Handskakningar, diskussioner och skratt. Det var några av yttringarna under det första mötet mellan Transport och ett 30-tal lettiska chaufförer på en rastplats i småländska Älmhult.

Transportmöte med lettiska förare

Transports Lars Lindgren (längst till höger) leder mötet med de lettiska chaufförerna i Älmhult. Förväntningarna är stora på vad det svenska facket har att säga. Janina Malinovska översätter.

Foto: Björn Wiberg

Transports internationella sekreterare Lars ”Lasse” Lindgren tänder en cigarr och hoppar upp på den slitna lastbryggan på gamla Bilspeditions terminal strax utanför Älmhult. Han laddar inför mötet med helglediga yrkesförare från Lettland.
Omlastningsstationen ligger i träda och är nu omvandlad till rastplats för Van Dierens chaufförer, som utgår från den småländska Ikea-orten. På grusplanen står en lång rad med Van Dierens lätt igenkända orangea holländskt registrerade dragbilar uppställda plus ett antal trailrar och containrar.
Transport har bjudit in chaufförerna till fackligt informationsmöte och ett 30-tal nyfikna yrkesförare strosar runt och väntar på att den svenske fackledaren ska komma i gång. Uppsatta affischer har förvarnat dem om att Transport ska hälsa på denna lördagsmorgon.
Samtliga förare har sin hemvist i Lettland och ställer åkeriets dragbilar på industriområdet under helgerna. I veckorna hämtar de containrar och trailrar på kombiterminalen i Älmhult och kör dem vidare inom Sverige eller till Norge och Tyskland. I den gamla terminalbyggnaden får chaufförerna tillgång till bekvämligheter som toalett, dusch och kök under helgerna.

Stämningen är positiv. De flesta går runt och hälsar på Transports representanter från den nystartade internationella aktionsgruppen. De lettiska förare som kan engelska småpratar och skämtar med de svenska kollegerna. Lindgren ropar att det är dags och alla drar sig lite trevande fram mot lastbryggan.
Mötet börjar med att Lars Lindgren presenterar gruppen och Transport. Tolken Janina Malinovska, som är Nordiska Transportarbetarefederationens representant i de baltiska staterna, översätter till ryska.
– Vi är era vänner och vi vill informera er om vilka villkor ni ska ha när ni jobbar här. Vi vill att ni ska få rätt lön, dundrar Lindgren.
Bakgrunden är att Van Dieren Maritime har kollektivavtal med Transport. År 2006 skrev de under en överenskommelse som innebär att företaget ska följa det svenska avtalets villkor för alla anställda chaufförer när de kör i Sverige och till och från landet.
Lokalombudsmännen Nicklas Mattsson och Mikael Listerud åkte till Holland förra året för att göra en avtalskontroll. De upptäckte inga brister då.
– Åkeriet har ett avancerat löneprogram som visar alla anställdas arbetstider, körsträckor, övertidstimmar, löner med mera. Och enligt de uppgifterna följer företaget avtalet, säger Nicklas Mattsson.

Om uppgifterna stämmer innebär det att de lettiska chaufförerna tjänar cirka 22 000 svenska kronor i månaden inklusive tillägg plus traktamenten.
Lasse kastar ut en fråga om hur de jobbar när de är i Sverige. Via tolken Janina berättar chaufförerna om sina arbetsscheman. De kör fyra veckor i sträck med utgångspunkt från Älmhult och är sedan lediga under två veckor. Då åker de hem till Lettland. När ett gäng är ledigt kommer nästa hit och fortsätter verksamheten.
Samtliga säger att de är anställda av Van Dieren Maritime direkt via ett helägt bolag i Lettland. Inga bemanningsbolag är inblandade.
När Lasse börjar fråga om deras verkliga löner blir det tyst och misstänksamheten stiger.
– Du lovade att vi inte behövde säga vad vi tjänar, säger en av chaufförerna.
– Generellt sett har vi bra löner, kontrar en annan av dem.
– Van Dieren betalar säkert rätt. Alla uppgifter finns ju i de digitala färdskrivarna, säger en tredje chaufför.
– Det är rätt. Ni behöver inte säga något. Men jag ska visa vad ni ska tjäna enligt avtalet, säger Lars och ropar upp Nicklas Mattsson.

