|
|
|
|
|
 För någon vecka sedan lade statsrådet Ulrica Messing fram den 350 sidor tjocka trafikpolitiska propositionen. Den innehåller bland annat kilometerskatt för tunga lastbilar. Foto: Björn Wiberg Cabotagebeslut saknas i Messings trafikpaket Sverige inför kilometerskatt för tunga lastbilar 2008. Skatten som gäller såväl svenska som utländska fordon är tänkt att utjämna konkurrensvillkoren på vägarna. Förslaget finns med i den transportpolitiska proposition som regeringen och samarbetspartierna lagt fram. Däremot ingår inte en uppstramning av cabotaget, något som väcker stor irritation i Transport. Regeringen förlänger dock cabotageförbudet för EU:s nykomlingar. Infrastrukturminister Ulrica Messing konstaterar att trafikpaketet – som blev kraftigt försenat – spänner över allt från bättre färdtjänstvillkor för barn till nya miljödifferentierade avgifter inom sjöfarten. Genom de nya förslagen vill regeringen ha mer statlig styrning av transportsystem och godsflöden. Det bekräftar Ulrica Messing i en intervju för Transportarbetaren: – Det finns fler skäl till detta. Det första är att transportvolymerna ökar i vårt land. Jag vill främja den utvecklingen. Då gäller det att göra transporterna miljövänliga och effektiva, så att de blir långsiktigt hållbara. – Det andra är att de marknader som växer för Sveriges del ligger allt längre bort. När gränserna suddas ut ökar också konkurrensen. Då blir det ännu viktigare att hålla ihop transportslagen, att de kan samarbeta och komplettera varandra. Vi måste styra transporterna till de stråk där vi vill ha dem. Det här är viktigt och nytt. Delar av det röd-gröna trafikpaketet har redan tidigare väckt debatt i transportbranschen. Det gäller inte minst hamnarna. Regeringen anser att landets hamnar bör utnyttjas mer effektivt. Det ska ske genom en satsning på ett antal strategiskt viktiga hamnar eller hamnregioner. Enligt Ulrica Messing handlar det inte om att staten ska betala kranar och kajer, utan i stället gå in med pengar till exempelvis vägar, motorvägar och järnvägsspår. En tidigare utredning, Godstransportdelegationen, pekar ut västkusten, Sydsverige och ostkuststräckan Gävle–Norrköping som tänkbara strategiska alternativ. Tankegångarna har skapat oro i många småhamnar, bland annat längs Norrlandskusten. Ulrica Messing säger: – Vad vi vill är att titta på hur de stora transportflödena går och var byten lättast kan ske mellan sjöfart och väg eller järnväg. Utifrån detta ska vi sedan föreslå hur staten kan underlätta dessa byten. Exempelvis genom kombiterminaler. – Vi är en stor sjöfartsnation. Av de 50 hamnar som finns i dag tror jag att de flesta blir kvar. Vilka hamnregioner som ska pekas ut är för tidigt att säga. En utredare ska se över detta. Fast det är ingen djärv gissning att nämna Göteborg. Även flyget måste synas, menar de röd-gröna. – Vi tillsätter en stor utredning som får titta på hela flygplatsnätet, säger Ulrica Messing. Statens pengar är begränsade. Vi måste fundera över hur det statliga ansvaret ska se ut på lång sikt i regioner där det finns flygplatser nära varandra. Redan nu pekar regeringen ut tre flygplatser – Örebro, Västerås och Norrköping – där staten bör dra sig ur. Skälet som anförs är att stationerna ligger så pass nära Stockholm/Arlanda att det finns alternativa kollektiva färdsätt. Gränsen ska dras vid två timmars restid. På vägtransportsidan är kilometerskatten den viktigaste åtgärden, menar Messing. – Svensk åkerinäring har rätt när man säger att dagens konkurrens inte sker på lika villkor. Nu driver vi frågan om kilometerskatt i EU också. – Kilometerskatt är en möjlighet att ta ut skatt även av utländska åkare som kör i Sverige. Det blir ett sätt att utjämna konkurrensen. Vi ska också se över de andra skatterna, så att totalsumman inte förändras för åkarna. Dessutom ska vi titta på de regionala konsekvenserna, till exempel för skogstransporterna. Cabotage brukar definieras som tillfällig inrikestrafik – i teorin en möjlighet för ett utländskt lastbilsekipage att ta någon enstaka inrikeskörning i andra EU-länder, i väntan på ett returlass hem. I verkligheten har bristen på tydliga regler gjort att många åkerier kör inrikestrafik månadsvis i grannstaterna. I Sverige är alla aktörer i transportbranschen överens om att det behövs en snar uppstramning. En bra sådan har också tagits fram av Vägverket, på regeringens uppdrag. Ändå finns förslaget inte med i den trafikpolitiska propositionen. Transports förste vice ordförande, Clas Linder, är besviken: – Ett beslut om cabotaget hade varit mycket välkommet, inte minst nu inför valet. Jag förstår inte varför regeringen tvekar. Ulrica Messing säger: – Den definition som Vägverket gått ut med är en precisering som vi längtat efter. Men den gav oss också anledning att ta ett initiativ vid transportministermötet i Österrike nyligen. Finnarna har exakt samma problem som vi. Tillsammans med dem ber vi nu kommissionen ta fram en definition av vad cabotage är. – Det är viktigt att kommissionen tar tag i detta, att vi får gemensamma regler. Det är inte uteslutet att Sverige väljer att föregå ett EU-beslut och inför en egen tolkning. Fast det blir kraftfullare om vi får en gemensam definition. I samband med EU-utvidgningen i maj 2004 enades länderna om att införa övergångsregler som innebär att de forna östländerna inte får köra cabotage i väst – och vice versa – under en övergångsperiod. För bland annat Tjeckien och de baltiska staterna sattes gränsen till två år. Fristen går alltså ut om bara några veckor. Men enligt Ulrica Messing har regeringen redan bestämt sig för att förlänga förbudet i ytterligare två år. Clas Linder påpekar att Transport inte har särskilt positiva erfarenheter av miljöpartiet i transportsammanhang. Ulrica Messing: – Jag har fått frågan många gånger: ”Transportpolitik tillsammans med ett miljöparti, är det möjligt?” Svaret är ja. Det är inte så att vi ska möta framtiden på cykel. Vi är beroende av transporter för utveckling och tillväxt. Ny teknik kommer att vara vår bästa vän när det gäller att få miljövänliga transporter. – Miljöpartiet vill ha mer profil på järnvägen, än på vägen. Men samarbete bygger på kompromisser. Järnvägen har inte fått det lyft många önskat. Varför? – Jag tror att det handlar om att man inte kunnat leverera till dörren och inte just-in-time heller. Jag vill att järnvägen ska bli bättre på långa transporter. Det viktiga är att transportslagen kompletterar varandra. Jan Lindkvist
|
|
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
 |
![Show details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2010[</font>]](/icons/expand.gif){kind=icon}
![Hide details for [<font style="font-family:arial,verdana,geneva; font-size:11px; font-weight:bold">]2007[</font>]](/icons/collapse.gif){kind=icon}
