|
![]() Arbetarpartiet moderaterna? Den politiska höger-vänster-skalan förändras – på två sätt. Dels byter partier plats, dels flyttar sig hela skalan en bit vänsterut. Mest uppseendeväckande är moderaternas positionsförändring under Fredrik Reinfeldts ledning. Partiet har övergivit sin gamla skattesänkarlinje från Carl Bildts och Bo Lundgrens tid. I stället säger sig partiet nu vilja satsa på välfärdsamhället. Reinfeldt backar också från egna tidigare högerståndpunkter. När kollektivavtalsstriden bröt ut vid skolbygget i Vaxholm förklarade Reinfeldt att det var bra med utländsk låglönekonkurrens i Sverige, eftersom de svenska byggnadsarbetarna hade för höga löner. Men när han förstod att kollektivavtalssystemet har ett starkt stöd i en stor del av väljarkåren svängde han. I den riksdagsdebatt som socialdemokraterna tog initiativ till, förklarade moderaternas representant att partiet är för svenska kollektivavtal i Sverige och bara vill ha smärre justeringar i systemet. Däremot angrep folkpartiets representant Carl B Hamilton både kollektivavtalen och fackföreningsrörelsen. Det är ett av flera tecken på att folkpartiet och moderaterna har bytt plats på höger-vänster-skalan. Folkpartiet har placerat sig till höger om moderaterna, eller om det är moderaterna som har placerat sig till vänster om folkpartiet. Ett annat exempel är att folkpartiet förespråkar en restriktiv och snål socialpolitik, medan Reinfeldt går åt andra hållet och har övergivit sitt eget förslag om livslånga försämringar för dem som fått förtidspension. Frågan är om Reinfeldt ska överge även kraven på försämringar av sjukförsäkringen och a-kassorna? Reinfeldt har inlett en ogenerad flirt med fackföreningsrörelsen. Moderaterna vill sänka arbetsgivaravgiften för företag som anställer långtidsarbetslösa, och hävdar att det är samma sak som ett LO-förslag till sysselsättningsstöd för långtidsarbetslösa. Så är det inte riktigt, men försöka duger. LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin är besvärad av uppvaktningen och avvisar den. Socialdemokraternas svar har blivit att själva ta ett steg åt vänster. Partiet säger att det nu är slut med lättnader för företagare och höginkomsttagare efter ändringen av de så kallade tretolvreglerna (skattesänkning på aktieutdelning från eget företag) och slopad förmögenhetsskatt med mera. I stället öppnar partiet för skattehöjningar för bättre vård. Är Reinfeldts vänstersväng ärlig – och moderaterna på väg att bi ett arbetarparti – eller valtaktik? Det är taktik. Reinfeldt vet att moderaterna måste ta väljare från socialdemokraterna för att det ska bli regeringsskifte. Han vet också att det kräver anpassning åt vänster. De socialdemokratiska väljarna vill ha kvar den svenska arbetsmarknadsmodellen och välfärdspolitiken. Alla partier agerar taktiskt. Problemet med Reinfeldts taktik är att den bäddar för svek, om den lyckas och de borgerliga vinner. Oavsett vad Reinfeldt säger före valet, väntar sig moderaternas kärnväljare att deras parti ska klämma åt facket och sänka skatterna, även till priset av sämre välfärd. Därför måste Reinfeldt antingen svika partiets traditionella väljare, eller de nya han lockar med sina mera vänsterbetonade löften. Det blir arbetarna som sviks. ”Intresset ljuger aldrig”, brukar det heta, och moderaterna är ett intresseparti för de mera välbeställda i samhället. Det är bland dem de rekryterar sina politiker, och det är deras intressen som ligger partiet varmast om hjärtat. Karl-Olof Andersson
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||