Nicklas berättar om innehållet i det kollektivavtal som deras arbetsgivare skrivit under och frågorna börjar hagla. Lasse kliver ned och viftar med avtalstexten. Chaufförerna trängs nu runt honom och det soptunnelock som får agera bord. Nicklas förklarar med Janinas hjälp timlöner, premiekompensation, övertidsersättningar och traktamenten.
Flera av chaufförerna har anteckningsblock och skriver ned alla siffror. De säger att de vill räkna och jämföra ”hemma” i lugn och ro. Men några ser problem med räkneövningarna när de får klart för sig att Transport pratar bruttolöner. Chaufförerna här får sina löner netto, skatten är redan dragen när de får utbetalningarna. Skattebeloppet får de bara redovisat en gång om året och då som en klumpsumma. De undrar hur mycket skatt man betalar i Sverige och förvirring uppstår när de förstår att de inte ska betala skatt här.
Lasse och Nicklas fortsätter att informera om Transports verksamhet, vår kollektivavtalsmodell och innehållet i Transportavtalet. De betonar att de svenska facken är fristående från staten och regeringen. En företeelse som inte gällde i de forna sovjetstaterna.
– Hur mycket kostar det att bli medlem i Transport, undrar Dairis Pumalietis.
Nicklas svarar 278 kronor i månaden (utan a-kassa) och Dairis verkar inte bli skräckslagen av den summan.

Dairis berättar lite senare för Transportarbetaren att han kört för Van Dieren med Älmhult som bas i tre och ett halvt år. Han har familj i Riga men tycker inte att arbetstiderna är något problem.
– När jag är ledig är jag det på heltid i två veckor. Det blir mer tid med barnen än om jag bara är ledig på kvällarna, säger Dairis på hyfsad engelska.
Han tycker att det är bättre att jobba i Sverige än i Lettland eftersom han tjänar mer här.
– Jag har en bra lön och får den när jag ska. Allt är korrekt, säger han utan att nämna några summor.
Att han skulle sälja sin arbetskraft till underpris är omöjligt hävdar han.
– Det är dyrare att leva i Lettland än här i Sverige, säger han.
Uppgiften bekräftas av tolken Janina Malinovska som själv bor i Vilnius. Hon säger att priserna i de baltiska staterna har skjutit skyhögt i höjden men att lönerna inte har hängt med. Det skapar stora problem för länderna, förklarar hon. Många som skulle behövas i den inhemska produktionen tvingas söka sig utomlands för att jobba och få in pengar.

Dairis visar runt i byggnaden där chaufförerna vistas under helgerna. En stor brun skinnsoffa täcker ena väggen. Teven visar en film som några chaufförer slötittar på. En back öl står oöppnad på en hylla. Duschar, tvättmaskin och en ordentlig spis förgyller helgtillvaron för chaufförerna i Älmhult. Det finns inga sängar i byggnaden, alla sover i sina respektive lastbilshytter.
Dairis berättar att åkeriet betalar deras flygresor hem tur och retur. Arbetsgivaren står även för transporten från flygplatsen till Älmhult.
– Vi har det bra här. Men det är positivt att svenska Transport kommer hit och informerar oss, säger han.
Under tiden börjar mötet på grusplanen klinga av. Ombudsmannen Mikael Listerud och Jörgen Danielsson från Transports åkeriprojekt går runt och delar ut pennor, kepsar och tröjor.
Lasse och Nicklas tackar för uppmärksamheten och lovar att snart komma tillbaka och att ta fram en förenklad version av Transports avtal på lettiska. I bilen därifrån bestämmer gruppen att några av dem ska åka och hälsa på chaufförerna redan om cirka en vecka igen. En grillfest på grusplanen planeras också in i juni efter midsommar.
– Det här var roligt. Det är riktigt fackligt basarbete, säger Lars Lindgren.

Björn Wiberg

FAKTA/Van Dieren
Van Dieren Maritime är registrerat i Holland och bedriver verksamhet i hela Europa inklusive Ryssland. Van Dieren har cirka 90 dragbilar stationerade i Sverige. Alla bilar är registrerade i Holland och företaget saknar svenskt trafiktillstånd. Bilarna lämnar Sverige då och då för service eller andra utlandsuppdrag.
Verksamheten i Älmhult bygger på kombitrafiken och mycket gods kommer från Ikea. Containrar och trailers transporteras med tåg från Älmhult till Herne i Tyskland för vidare distribution eller i motsatt riktning. Dragbilarna hämtar boxarna vid omlastningsterminalerna och kör dem sedan vidare inom Sverige eller till Norge respektive Tyskland.

Van Dieren har tre kombinav i Sverige: Älmhult, Luleå och Norrköping. De holländska bilarna kör också Ikea-varor till Sölvesborgs hamn.

Van Dieren Sverige AB, med säte i Kristianstad, har inga egna bilar eller anställda chaufförer. De säljer in volymer till den svenska marknaden och bedriver i huvudsak ren speditionsverksamhet.